Jätteflotta njöt av Ljusa Kusten

Sol, sommar och sydliga vindar lockar reklambranschen med, när det sköna båtlivet ska skildras. Samma ingredienser ingick när svenska och finländska båtförare förenades i en tur genom den grönskande "Ljusa Kusten" längst upp i Bottenviken.

Färden, "Bottnia Eskader 2001", startade för de svenska resenärerna på Svinöra, sjösportcentrumet i Piteå skärgård, den 1 juli. För de finska deltagarna några dagar tidigare i Uleåborg, eftersom en överresa på ca 100 M stundade. Uleåborg utgjorde sedan slutmål för eskadern efter tio dagar, åtta etapper , ca 185 M och mycken förnöjelse.

Iväg

Vid invigningen på Svinöra med kommunala välgångsönskningar, paltfest med lingonsylt och smör gladdes några hundratal deltagare åt gemenskapen och anrättningen. En blick utåt hamnen visade att den var knökfull med nära hundratalet båtar av alla typer och storlekar. En mastodontflotta som syntes mig både svårhanterlig och skrämmande för det individuella. Jag har ju under mina år på vattnet mestadels upplevt glest besökta klubbholmar och naturhamnar med egna myggor och andra flygfän.

Men alla farhågor kom på skam. Efter Qi-gong på måndagsmorgonen den 2 juli för att samla in den universella kraften och skepparmöte för det maritima kastade vi loss.

De snabbgående, Bayliner, Grand Banks och Prinsessor med cigarrveranda på toppen brände iväg så skummet yrde, flocken med långsamgående i max 6 knops fart slingrade iväg i kölvattnet efter "Sjöman Öman", de kappseglande åtta cirklade runt i väntan på startskottet och själva hissade vi storen med sikte på Luleå. De mer snabbseglande systrarna lämnade snart oss i "Happy Hour", vår Maxi 77, i skön ensamhet, för egna beslut och med osedvanligt många farkoster i blickfånget. Livet lekte med god slör på dryga 7 knop och hela rutten inknappad på GPS väl förankrad i sjökortet. Vi, jag själv , dottern Åsa och polaren Dick, som skulle hänga med till Kemi varifrån han skulle ta bussen tillbaka till den längtande familjen i Skellefteå, behövde bara vänta på signalen från apparaten för att byta kurs in på den nya linjen. Utvecklingen förslappar.

Eskaderledningen hade vid registreringen överlämnat waypointlistor för alla etapperna. Frihet fanns att segla efter egna önskningar, men uppläggningen syntes förnuftig och vi lättjefullt bekväma.

Etappmålet Likskär i inloppet till Luleå mottog oss med västliga vindbyar av kulingstyrka. Kraften från dessa och tyngden från förtöjda båtar hade fått bryggorna att svikta så vi liksom senare anlända rekommenderades att söka oss till Klubbviken någon kabel bort på andra sidan sundet. Gratis taxibåtar upprätthöll förbindelsen varför vi missade ingenting. Varken gemytet i Segelsällskapets klubbstuga, utspisningen med den goda gulaschsoppan eller sång och jam mellan gitarr och fiol.

Arrangemang

Så förflöt tiden allt framöver med utbytbart innehåll. Behaglig segling för växlande men förliga vindar på svenska sidan och motiga på den finska under dagarna men beständigt angenäma aktiviteter på kvällarna.

För detta vill jag rikta en eloge till de lokala båtsällskapen inom regionen, kommunerna och välvilliga sponsorer för att detta samarbete över gränsen kommit till stånd. Till arrangörerna räknas även Svenska Kryssarklubben, framförallt genom medverkan av dess finska ombud i Kemi och

Uleåborg.

Eller vad sägs om gratis bastu i alla hamnar. På finska sidan var flera igång samtidigt! I Kemi bjöds fritt inträde till hela badhuset med äventyrsbad för barnen. Bjudmiddagar vid ankomsten nästan jämt: palten och soppan har jag berättat om, rökta sikar och tunnbröd i Kohamn, grillparty på korv på Frevisörens camping dit vi transporterats med kontinuerliga bussturer från Båtskärsnäs, ärtsoppa utspisat direkt från kokvagnen av Kusthemvärnet i Haparanda hamn, en gudomligt god laxsoppa i Kemi, kötträtt samt frukostmål i Kuivaniemi, i Iin Röyttä visserligen "endast" inköp av smältande god rökt lax men dessutom liksom i Piteå färskt frukostbröd innan avfärd på morgonen.

Den andliga spisen var inte mindre god med bl.a. fritt inträde till Ädelstensmuseet med en fascinerande samling utsökta diamanter och juveler, en guidad busstur med besök i S:t Michels gamla kyrka för att bese de mumifierade kvarlevorna av 1600-tals kyrkoherden Rungius samt en laxtrappa med levande fiskar och den turistiska isbrytaren Sampo. Allt detta i Kemi.

I Kuivaniemi sjöng och ledde Haparanda kyrkokör allsång med bl.a en för tillfället upprest sångare från Stockholm. Där fick även barnen sitt lystmäte genom en skicklig trollkonstnär, spänstiga flickgrupper i gymnastik och som tamburmajorer till blåsorkestern förutom ponnyridning och möjligheter till besök på trollstigen.

Den skönaste stunden förutom de otaliga ögonblicken på dansgolvet i de flesta hamnarna upplevde jag i Haparanda hamn då sinnet förflyttades bakåt till 50-60-talen med kaffe i en rofylld berså under stillsamt prat allt medan en sånggrupp och dragspelare underhöll. Klorofyllet doftade och humlorna surrade. Kändes det för aktivitet kunde jag resa mig upp och gå till ett angränsande fält för att beskåda tävlingar i stövelkastning, säcklöpning och dragkamp.

Kan bara konstatera att vill man skapa något utöver segelturen och hamnliggandet är det inte fel för eskaderansvariga att knyta kontakter i god tid. Viljan till samverkan tycks outtömlig. "Allt är möjligt i Finland", som Pentti uttryckte det.

En annan skön aktivitet med start i Piteå och avslut i  Kemi var etapparenas navigationsfrågor för intresserade, hopklurade av Sten Olsson och Fred Mortensen. Tillräckligt svåra för att ge upphov till samtal människor emellan och för att få hjärnan att skrynkla till sig ytterligare. Dessutom gled de lugna stunderna under etappseglingarna liksom eventuellt slöa kvällstimmar iväg fort.

Säkerhet

Så var det det här med säkerheten då så många båtar, ca 120,och människor, ca 300 är inblandade. Egen läkare medföljde vilket gladde dottern när hon skaffade sig en spinnakerblåsa i handen. Det sved bra.

Sjöräddningsbåtar fanns i tre upplagar, två från Finland och Sjöassistans från svenska sidan. Dessutom dykare och reparationskunniga.

Väderprofetiorna införskaffades genom kontakt med Kallax och redovisades på skepparmötet och via anslag.
För lotsning till ledig plats vid brygga mötte småbåtar eller guider upp, vilket jag är speciellt tacksam för. Det var endast i Kohamn vi behövde nå västkustsk standard med tripp på fördäck efter förtöjning av båten i fjärde/femte led.
Allt tycktes väl preparerat.

Hände något trots dessa arrangemang, vilket drabbade mig, fick inspirationen ta över. I Kuivaniemi dog nämligen motorn stilla under natten trots fulladdade batterier och till synes säkra förbindelser. Den vaknade inte när nyckeln vreds på och kom inte till liv trots kontroller och ingrepp. Kryssarklubbens finsktalande ombud i Kemi, som deltog i eskadern, snappade emellertid upp att kommunens brandchef fanns på plats och var rätte man för felsökningen. Han kom, såg och efter en stunds letande bland de avlindade isoleringsbanden, segrade. Den ena kabelskon mot generatorn befanns delad i två bitar. Kvickt iväg till brandstationen för åtgärd, åter igen och med endast ca en timmes försening var vi på väg. Än en gång ett stort tack till både ombudet och brandchefen.

Sammanfattning

Bottnia Eskader 2001 annonserades ut som passande mindre erfarna sjöfarare. Det stämmer. Men ännu bättre om "mindre erfarna" raderas bort. Jag hade nämligen ett enormt fint utbyte av färden mellan öarna längs de väl remmade lederna. Förutom den sociala samvaron efter tilläggnigen.

Bottnia Eskader 2001 är en frukt av ett EU-projekt här uppe i norr. Man vill skapa ett samarbete infrastrukturellt för det rörliga båtlivet mellan landsändarna.. Bl a ska detta leda till säkra båtleder med en ny, inre kustfarled. För oss som bor utanför själva eskaderleden blir färden ett fint komplement till framseglingens friare väg- och hamnval och ett sätt att knyta kontakter. För långväga seglare kanske det kunde vara en möjlighet att finna en uppläggningsplats för vintern om semestern tycks för kort för en t & r färd från hemorten.

Jag hoppas verkligen att hälsan står mig bi för en resa i motsatt riktning år 2003. Samt att klubbar och föreningar med långfärdssegling på programmet informerar sina medlemmar om denna unika möjlighet att segla och umgås i nästan dagsljus dygnet runt - väl mött då!

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön