Dramatisk insegling till Mustakari


Tankar fyr

Gamla Karleby Segelförening firade sin 75-åriga tillvaro med att i juli månad år 1947 anornda en stor segelregatta till vilken även Luleå Segelsällskap inbjudits. 6 båtar hade anmält sig till regattan; samling skedde i Bjuråklubb, varifrån eskadern i konvoj företog överresan till Finland. En av de deltagande båtarna var Scherzo I, och vi låter dess skeppare, Olof Wikström, beretta.

Vinden var växlande, och konvojen skingrades ganska snart. De eskorterande motorbåtarna tycke väl at det hela gick för långsamt - de försvunno i fjärran...

Jag satt snart ensam vid rodret, ty mina gastar - Stig och Arne - snarkade redan nere i kajutan. Scherzo hade turen att få några extra goda dragningar i seglen och var snart utom synshåll för de övriga båtarna - bare himmel och hav runt om.

Klockan gick mot ett på natten, det ljusnade i öster, och synranden purpurades av den uppstigande solen. Den visade sig mer och mer, och snart låg den som en stor röd fotball just på horisontlinjen. Synen var så överväldigande vacker, att jag måste väcka gastarna: "Kom ut får ni se" hojtade jag in i kajutan. Två sövniga, lurviga huvuden konstaterade snart att "det där va väl inget att gorma om"... men eftersom vaktavlösning skulle ske i den vevan, kom kaffepannan snabbt på, ochh det tidiga morgonfikat smakade utmärkt.

Första känningen med den finlänska kusten utgjorde Tankars fyr, och sen hade vi ett par timmars segling, innan vi kunde angöra Yxpila, Gamla Karlebys förnämliga djuphamn där vi skulle inklarera.

Klockan var nu 5 på morgonen, och några morgonpigga tullare hade snart konstaterad att vi inte hade något otillåtet ombord. Passen stämplades och formulären försågs med nödiga underskrifter: vi var i Finland.

Samling skulle ske i Segelrestauranten på Musta-Kari som låg vid Gamla Karleby forna, numera uppgrundade småbåtshamn, på andra sidan av ett långt ut i Bottenviken utskjutande näs. Eftersom sjökortet visade farliga bränningar utenfär näset var jag beredd att gå ganska långt ut mot Trutklipporna fär att där komma in i den utprickade farleden.

En frisk havbris gjorde att det blev kryss ut. Jag satt med sjökortet beredd at "fin-navigera". Stig skulle sitte vid rorkulten och Arne sköta skoten. Och det är egentligen här historien börjar...

Det kom en seglare mot oss. Kikaren avslöjade att det var en "haj" som med god fart kom slörande utifrån havet. En ensam seglare satt vid rodret, och då vi var mitt mot varandra, popade han: "Vill ni ha lots in till Musta-Kari?"

Det var ett erbjudande som med tacksamhet accepterades. Jag lade ner sjökortet - det behövdes ju inte mera... och satte mig att studera min nya seglarkompis. Nr 87 stod det prydligt på hans "store" och vi guppade vidare, sida vid sida, några båtlängder från varandra. Vi gick för babords halsar - mot näset.

Jag var inne i mina funderingar om hajbåttypens seglingsegenskaper... det måste nog vara en hårvindsbåt... så fint hon gick i sjöhävningen... var lite kortare än min M 22:a... hade bara 18 m2 mot mina 22 m2... Och så dessa finlandssvenskar. Viken förekommande gästfrihet. "Tänk" sa jag åt Arne, "att stiga opp klockan 6 på morron - bara för att visa oss vägen in till Musta-Kari... hur skulle vi gjort hemma i Luleå...? Inte hade vi mött i Tjuvholmsundet, inte...

Nej vi hade sussat gott i våra slafar för att - på sin höjd - bemödat oss att komma till välkomstkaffet klockan 11.

- Sten! skrek Arne plötsligt. En bränning på styrbordsidan visade att Arne sett rätt, och Stig slog genast... Nr 87 gjorde likadant.
- Puh! Det var nära ögat! Vattnet såg olycksbådande brunt ut, och plötsligt såg vi en ny sten om babord... Stig gick åter över stag. 87:an slog också.
- Men hur seglar finnen, egentligen?
- Dom måste ha någon privat farled här, trodde Stig. Här verkar det ju vara grunt runt om...

Vi var utenför udden. En hastig blick på sjökortet visade att vi var mitt i en grynna... vad var att göra?
- Vi måste lita på finnen... vi gör som han... vi håller oss nära intill...

Nu började en seglats som jag aldrig varit med om förr: vi hade inte mer än runt om oss, sten och bränningar överallt.

Så småningom kom vi dock igenom och in i djupare farled... men nog tittade vi lite snett på den där "hajen" som nära nog dragit oss in i fördärvet. Hur det hade gått om vi törnat på förstår man väl: kaffeved av hela skutan!

Så småningom ankrade vi upp utenför Segelrestauranten. Lugnt och skönt låg vi i den skyddade viken, och innan välkomstkaffet dukades hade en imponerande eskader samlats på redden. Master och stag var översållade med signalställflaggor och vimplar i alla färger och fasoner vajade... ja, det var en vacker syn!

Finaste "ilandgångskostymen" kom på, och snart satt vi bänkade, svenskar och finnar om varandra. Jag hade i seglingsprogrammet sett att "nr 87" hette Alf Backman, och jag blev inte så lite häpen då jag satt mitt emot mig igenkände min "lots" sen tidligare.

Jag inlegge genast:
- Tack ska Du ha för lotsningen i morse - det var varkligen skickligt gjort... jag trodde inte att vi skulle komma igenom... men du kände förstås till varanda sten därute?

- Men - vad säjer du, stammade "87-an"... inte var det jag som lotsade dig. Det var jo du som lotsade mig.
Nu var det min tur att bli förvånad. Jag blev kall med ens:
- Men, du frågade ju om jag ville ha lots in till Musta-Kari...
- Nej, nej, nej! Du hörde fel! Jag sa ju: Kan jag få lots in till Musta-Kari?

Ser du! Jag kommer från Helsingfors nu på morgonen. Jag har haft min båt ombord på en kustångare, och man satte mig i sjön just ute vi Tankar fyr... Jag har aldrig varit i Gamla Karleby förut... det var därför jag ville ha lots in till Musta-Kari.

Vad skal man säga om det som sker? Inte vet jag, men jag erindrer mig ett talesätt: Gud är de dårars förmyndare.

Samtalet avlyssnades emellertid av ganska månge vid kaffebordet... Man fick roligt! Där hade aldrig någon seglat förr...

20 år senare då jag i anledning av ett sångarjubileum i Gamla Karleby fått en vänlig inbjudan att närvara, frågade mig Jokka Björk - en gammal sångare/seglarvän - om jag mindes inseglingen till Musta-Kari... OM!!!

(Texten är häntat ut från LSS jubileumsskrift 1984 och skrevet 16. november 1966.)

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön