En Guldfisk bakom Guds rygg!

Bland många fiskare och andra kustbor finns det en känsla av att den gamla kustkulturen runt Bottenviken håller på att trängas tillbaka på olika sätt. Torskfiskeförbud. Laxfiskestopp. Allt fler sälar äter upp och trasar sönder fångsterna. Miljöproblem med dioxin och andra gifter gör att folk är rädda att äta fisken. Turistintressen och fiskeföreningar uppe i älvarna är ute efter laxen och vill ta ifrån kustfiskarna deras gamla rättigheter. Myndigheter och ministrar pratar och pratar och kompromissar bort kustfiskarnas intressen. Problemen verkar aldrig ta slut.

Därför känns det omväxlande att prata med Kristina Karlsson i Påläng när jag ringer upp henne. Det skvalar och plaskar när Kristina svarar i telefonen.

- Jag håller just på och gör en ny sås, säger hon och smackar med läpparna.
- Det låter gott till och med i telefon, säger jag.
- Jajamän! Jag har provat en lite annorlunda blandning och den blev riktigt lyckad.

- Hittar du på recepten själv?
- Allt som vi säljer här är gjort efter mina recept, svarar Kristina stolt. Det enda som jag inte gör själv är surströmmingen för den sköter gubbarna om. Men allt annat gör jag själv. Det blir gravad och inlagd fisk och saltad och rökt - ja det blir fisk på längden och tvären - allt gott som man kan göra av fisk.

- Vilken sorts fisk är mest populär?
- I början trodde jag att vi framförallt skulle sälja färsk fisk, men så blev det inte. Dom flesta familjer i dag verkar ha ont om tid. Dom kommer hem klockan fem och är hungriga och så ska maten stå på bordet nästan direkt. Då vill dom ha färdiga rätter eller halvfabrikat som det går fort att göra i ordning. Så jag gör lådor och gratänger, och i sommar gjorde vi över tio tusen grillspett med fisk och skaldjur.

- Vilka fisksorter arbetar ni med? frågar jag.
- Allt som simmar. Laxen är standardfisken för dom flesta. Men jag försöker uppmuntra folk att prova annat också. Vi har strömming och sill och sik och aborre och gädda och rödspätta och skaldjur - allt som simmar!

Jag börjar småskratta när jag hör Kristinas glada röst i luren. Hon är så uppenbart förtjust och stölt över vad hon har lyckats åstadkomma på bryggan i Påläng där fiskebåtarna lägger till.

- Alla trodde att jag var tokig när jag sa att jag ville öppna en fiskaffär här i Påläng, en och en halv mil från Kalix, där ute vid kusten. Jag hade fiskat tillsamman med min man Kent. Men jag kände att kroppen inte riktigt orkade med det hårda fiskearbetet. Och så tyckte jag att det var fel att fiskarna bara sålde bort fångsterna utan att förädla fisken. Så jag bestämde mej för att öppna en fiskaffär!

- Fick du stöd av någon? frågar jag och tänker på att man snart inte kan dricka kaffe med några grannar utan att det ska vara ett EU-projekt.
- Nej, inte ett öre! Och jag ville inte ha nåt heller, svarar Kristina. Hade jag sökt stöd från kommun eller länsstyrelsen hade dom säkert bara skrattat åt det där galna fruntimret som vill öppna fiskaffär med delikatesser bakom Guds rygg vid havet. Inte ens mina egna karlar här inom fisket trodde på mej. När dom inredde butiken byggde dom den för säkerhets skull så att den skulle kunna användas till kylrum, när min fiskaffär hade gått omkull. Mej tji fick dom!

- Så det har gått bra? frågar jag.
- Natten innan vi skulle öppna hade jag svårt att sova. Tänk om ingen kommer, tänkte jag. Jag lagat massor av mat, hela disken var full med åtta meter av fiskrätter! Men när klockan blev nio blev det rena invasionen. Det var fullt med bilar och folk, inte ens en mygga hade fått plats inne i butiken. När vi stängde på premiärdagen hade vi sålt rubb och stubb. Jag var dödstrött men lycklig, och jag lagade nya rätter på natten för att ha nåt att sälja nästa dag.

- Så det går att ha en så speciell butik ute i glesbygden? säger jag ganska förvånad.
- Jag upplever ingen nackdel av att bo i glesbygd, svarar Kristina. Här i Påläng bor det 400 personer så det räcker inte som underlag för butiken. Men folk kommer åkande med sina bilar, från Kalix, Haparanda, Luleå, Piteå och Älvsbyn. Det verkar som om dom gör en nöjestur av att åka hit och köpa fiskrätter. Och så säljer vi vidare till andra affärer också. Vi levererar till över 90 affärer i Norrbotten. Och genom hemsidan säljer vi till både Spanien och Frankrike och Italien.

- Vad är det som går utomlands?
- Förut sålde vi en hel del aborrfileer utomlands. Gädda och aborre anses ju vara exotiska läckerheter nere i Europa. Men nu är det mest löjrom som går utomlands.

Jag berättar för Kristina att jag tycker att det känns uppfriskande att prata med någon som är så optimistisk och tror på framtiden.

- Det finns alldeles för många gnällspikar. Visst finns det problem. Men vi har otroliga resurser här uppe också. Men man får inte vara rädd för att arbeta. För mycket arbete är det! Både Kent och jag och våra pojkar Henrik och Andreas har fullt upp. På sommaren är det dygnet runt med fisket och att ta hand om fångsterna. Och på vintern lagar vi till alla olika rätter, röker och gravar och bereder fisken för försäljning och export. Vi är fyra på heltid och flera på deltid, allt som allt blir det väl 6-7 årsarbeten.

- Hade du trott det när du startade? frågar jag.
Kristina skrattar gott.
- Nej det hade jag inte kunnat drömma om. Och ingen annan heller tror jag, allra minst gubbarna här hemma. Så nog får dom skaffa ett annat kylrum. Fiskaffären blir nog kvar här i Påläng!

- Hur gamla är dina pojkar?
- Henrik är 17 år gammal och han ska bli kock. Och Andreas är 15. Han säger att han ska bli fiskare. Vi får väl se vad dom bestämmer sig för så småningom, svarar Kristina.

Medan vi har pratat har jag plockat fram mitt sjökort och jag hittar snart den djupa Pålängfjärden på fastlandet i närheten av Kalix. En farled med röda och gröna prickar leder in till hamnen där Kristina och Kent och deras familj håller till. Strax öster om hamnen ligger det höga Pålängeberget. Är det det Kristina menar när hon pratar om att hon bor bakom Guds rygg? Jag har seglat förbi här många gånger med min koster Måsen. Ofta har jag övernattat inne i den fina lagunen i Kohamn i närheten. Men jag har aldrig seglat in och hälsat på Kent och Kristina i Påläng.

- Då är det dags att du gör det nästa sommar! säger Kristina glatt.
- Jovisst, svarar jag. Det är ju inte varje dag man seglar bakom Guds rygg...

Ps: Den som vill veta mer om Guldfisken i Påläng kan gå in på hemsidan som Kristina har gjort alldeles själv.

Text: Boris Ersson

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön