Med Demon till strömmingsfisket nere i Gävlebukten

November. Isen lägger sig på fjärdarna i Kalix skärgård. Rimfrosten har förvandlat fisknäten på kajen i Storöns fiskehamn till gnistrande vita skulpturer. Luften är klar och kall. Solen lyser blekt gul över havet utan att ge någon värme. Löjfisket är över för i år. Säsongen var bra, men nu är den slut. Löjrommen är klämd och saltad och såld. En enda båt ligger kvar vid kajen.

Den svarta färgen på skrovet är skavd och repad. Trålaren Demon är kort och bred med rak akter och har en stor orange lyftkran i fören. Hon är ingen skönhet, men hon kommer att vara hem och arbetsplats för två man under strömmingsfisket nere i Gävlebukten och längs Höga kusten senare i vinter. Arnold Bodlund håller på att göra Demon klar för avfärd.

- Bara vädret blir bra så kör vi söderut snart. Från Piteå tar vi sällskap med bröderna Persson, Magnus och Krister. Dom ska också ner på strömmingsfiske. Det känns säkrare att åka två båtar i lag så här års. Om vi får bra väder och nordlig vind kan vi vara ända nere i Öregrund på två dygn. Demon gör åtta knop och vi kör i skift dygnet runt. Men det kan lika gärna bli skitväder och då kan vi bli liggande i ett par veckor i nån hamn längs vägen. Sånt har hänt förr.

- Hur länge blir ni borta hemifrån? frågar jag.
- Två månader ungefär, svarar Arnold. Så man hinner börja längta efter familjen. Det är hårt arbete men jag gillar stömmingsfisket. Det är spännande att söka dom stora stimmen och slänga ut garnen. Är det gott om fisk så är det bara att köra på så länge man orkar. Upp med näten, in till land med fångsten, lasta över till bilen som kör strömmingen upp till salteriet i Övik där dom gör surströmming av den. Få i sej lite mat, svimma av en halvtimme och så ut med båten igen. Vi följer strömmingen norrut längs kusten, ibland ända upp till Skellefteå. När fisket är slut är det skönt att ta en whisky med saltmästarn på Röda Ulven i Övik och åka hem och sova ut. Synd bara att det är så få ungdomar som börjar fiska. Vi är i 40-årsåldern och vi är dom yngsta här i trakten.

Vi går ombord på Demon. Inne i kajutan är det varmt och skönt. En bunt sjökort ligger på en bänk. Men i vanliga fall navigerar man med dator och GPS, berättar Arnold.
- Papperskorten är mest med som säkerhet. När vi kör söderut går vi ut mitt i Bottenviken och sätter på autopiloten. Sen är det bara att dricka kaffe och titta på när hon kör själv. Men det gäller att hålla sej vaken. Man vill ju inte krocka med en malmbåt...

Arnold visar hur han och fiskarkompisen bor. Demon är rymligare än man kan tro. Ändå är det en liten kajuta som ska bli hem för Arnold och hans kompis i två månader. Inga fönster, inga blommor, bara tre kojer och en svag doft av diesel från motorn som bor vägg i vägg.
- Här nere sover vi bara. Det blir ju mest arbete.

Vi pratar om strömmingens väldiga betydelse genom tiderna. Under tidigare århundraden kom hela flottor av fiskebåtar från olika delar av Östersjön och Bottenviken på jakt efter strömmingsstimmen. Under strömmingsfisket och säljakten möttes fiskare från Sverige och Finland varje år. Många av de små kapellen på öarna längs den svenska kusten byggdes av finska fiskare från andra sidan Bottenviken. Strömmingsfisket var oerhört viktigt, men nyckfullt. Vissa år var fångsterna enorma, andra år var strömmingen som uppslukad av havet.

För att få bättre fiskelycka gjorde man hemlighetsfulla riter i labyrinterna som kusternas fiskare och jägare har byggt av sten i strandsluttningarna ut mot fiskeplatserna ända sedan tidig medeltid. Så blev Bottenviken världens rikaste område när det gäller stenlabyrinter. Exakt hur man använde dem var en väl bevarad hemlighet som man inte berättade för kyrkan eller någon annan överhet.

Bland många fiskare finns i dag en känsla av att den gamla kustkulturen håller på att trängas tillbaka, trots upprepade löften om att värna kustfisket. Det stora industrifisket med trålare från flera länder sopar rent i Östersjön. Myndigheter och politiker utfärdar allt hårdare restriktioner för torsk- och laxfisket. Sälarna äter upp fisken i näten och trasar sönder redskapen. Utsläppen av miljögifter från industrierna har gjort många rädda att äta fisk. Turistintressen och sportfiskare vill ta ifrån kustfiskarna rätten att fiska lax. Ungdomen söker andra jobb.

Problemen verkar aldrig ta slut. - Men sen Kristina kom på att öppna Guldfisken här i Påläng vågar i alla fall vi tro på framtiden, säger Arnold.

Text & foto: Boris Ersson

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön