Seglarminnen från 20-talet


Skärgårdsbåten Trio

Trio hade många triumfer bakom sig när hon lämnade Calle Eriksson, som berättat det här. Och flera skulle det bli. Som den båt hon var fick hon förstås ännu en skeppare som smakat salt och som verkligen kunde det här med sprisegel: Victor Fahleson.

När "Trio" byggdes någon gång i förra seklets mitt var Victor Fahleson väl knappast ens påtänkt men likväl hade de ett gemensamt. Båda hade från begynnelsen hört skvalpet från sjön mot Alhamns stränder. Victor Fahleson upplevde sina första somrar därute och "Trio" byggdes av Alhamns legendariske Christian Norberg. En bra båt blev det. Det var lotsen Albin Bergman i Luleå som skulle ha henne och han nöjde sig inte med vad som helst.

"Trio" var förresten sommaren 1922 en av de fyra båtar från Luleå som för första gången drog i viking mot Finland. Victor Fahleson skötte pinnen, och gast var inte obekante målarmästaren Frans Thornéus på Bergnäset.

Men om det får Victor Fahleson själv berätta:

Finnarna hade varit här utställningssommaren 1921 med en hel flottilj, och vi tyckte förstås det var skräp om vi inte skulle kunna ta oss över på ett återbesök. Länge dröjde det inte heller förrän vi fattat vart beslut: 22 skulle vi till Finland, till Mustakaari. Basta!


La Gitana

Och så blev det. Elof Brännström på La Gitana blev flottiljchef och med var vidare Elis Möller med "Anna Lisa", en båt som hette "Fay" och så jag med "Trio" då.

Egentligen var det väl inte meningen att "Trio" skulle med. Öppen som hon var och spriseglare dessutom. De andra var ju snabba kuttrar allihop. Nåja, nog skulle jag hänga med i dansen över Bottenviken, det tvivlade jag inte en sekund på. För att ingjuta litet tillförsikt i flottiljen i övrigt skulle jag och Thorneus ta försprång från Alhamn. De andra skulle gå från stan.


Alhamnsviken har alltid varit en omtyckt samlingsplats
för LSS.

Start på söndagsmorgon, samtidig start från Luleå och Alhamn. Friskt sydligt när vi stack ur.. Kryss alltså. Som Calle har berättat var inte "Trio" sådär över sig i bidevind, och slitit blev det till en början. I varje slag fick vi ju hiva allt vad ballast vi hade.

Vi seglade i alla, fall till Pite-Rönnskär på söndagen och sov där under natten.. När vi gick ut dagen därpå hade vi vind så att vi kunde sträcka på Bjuröklubb, samlingsplats för överseglingen. Men nå't Bjuröklubb blev det inte den dagen. Vinden skrotade och vi kom in till Sandviken. Vinden var dock inte sämre än att även den kunde ändra på sig, och mot kvällen hade vi en frisk nordväst som förde oss med vingade segel i en fräsande läns ut till Bjuröklubb.

Så långt hade det alltså gått väl. Vi hade hållit undan för Luleåflottiljen och hann t. o. m. sova till framåt morgonsidan på tisda'n. Då kom dom. Vid fyratiden. Var smått förvånade över att se oss där.

Thornéus och jag upp då förstås, upp med seglen och ut och mötte. Det var rena feststämningen ombord hos oss. Västan hade stått sig och Tankar låg ostvart! Plattläns över hela viken! jag hörde nå'n som var rädd för att vi skulle bli efter ute på öppna havet men här skulle dom få se vad en spriseglare dugde till!

Vi flasa undan ordentligt från början. Passerade Fay och passerade Anna-Lisa. Sen var vi tvungna att lugna ned oss litet, vi kunde ju för skams skull inte gå förbi flottiljchefen också. Och efter det hade vi det bara lugnt och gott. Och torrt. Thorneus låg till och med på långbänken och sov under överresan!

Så Tankar då, och Mustakaari och kappsegling och festligheter. Roligt hade vi fast det var under värsta förbudstid i Finland. Det var en spritspion ute en dag men han reste hastigt därifrån igen. Våra finska vänner hade visst talat allvar med honom.

Ja, den finska resan är nå't att komma ihåg. Sannerligen. Inte minst hemresan. Då gick vi själva, Thorneus och jag. Vi seglade bidevind så högt vi kunde sedan vi tagit pejling på Tankar. All ballast surrad i lovart. Morgonen därpå, klockan var lagom sex, hade vi Rödkallen om babordsbogen. Det var segling det.

Men "Trio" hade sett sina vackra sommardagar. Sommaren därpå blåste seglena ur och sedan jag riggat om och plockat upp gamla Ellidas kutterrigg - Ellida hade tillhört min far - blev det aldrig båt av "Trio" igen. Riggen var för hög.

Men så länge hon gick . . . Uj, en sån båt.

Från Boken LSS Jubileumsskrift 1884 - 1959.

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön