Med Alfsol i Österled


Skärgårdskryssaren Alfsol

I likhet med alla föregående är företogo vi även somma­ren 1931 vår sedvanliga semesterresa ut bland kobbar och skär. Resan startades en vacker julieftermiddag och redan på kvällen ankrade vi utanför Piteå. Påföljande morgon vaknade vi i strålande sol och med förlig vind anträddes vår resa ner efter den svenska kusten. Vi togo kurs på Bjuröklubb, som vi nådde på aftonen, där vid kojade för natten.

Följande morgon var vinden fortfarande synnerligen gynn­sam, varför vi köllo skeppsråd om vart vi skulle ställa fär­den. Skepparen föreslog en segling till finska österbotten nyed Gamla Karleby som mål, och så sattes kursen rätt sydost varför vi fick vinden akter om tvärs. Efter c:a 8 timmar siktade vi Tankar fyr, varefter den för våra förhållanden och utprickning ganska besvärliga inseglingen till Karleby be­gynte. Vår nationsflagga förde vi alltid i topp, och vid in­loppet möttes vi av den finska lotsen, som till vår stora för­våning talade renaste svenska. Det var en finlandssvensk, son med glädje hälsade oss rikssvenskar välkomna, varefter han med säker hand lotsade oss in till segelpaviljongen vid Mousta­kari. Trots den sena timmen samlades inom kort ett mindre antal seglarvänner, vilka i en hast ställde till med en liten välkomstfest.

Det kändes ganska skönt att efter denna långa resa krypa till kojs, och vi somnade tryggt med båten i god hamn och allt väl ombord. Till vår glädje fingo vi meddelande om att den årligen återkommande kappseglingen för Österbotten just skulle gå av stapeln på söndag, varför vi blevo anmodade att ställa upp så att de fingo ett internationellt deltagande. Sam­tidigt meddelades, att vi skulle få tävla på respit med den finska 40:an Härdis av Yxpila, ägare apotekare Hermansson samt en annan 40:a från Stockholm. Vid dessa seglingar del­togo vi icke utan framgång genom att belägga första plats med 7 sek. till godo på Härdis samt dryga halvtimmen på den andra båten, och vi fingo för denna prestation synnerligen vackra priser, som överlämnades med några hjärtliga ord av segelsällskapets kommendör, köpman Slotte.

Följande tisdag avseglade vi på förmiddagen till Brahestad. Det var uppgjort, att vi skulle möta Härdis utanför Karleby och samsegla till Brahestad. Vi sågo dock icke till vår vän vän Hermansson, varför vi seglade solo. Var kurs ställdes nu på Olkokalla fyr, och den långa seglatsen började längs Österbottens dåliga kust, där det icke finnes en enda ö att tala om som skydd, när västlig hård vind ligger på.

Sedan vi seglat vid pass 2 timmar, sågo vi från sydväst ett moln av dimma snabbt närma sig, varför vi ytterligare kon­trollerade vår kurs. En stund senare voro vi insvepta sons i en säck och hade icke mer sikt än c:a 20 meter runt oss. Vinden tilltog i styrka och situationen syntes i viss mån obe­haglig. Vi voro dock på öppna havet, och vårt kort utvisade klart vatten. Efter någon timma skingrade sig dimsvan för något ögonblick, och till vår stora glädje fingo vi se Olkokalla fyr rätt föröver. Fyren vrålade, så det skar i kroppen, men det kan nog behövas för att rättleda fartyg i dimma.

Sedan vi passerat denna mycket imponerande fyr, sattes kursen c:a 5 streck ostligare för att vi skulle nå vårt nästa mål, Nahikainens fyrskepp. Vi seglade och seglade och beräk­nade fart och avstånd, men något fyrskepp stod icke att finna, i dimman, som nu ytterligare tilltagit.

Vi sågo på kortet. Fyrens igenkänningsmärke vid dimma var !klockringning, men vi hörde ingenting. Vi beslöto att hålla ännu mera ost, och efter att seglat ännu någon timme hörde vi sirenljud. Vi kunde icke förstå detta, då kortet ut­visade klocka. Mistljuden blevo allt tydligare, och till slut sågo vi ett ganska stort fartyg, och förstodo, att det måste vara det fyrskepp, vi sökte, vilket ock besannades, när vi kommo så nära, att vi kunde läsa namnet.

Vinden hade nu i det närmaste dött ut och vi beslöto att borda skeppet, vilket ej heller mötte något hinder från skepparens sida. Det värsta ombord var det oerhörda vrål, som med jämna mellanrum hördes. Vi undfägnades med kaffe och dopp samt orienterade oss grundligt samt fick den nya kursen utpekad och kontrollerad för infart till Brahestad.

Efter att hava tagit farväl av fartyget och dess besättning hissade vi åter på och stucko iväg mot nya öden, fortfarande i intensiv dimma. Vinden kantrade så småningom om och gav ins kryss. Den första landkänningen fingo vi efter c:a 4 tim­mar genom svalor, som mötte oss. Och nu skärpte vi alla våra sinnen för att icke göra någon tabbe. Så småningom hörde vi brus, 'och det befanns vara bränningar mot ett ganska långt ute liggande undervattensskär, varför vi så småningom kröp in till kusten och nådde efter många om och men en strand, som vi icke kunde identifera på kortet, trots att vi gjorde landstigning för att orientera oss.

Här var inget annat att göra än ankra, varför vi gjorde klart för att koja. Efter några timmars välbehövlig vila vak­nade vi. Solen strålade ånyo över våra huvuden, och döm om vår glädje, när det första vi sågo var Brahestads kyrka. Vi hissade spå och seglade in till segelpaviljongen, där alla våra seglarvänner ännu njöto sömnen. De hade samtliga under natten gått för bogsering och haft det rätt besvärligt med bottenkänningar och svår dimma.

Samma dag kl. 12 startade vi för att kappsegla och förlorade vi mot Härdis efter att hava seglat en bana om c:a i minuter. Vi voro i mål c:a 100 meter efter (finska O-regeln ger liten respit). Enligt beräkningar kom vi in 13 sek. för sent.

Vi lämnade på kvällen den trevliga staden och seglade med vår vän Hermansson för att i gryningen nå en av Finlands trevligast städer, Uleåborg, vilken vi nådde efter en del även­tyr. Vi tillfrågades, hur vi klarat alla grund, varefter Härdis gast, förutvarande ägaren av Gri-Gri, svarar, att vi väl icke segla med masten neråt.

Som sagt, Uleåborg verkade som en storstad samt mycket välordnad, och vi blevo synnerligen väl mottagna samt inlo­gerade på det så kallade societetshuset, där allt var förstklas­sigt men icke förty priserna mycket billiga.


Från starten i Uleåborg. Alfsol i mitten av skärgårdskryssarna

Vår kappseglingslusta hade nu fått blodad tand, ty här skulle firas 40-årsjubileum med seglingar fredag, lördag och söndag, till vilka seglingar vi voro inbjudna. Fredag morgon ingick med ett herrans oväder, och vi trodde, att det givetvis icke skulle bliva någon segling av, men hej vad vi bedrog oss. Ti­den för starten närmade sig och vi sågo den ena båten efter den andra ge sig i väg till startlinjen, varför vi beslöto att icke visa oss sämre än de andra, varför vi gjorde klart för segling men kommo minst 10 min. för sent till starten. Nu började en segling, sam vi sent skola glömma. Alfsol form­ligen flög fram genom vågorna, och vi plockade den ena båten efter den andra, varför vi till slut endast hade Härdis framför oss. Det visade sig, att vi hade c:a 2 min. kortare seglad tid än någon annan båt. Det hurrades för oss, när vi trötta men belåtna skar mållinjen efter en i det närmaste i under­vattensläge fullföljd kappsegling. Något pris blev det emeller­tid icke på grund av att vi tagit yen prick för ett trekant­grund på fel sida. (Prickarna i de finska farvattnen stå formligen som pinnarna i ett staket.)

Lördagens segling blev ifråga om vinden raka motsatsen. Den omintetgjordes nästan genom fullständig vindstilla. Vi kunde icke placera oss. Sedan vore vi tvungna att göra oss klara för hemfärden, varför vi togo farväl av våra seglarvänner och lämnade Finland lördagsafton kl. 9, för att om möjligt kun­na inträffa hemma i Luleå på söndagsmorgon, där vi skulle ha segling 'inne på B-banan.

Hemflärden gick med rekordfart. Vi räknade på att vi stundom varit uppe i 9-10 knops fart. Vi hade möjlighet att föra alla läsegel med extra utriggning för ballong. Söndag kl. 12 angjorde vi vågbrytaren i Luleå för att många erfaren­heter rikare ånyo taga vid med vardagens enahanda, dock med hoppet att även kommande år få hissa de vita seglen och styra ut mot friheten, hälsan och sinnesron, långt borta från vardagens jäkt och strid.

Texten från LSS klubbtidning från 1932. Författare: L. B.

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön