Årgang 1931:
Semestersegling med Lira


Hushållsbestyr ombord på Lira

Hur ljuvligt klingar inte det lilla magiska ordet semester. Man drömmer om härliga dagar, vila, sol och luft, och vad är naturligare än att en seglare drömmer om båtar och vatten, helst salt. Vår stora dröm för semestern 1931 skulle bli - en långsegling. Vad det är vet endast den, som en gång varit med.

Vi hade gjort våra förberedelser i god tid, allt var klart och med glädje och spänning startade vi den 2 juli kl. 1/2 8 em., för att i tre veckor njuta salta böljor, luft och solsken.

Innan vi skulle passera Tjuvholmssundet röstade styrman för en "färdknäpp". Alla instämde utom skepparn som sa' "jäklar, jag har 11/2 liter i källarn å motboka hemma", den senare överförd till Härnösand, detta för lastningens skull. En allmän suck kom styrman att lägga om rodret, och så ställde vi färden tillbaka till staden. Medan vi så åter lågo vid vågbrytaren, kom L. S. S:s sekreterare ned, måhända undrande, om vi ångrat oss och funnit staden trivsammare än de oroliga böljorna. Skepparn återkom emellertid efter väl förrättat värv, sjöförklaring avgavs, Brännström gav avskedsspark, och vi stävade betydligt gladare till mods åter ut.

Vi skrevo nu torsdagskväll, klockan var närmare 9, och vinden var inte den allra lämpligaste. I lä bakom Germundsön ankrade vi för första gången på vår stolta färd. Vinden tilltog under natten, och då det dessutom var motvind beslutade vi samfällt att som skepparn uttryckte sig, "tappa bort" fredagen den 3 juli.

Lördag morgon kl. 4 gol vår skeppstupp, Hornberg, och i strålande sol lättade vi ankar för att fortsätta. Visserligen blev det kryss, men vind hade vi och tid nästan obegränsad. Nog för att vi tappat en dag, men 20 härliga andra voro kvar.

Vid Medlerstön i Piteåskärgården blev det åter allt för mycket motigt och vi måste ligga här i lä till söndagskvällen. Vinden hade nu mojnat något, sjön gick gropig, men detta till trots seglade vi med god fart ut genom Bondökallarnas smala farled. Kvällen var gudaskön, solen sjönk som ett eldrött klot bakom öarna i väster, och med den gick den kvinnliga delen av besättningen till kojs. De som makten hade ombord turades om att ha vakten, och när den 6 juli ingick med strålande sol voro vi halvvägs mot Bjuröklubb. Här kunde inte få sovas bort en så grann dag, alle man purrades och med ett humör strålande i kapp med solen stävade vi, med seglen fyllda av en härlig vind, söderut.


Lira

Som ett fata morgana hägrade målet för vår semesterresa, Sundsvall. Men eftersom det var sagt att vi skulle "luffa" kusten ner måste vi ju in för att ta en titt på Bjuröklubbs fyrplats. Komna in i viken gassade solen så varmt så vi beslöto oss för ett dopp i den svalkande böljan. Det blev också bara ett dopp och resten solbad, ty vattnet hade något av is i sig.

Skaffning, brevskrivning, besök vid fyr- och lotsplats och så avsegling kl. 1/2 6 eftermiddagen. Vi komme dock ej så långt, ty bakom udden låg havet som en spegel. Vad var att göra annat än att fördriva tiden så gott sig göra lät. Grammofonmusik, allsång plus en tvåöring runt nocken bevekte slutligen "Kajsa", och vi fingo fortsätta, nu med Ulvön som mål.

Utdrag ur loggbok: Blackkallen 10 em., Yttre Vänskär 1/2 2 natt, Ratan 4,50 fm., Holmön 7 fm., Holmsund 9,45 fm., Bonden 1/2 1 em. Storbådan passerades kl. 2,30 em i läns, stiltje, vindträta, n. o. byig vind. Skälbådan kl. 7 em. Skags fyr kl. 8 em. Ulvöhamn kl. 11,15 efter 27 timmars segling i sträck.

Här hade vi nu en härlig vilotid i två dagar. Men så njöto vi intensivt också, naturen slösar ju här med sina allra vackraste scenerier, utsikten från lotsberget är hänförande. Efter att ha kontrollerat surströmmingsberedningen för sommaren och grundligt ha avsmakat den färska dito voro vi färdiga för nästa etapp, Härnösand. Inne i den gryta, som hamnen vid Ulvön bildar, blåste en alldeles lagom vind för oss och vår resa, men komna ut genom västra inloppet voro vi tvungna att vända för storm. Vi stannade i Fäbodvi~ken några timmar medan en regnskur passerade, och nu revades och startades på nytt. Det var dock omöjligt att tänka sig nöjessegla med Härnösand som mål, ty vinden var uppe i 22 sekundmeter. Sjön gick krabb och otrevlig mellan de höga stränderna, varför det beslöts att gå in i någon vik för att övernatta. Gott om sådana finnas ju här nere och bra hamnar äro de alla med sina höga stränder och djupa vatten. Invid Rävsön 61/2 distansminut från Ulvön funno vi en lugn och bra vik. Här var skönt, och snart slumrade vi alla, sövda av bränningarnas dån och. regnets knattrande.

Fredagsmorgonen ingick regntyngd och grå, utanför udden rasade alltjämt stormen och vi fingo "tappa bort" även denna fredag. Dagen måste givetvis göras något av ändå, vi rekognoscerade vid byn, provianterade, uppsnappade väderleksrapporten och fingo av den löfte om bättre väder. Detta infann sig lördag morgon, och vi seglade med en förlig vind, som ingav förhoppningar om att vi skulle hinna Härnösand tidigare än beräknat.

I Härnösand blev det några härliga dagar i strålande sol. Här blev även vändpunkt för vår semesterresa, ty vi voro nu vid den 12 juli, och till Sundsvall var långt än. Därför njöto vi i fulla drag av den blomstersmyckade staden, besökte segelsällskapets klubbhus, Folkets park, Smitingen m. m.

Efter en väl använd söndag och riklig proviantering på måndagsmorgonen fick Lira vända hemåt igen. Vi skulle nämligen in till Örnsköldsvik en titt också. Vädret hade varit nyckfullt, ena dagen varmt och vackert för att nästa dag bjuda på dimma och kalla vindar eller också inga vindar alls. Bäst att därför ta tiden i akt och stäva hemåt.

Vägen tillbaka gick bakom Hemsö till Ulvön. Där blevo vi endast några timmar, ty vi skulle gå in till Trysunda fiskeläge också, men vägen dit blev lång och ensidig. Visst var det vackert, men något tröttande i längden att ligga och driva med slaka segel på spegelblankt vatten. Mot kvällen kom dimma drivande ifrån havs, och döm om vår förvåning när vi i dimman möter Marga på väg till Visby. Vi utbytte glada hälsningar, och med hjälp av en liten bris gledo vi förbi Skrubbans spöklika silhuett, till Trysunda.

Nu hade vädret blivit ändå sämre; efter dimman följde regn och rätt så hårda vindar. Vi kommo dock till Örnsköldsvik i följe med en solglimt mellan skurarna och hade glädjen att få njuta av dess vackra inlopp. Här blev bara en dags titt på stan och sen ut på böljan blå. Vid Skags fyr signalerades för tjocka ut till sjöss, vi fingo lägga oss och vänta bättre väder så länge.

Tiden gick och trots vädrets olämplighet beslutade vi oss för att starta. En stund lättade dimman utanför Skag, signalen tystnade och vi seglade med glatt humör igen. Vinden n. o., stundom hård och stundom stiltje. Hela dagen och en bit in på natten gick så färden i hård kryss, vinden friskade i alltmer och mörkret gjorde det besvärligt att se prickarna. Vi skulle ha ett grund förut, den s. k. Lördagshällan. Skepparn och den kvinnliga besättningen hade gått till vila, Hornberg och Lundström hade vakten. Vid 12-tiden rycks dörren till kajutan upp och Hornberg ropar: "Hur ser pricken på Lördagshällan ut, är det två ballonger eller två kvastar!" Skepparn tänder lampan, tar på sig glasögonen, breder ut sjökortet och börjar studera. Säger sedan helt lugnt: "Bonden visar en grön sektor för Sydostbrotten och en röd sektor för Lördagshällan och så en liten vit sektor, och den ska' du hålla dej innanför". Detta torde inte ha varit så gott att göra när den hotande hällan var alldeles i närheten och vinden bara friskade i samtidigt som ett dimregn började falla. Om en stund öppnas åter dörren och Hornberg frågar än en gång, hur pricken på Lördagshällan ser ut, och får samma svar: "Bonden visar en grön sektor" o. s. v. "Jag ger fan i Bonden, hur ser pricken ut? Vi har en bränning förut". Först nu tycks Roos ha uppfattat situationen rätt och svarar genast: tre kvastar. Nu blev det slag igen, och frågan om att gå till ankars diskuterades.

Sjökortet visade inga lugna vikar på denna plats men att fortsätta var inte heller rådligt, varför vi sökte gå in mot Snöans steniga strand. En liten ljusning skönjdes i öster när vi kastade ankar bland stock och sten. På morgonen hade det lugnat något, det var klart solsken, men åskmoln stego hotfulla upp vid horisonten. Inte förrän 1/2 3 em. ansågs det lämpligt för start, och nu var Holmön satt som nästa mål.

Färden dit blev lika äventyrlig som från Skag till Snöan. På natten blev det åter dimma och om än vinden var rätt så gynnsam, hindrade dimman oss betydligt. Hornberg räknade ut att vi skulle passera en slätprick kl. 7 på morgonen, och mycket riktigt, så gjorde vi också Nu hade vi Berguddens klocka alldeles intill, kanonen sköt vid Holmögadd, och sirenen hörde vi från St. Fjäderägg. Dimman var dock så intensiv, att vi måste gå in mot land och vänta att den skulle lätta. Med en god portion tur krånglade vi oss in mellan laxnät och stenrev mot läland. Här blev skaffning och en stunds vila, och när dimman behagade lätta sin slöja, satte vi åter segel för fortsatt färd, nu med en varm och härlig sol i följe. Vinden var nu för vårt vidkommande god, och i god läns drogo vi bort från Holmön med kurs direkt på Rödkallen. Vi hade nämligen hunnit till den 21, och snart var semestern slut.

Förbi Bjuröklubb seglade vi med härlig fart, och trots att det regnade under natten stod samma vind den 22 och tilltog ytterligare. Det blev en väldig slutspurt på vår resa och med stor fart fördes vi fram över de vitskummande vågorna. Bottenhavets böljor rullade stora, och vår Lira liknade mest ett nötskal på dess kammar. Vi skymtade Rödkallen i fjärran och otroligt snart kunde vi bakom den taga ner vårt storsegel utan ankring. Seglande med bara focken hunno vi Junkön såsom närmaste läplats på ungefär 11/2 tim. Här löstes vår spänning, vi vilade, åto och fortsatte in mot Luleå på nattkröken. Vinden mojnade, och i den mest bedårande morgonsol visade sig Luleå skärgård från sin allra fagraste sida. Här mellan öarna gledo vi som mot ett sagoland. Staden hade just vaknat när vi lade Lira bakom kajen. Seglen beslogos och vi vandrade hemåt efter en verkligt härlig resa. En sista blick på Lira som stilla gungade på sin plats, ett tack för god vakt, och vår semesterresa var slut - ett minne för livet.

Trissan, 1931

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön