Ur Loggboken... Sommaren 1924!
En högsommarfärd med Marga Stockholm-Luleå


Fyra seglande bröder

På 11 dagar seglade ett glatt gäng båten Marga från Stockholm till Luleå. Genom loggboken får vi ta del av livet ombord och den långa resan norrut för snart 80 år sedan. En spännande berättelse för alla som har seglat i samma farvatten men också för de som drömmer om att segla samma sträcka. Skillnaden mellan dåtidens båtar och dagens är enorma om man tänker på navigations- och kommunikationsutrusning, säkerhet och komfort. Men man åkte varje sommar på långa seglatser i alla typer väder. På kryss och tvärs i Bottenviken och ut i värden.

Vi fortsätter vår spännande serie med Historiska tillbakablickar och kommer under vintern att publicera många spännande reseberättelser. På Bottenhavsseglarna:s hemsida håller vi dessutom på att samla in farledstips och hamnråd i hela Bottenviken.

Denna berättelsen är hämtat ur Luleå Segelsällskaps årsbok från 1937 och vi är osäker när resan ägde rum. Troligen är det i 1924.

Ur Loggboken...

Marga är en 10 m. R-yacht av gamla stammen. Det var inte första gången hon nu gjorde sig beredd att krossa djupare vatten. 1915 Göteborg-Luleå, 1916 Luleå-Hernösand-Luleå, 1919 Luleå-Wisby-Luleå.

Deltagare: Märtha Forsen, Marianne Asklund, Gunnar Thurfjell, Lars Thurfjell, Arne Änggård, Tibbe Thurfjell, Lennart Lundström, Eric Linder, Vilhelm Thurfjell och Erik Edlund.

TISDAGEN DEN 28 JULI.

07.30 Purrning. Bad och ombordsättning av de bägge besättningskvinnor­na, jämte den enas fader, dir. Asklund, nu ombord för att inspektera de bräder, vilka under några dagar skulle föreställa hans dotters värld. Godkänt!

11.05 S.O. Lättade vid Skärsätra.
12.30 Waxholm tvärs. Jolle i land för komplettering av grejorna.
02.40 Ekören tvärs ... Nykvarn tvärs.
16.15 Ryssmasterna tvärs. -
17.45 S.O., temp.
18.5. Växlets fyr tvärs styrbord.
19.00 Precis. Middag, köttbullar och färsk potatis. Allmänt slöande med pipor, Radio och kola, sång och småprat.
20.00 Varm och ljuvlig kväll, halvmulen, 18,5 grader. Furusund passeras.
20.12 Ballongen sättes, drar excellent. Mötte yachten Beatrice från Gävle, äldre skärgårdskryssare med kutterrigg.
21.15 Kapellskär tvärs.
22.15 Tjockö fyr tvärs (ej på kortet), gippning, vind syd.

23.15 I lat sydlig hörs första sirenvrålet från Simpnäsklubb för att återkomma med jämna mellanrum, interfolierat av ångare vilse i dimman.

23.25 I skeppsråd beslöts gå till ankars under Tyfö. Lätt manöver i lataste vind. Förmodligen något strömt norrifrån.

23.45 Allt klart Lugnt, varmt och fullmånen skymtar bak molnen. Flickorna kojat. Vi så småningom efter.

ONSDAGEN DEN 29 JULI.

00.05 Allmän kojning.
04.20 Regnet börjar. Fortfarande lugnt.
09.20 Purrning, bad och tandborstning ovan däck, dusch hela tiden.

10.25 Regnet tilltager. Toppen över sittrummet ett utmärkt regnskydd. Den avdelade handräckningen börjar rusta med frukosten. Kl. 11 frukost, sill, härlig (Mariannes), pannkaka (Arnes) och mammas ej på länge smakade blåbärssylt. Kaffe. Regn. Envist ihållande regn. Vinden snurrar idel runt och har väl hun­nit med åtskilliga kompassvarv. Trots regnet har besättningen företagit exkursioner till Tyfö för motions erhållande. En å densamma semestrande tjur, hisklig att skåda, kom Marianne att krama till mos i sin muskulösa hand de strå med smultron hon plockat att förära Märtha. I övrigt äro "kirunamas" och "rödskägg" synnerligen under­hållande och tidsödande. Prat och läsning ha i övrigt utfyllt dagen, som nu nalkas middagstiden. Vinden NNW. Temp. 17.

Som en bomb, en mycket välkommen bomb i regnvädret, kom med­delandet att expeditionens "äldsta" kvinnliga medlem ingick i sitt an­dra kvartsekel, på ett år när. En i regnvädret mycket välkommen an­ledning till att mobilisera skutans samtliga kulinariska resurser. På grund av det ringa antalet köksandar, fick födelsedagsbarnet självt stå för anrättningarna, vilket i någon mån förklarar det förstklassiga resul­tatet, i vilket dock Marianne hade god del. Kalops och biffstek, pota­tis och sill, tomater, sylt, gurka m. m. samt efteråt persikor. Stewart återvände från vinkällaren med en Old-Port årg. -67 i vilket den för­sta skålen utbringades för födelsedagsbarnet. Vid kaffet serverades "punsch åt tenorerna och porter åt basarna", d. v. s. i detta fall ett glas munck åt flickorna och d:o cognac åt herrarna.

Därefter vidtog ett underhållningsprogram med samtliga deltagar­na som agerande. Primus då som alltid Arne med sitt outtömliga förråd av visor föredragna med en glöd och en röst som icke lämnade något övrigt att önska. Duetter, gluntar, trios, kvartetter och alla upptänkliga former därutöver. Lennart höll tal (han var ju närmast därtill ej enbart av den anledningen, att han satt till vänster om före­målet). Ljusen, värmen, röken och sången, regnets smatter på ruff­taket samt det över lag glimrande humöret gjorde, att födelsedagsföre­målet liksom övriga deltagare nog komma att minnas den födelse­dagen.

Till slut arrangerades en operaföreställning, vars enda men desto förnämligare rekvisita utgjordes av en ridå, det gröna förhänget mel­lan toiletten och klädskåpet. Därur framstörtade solisten Mr. Ärni (artist-pseudonym) och utstötte arian ur Pajazzo med ett temperament i röst och aktion, som skulle kommit Caruso, om han hört på, att kän­na sig som en S. O. S.

Efter nödvändig utvädring av salongen, samlades vi i sittrummet medan flickorna lade sig och satt där vid kvällspipan, medan vattnet forsade nedför toppens sidor, vilken tjänstgjorde som ett förträffligt regnskydd. Därefter successiv kojning och ännu successivare somning. En regnig och rolig dag och födelsedag, väl vald. Tack allesammans!

TORSDAGEN DEN 30 JULI.

00.50 Uppehåll i regnet och av himlen att döma fortsatt uppehåll.
03.20 Gunte betänkt på att purra, men kav lugnt. Första glimt av solen.
06.40 En lat stick i stäv, men strålande sol och ögonblicklig purrning. Seg­len sattes bums, varefter uppröjning av våta grejor vidtog.
07.20 Start.
08.09 Dimman kommer vältrande från fastlandet och döljer helt en stor järn­skuta. Successiva morgonbad och d:o kaffe.

08.30 Dimman försvunnen och solen steker hetare än på mången god dag. 9.15 Kommer dimman åter från N. och havet, och Simpnäsklubbs siren vrålar oavbrutet.

09.30 Babords halsar vid Sveduddens fyr. Solen lyser trots dimman.
09.55 Ankrade vid Arholma, strålande vackert, solsken och varmt. Ge oss icke iväg förrän sirenvrålet tystnat.
11.20 En promenad iland efter kaffebröd. Frukost.

12.50 Sirenen tystnat. Efter frukost landgång med brevskrivning och sedan bad ombord. Start i lat S.O. 14.35. Snabb segelsättning. Ballong. Idealväder.
15.00 Sattes spinnaker.
15.02 Näsklubbens fyr tvärs.

15.30 Förmiddagskaffe med arholmsbullar och fotografering. Hela bandet i badkostym. En sommardag som i sagan.

15.45 Passerades av tyska ångaren "Victoria". Korsord på däck. Märtha och Marianne diskuterade "Amor skin".
16.23 Lennart och lill-Erik åkte på kaffedisken. Samma ljuvliga 4-meters vind S.O. och fortfarande badkostym.

16.50 Passerades av en motorskonert med alla segel satta. Solen bakom ­seglet, successiv påklädning och förflyttning till läsidan midskepps, där Märtha, W. och Erik E. fortsätta sollapandet.

17.08 Svartklubbens fyr i sikte.

17.20 Mötte en förmodligen 40 kvm. skärgårdskryssare på kryss upp mot Arholma. Vår kurs N. 20W, d. v. s. något för långt ut, detta för att få infall i båda läseglen, vilka nu stå och dra grandiost. 17.50 Mötte en bogserare med två pråmar.

18.00 Riddarskärs stångmärke tvärs.
18.23 Gipade, strök spinnakern och fortsätta nu med fint dragande ballong. Kurs Svartklubben.
19.38 Svartklubben tvärs. Mötte bogserare med pråmar. Middagen påbörjas. Nödvändigt.
20.00 Skaffning efter div. gymnastiska centralinstitutiska piruetter under Mariannes ledning. Märtha trissa.
20.15 Solen bäddar i moln, dock med härlig varmröd färg och horisontala molnband som Jupiter.
20.18 Råstensudde tvärs.
20.45 Tolförgrund tvärs babord. Skymningen faller på och förljusen börja synas.
22.12 Månen går upp röd, stol-, full och grann i S.O. Kvällen lovar en vacker natt.

22.00 Käringöns fyr tvärs i ett lungbälte och en mångata i klaraste orange. Egendomligt vackert. Detta akterut och en kvällshimmel med gult, blått och blågrönt i ett absolut spegelblankt vatten. Men den prima toppen drar oss med en 4 å 5 knop. Temp. 16 gr.

23.35 Ankrade Öregrund i strålande månsken, lugnt.
24.15 En underbar afton av en lika underbar dag. Kojning.

FREDAG DEN 31 JULI.

Natten till i dag vacker, ej särdeles varm samt lugn. Kl. 7 krusa­des vattnet i Öregrunds hamn och omedelbar purrning för dem, som skulle iland. Div. uppköp, bad och toalett. Märtha trissa och Gunte och Lennart handräckning. 30 ägg. 1/2-tunna kryddsill, div. kilo bröd gick åt till sista smulan.

11.30 Erik Linder återkommer med resans första jobspost. Han måste till­baka till sitt jobb. En god kamrat, som tar sitt arbete ombord utan att mucka. Välkommen äter! Märtha spenderade en liter jordgubbar, av vilka efter en minut ej finns ett spår kvar.

12.30 Start. Omedelbar balongsättning, varvid loggbok och pipa överbord. Ett bocksprång i jollen, några årtag och den var räddad jämte Tibbes pipa på vippen att hamna på Näckens rökbord. Välbehövlig städning i sittbrunnen och på däck.

13.49 God fart för en fyllig S.W. Märtha rorsman, och Marianne har stor­tvätt på fördäck. Tibbes skjorta och Lennarts krage jämte en duk. Vi manfolk bada och alla ha badkostym. Hetaste dagen under resan. .
Valvstupstående på kapptaket. Gunte skriver till accompagnemang av Mariannes ljua "sopran" folkvisor.


Då var det härligt att leva!

14.30 Grepen tvärs.
14.30 Örskär tvärs.
14.50 Spinnaker sättes, kudde överbord, som räddas av Arne.
15.10 Mellanmål.

15.55 Efter dettas samvetsgranna avätande, lemonsquash, kakor och skorpor blev det kiv lugnt. Marianne sockrar i skalen av de urkramade citro­nerna och låter sig väl smaka. Plötsligt back i alla segel. Spinnaker och ballong strökos, flickorna under däck, då solen samtidigt gick i moln. Först västliga kast från en molnvägg i väster sedan från S.W. t. v. ganska stadig.

16.10 Åter W. Tuffa undervisir Marianne i knopslagning i bekväma ställningar på akterdäck.

16.45 Dog den där lilla västanvinden, och vi ligga och slå i lugnsvallet, lyck­ligtvis ej så grovt. I övrigt allmän siesta. Lite blått på vattnet i syd. Få se om den orkar fram.

17.30 En lat, lat S.O. ger oss styrfart på plattaste tänkbara läns. Gungnin­gen har vaggat nästan hela besättningen till ro.

17.40 Spinnakern sättes. Märtha bjuder på läskande gula frukter, äpplen från Öregrund. En liten S.S.W. ha vi lyckats råka in i. Kom egen­domligt nog inte akterifrån, utan vi seglade fatt den. F. n. dagens bästa fart.

17.45 Björns fyr passeras. En lugn och fin Gävlebukt. Korsord och knop­slagning. Valvstupstående på kapptaket. Gunte skriver till accompagnemang av Mariannes ljusa "sopran" folkvisor.

18.35 Fortfarande skaplig vind. Med spinnakern går hon på strecket, trots sjön, lugnt och bra.

18.45 Vinden kantrar på W.S.W. Spinnakern tages, och ballongen sättes. Spinnakerspiran får stå utriggad för eventuell återkantring. Fiskbullar och öregrundsärter under tillredning.

19.05 Spiran intagen. God fart.

19.15 Skaffning med underbar fiskbullsås av Märtha. Grandios slör. Bästa fart hittills under hemresan. Västra Banken kranbalksvis styrbord.
Solen bäddar varmt som i går kväll. Vind S.W. 19.38 Går solen i havet och månen kommer.

20.07 Strök ballongen. 24.00 Storjungfrun tvärs.

Togo kompasskurs på remmaren N.W. Storjungfrun och träffade den precis, stucko upp för att ankra för natten på norra sidan, fann emel­lertid ingen botten, blevo lessa att leta och stucko istället iväg till Lilljungfrun i kraftig dyning, som tvang en del av besättningen att hålla sig på däck.

LÖRDAGEN DEN 1 AUGUSTI.

01.35 Passerades Norrutharets fyr efter perfekt angöring och innavigering. Ljusnar så småningom, och nu går vi för en behändig S.W. in genom de trånga farvattnen till Söderhamn. Tibbe, Lennart, Gunte nattvakt. Marianne ljuvt slumrande på sittrumsbottnen, och de övriga under däck.

02.50 Går solen upp rödgul och grann i lä. Dagen i övrigt har varit sådan att Jag (Gunte) i avseende på väderleken kan räkna den som en av de mest underbara i mitt liv. Hela dagen det mest intensiva solsken, lagom bris, och när hettan blev för stor, ett salt bad i det klara havet. På kvällen månsken, fullt, och en sjungande färd över Gävlebukten med lagom sjö. Det är sådana dagar man märker, att det är minst lika härligt och hälsosamt för själen som för kroppen, denna omedel­bara kontakt med naturen. Alla vackra sommardagars och -nätters skapare, tack!

03.05 Vinden slår emot. Kryss i den trånga farleden och efter hand mojt. De tre nattseglarna dryfta just frågan om en eventuell smörgås och komma till det resultatet, att det icke skulle smaka så dumt. Eftersom beslut och handling äro ett hos mannen, två hos kvinnan och tre hos barn samt tjänstefolk, omsättes naturligtvis beslutet genast i handling.

03.45 Marianne just vaknad och sitter och gonar sig i morgonsolen. Kav lugnt och ingen styrfart. Hennes toalett består i en nedsänkning i havet med en man i vardera ankeln, varvid ögonbryn och nästipp blötas. Bekvämt.

04.00 Ha pendlat mellan stränderna och nu sista gången gav Lennart och Gunte skutan fart genom att springa på en timmerbom och hålla i vantet. Samtidigt kom en liten kåre från S.W., som hjälper, få se hur långt. Vi ha endast några hundra meter kvar till Stugsundshålet, Det tycks bli en rekordvarm dag att döma av solen. Det drar sakta genom den mest kuriösa av far­leder med otaliga prickar med några hundra meters mellanrum. Snart äro alla de kalla äggen slut tack vare Lennarts och Mariannes ypperliga morgonaptit. Staden skymtar, kryper fram som bakom en ridå. Få se när sjön tar slut.

06.00 Fortfarande kryss i den 50 meter breda kanalen, kantad med prå­mar, Marmaverkens. Lustig in­segling. Vid ungefär varannan vändning få vi bära av mot kajen och passa på att ge henne lite fart på nästa 50-metersslag. Vid det här laget uppenbarar sig Arne och konstaterar att han har seglat över den förrädiskt farliga Gävlebukten utan att ha varit nr kläderna på hela natten!!!

06.50 Angjorde norra kajen i Söderhamn. Just som vi lagt fast och höll på att taga toppen kom en åkare med sin kamp. Den förra ville stanna och titta på os, men den senare ville fortsätta i den snabba takt, som kallas sken, och efter ett par frustningar segrade den sistnämnde och det bar iväg. Ett sådant fortskaffningsmedel som "Marga" hade kra­ken aldrig skådat. Ett muntert intermezzo, som utlöste kraftiga skrattsalvor från en vanvördig besättning.


"Smycke"

Finfejning och kojning för nattvakten ett par timmar, medan de andra jobba. Därefter foro flickorna och Tuffa + Arne med jollen lite längre ut i kanalen för att slippa tvätta sig efter badet i ett vatten, som, där vi lågo, var tjockt och gult av utmynnande kloaker, ett för­hållande som vi sovande inte kände till och följaktligen störtade vi oss vid uppvaknandet i detsamma. Intet men av det, men skönt och uppiggande.

Största delen av besättning iland för telefonering till resp. oroliga mödrar. Kondisbesök. Div. uträttningar. Marianne köpte ärter och syndetikon, för att laga uppsluppna gummiskor (Guntes).

Fram på förmiddagen kom en herr Nilsson ombord, vars fader en gång varit disponent vid Norrbottens Bryggerier i Luleå. Hälsningar hem! En stund senare uppenbarade sig en herre från Gävleposten, tyd­ligen segelintresserad och fick några uppgifter om skutan, befälhavare m. m. Denne senare, Tibbe, var iland men kom i samma ögonblick och fick således sitt livs första intervju. Han satt kvar en god stund och pratade och inbjöd oss att deltaga i söndagens kappseglingar till havs. Tyvärr måste vi avstå, då tiden blev knapp.

15.30 Uppenbarade sig brodershjärtat Lars direkt från Uppsala, riggade ome­delbart om och anlade den övriga besättningens anspråks- och kraglösa dress.

Bild: Lennart Lundström "Atletiske Ankraren"

De stadspromenerande återvände ombord utom Lennart och Märtha, vilka begagnade dagen till en långpromenad i stadens omgivningar, vil­ket man ju gott kunde unna dem. Vi andra satte i gång med en polo­match mitt i kanalen, enastående i stadens annaler.

Arne räddade oss alla ur en penibel situation i det han bragte w. c. i funktion efter ett styvt arbete. Heders! Just som vi skulle fara och hämta färskvatten kom Mariannes broder Harald och installerades vederbörligen.

Förberedelser till middagen vidtogs och densamma avåts efter att ha flyttat ut skutan i kanalen. Detta för att undvika invånare i maten, då vi nämligen åto på däck. Bespisning av tio hungriga ungdomar på en gång är onekligen något av prestation, så mycket ståtligare som grönsakstuvningen var underbar, framtrollad av Mariannes denna gång icke muskulösa men väl husliga fingrar. Den enda, som ansåg det nödigt att byta toalett till middagen var Märtha och anledningen var att en tallrik behagade taga överbalansen.

Vidare noterades, att Lasse icke någon gång vägrade mottaga erbjud­na karotter, och att Marianne var fin på ananas. Disken gick under sång, då Arne just var i tur, assisterad av Tibbe och Erik. Kaffet och resterande droppar från födelsedagen, den minnesrika från Tyfö, serve­rades i salongen och kvällen fördrevs på sedvanligt sätt med Arne som prima primus (ej köket) i sången.

Först vid midnatt var sällskapet klart att koja. Det var ganska svårt, då månen sken och kvällen var lugn. Också var det nästan andaktsfullt på däck, där den ena serenaden efter den andra ekade ut över det sovande Söderhamn.

Arne och Gunte kojade i det fria i sittrummet med toppen som tält. En välbetänkt åtgärd, som det visade sig, då det vid tretiden började regna kraftigt. Det blev att kuta ut i chemisen på däck och rädda vad som räddas kunde av diverse persedlar. Tämligen sur återvände man till Morfei sköna famn, och först vid halv 10-tiden gick reveljen.

Tur att regnet upphörde, då det annars blivit ganska svårt att man­övrera folk och gäster under däck. Det blev ett hiskeligt tandborstande och tvättande. Även skutan fick sin beskärda del och förberedelserna till frukost vidtogo.

Under tiden utförde tillträdande skeppsläkaren Lasse sin första ope­ration. Lennarts stolta panna vanpryddes av en finne med svullnad. Denna öppnades på övligt sätt, operationen lyckades och patienten dog icke, mot förmodan. Ett omslag lades och från att ha sett ut som en större tänkare gjorde han nu intryck av sårad vikingahövding med det ljusa håret stående upp ur det vita bandaget. Den avträdande skeppsläkaren, Mari­anne, hade, sorgligt nog för hennes praktik, ej behövt ingripa mer än i ett fall, ett mycket "eget" fall. Någon slags rubbning i jämnviktscentra ute i sjön vid "Storjungfrun". Diagnosen ställ­de hon själv och botemedlet var en lätt lutning över lä reling samt därefter en skön slummer på ena sittrumsbritsen, om­stoppad av hela besättningen i tur och ordning.

Men det var frukosten, avskedsfrukosten i Söderhamn. Allt gick som vanligt och ingen lät märka eller tycktes låtsas om den fruktansvärda slagskugga, som den förestående skilsmässan kastade över mannars och kvinnors själar. Frukosten blev som vanligt god och glad, och det enda, som markerade skillnaden mot vanligt var ett litet tal, som hölls främst för dem som skulle de­barkera omedelbart, Märtha, Marianne och Arne, men även för det utomordentliga sätt, varpå vi varit tillsammans, från början vilt främmande personer och nu vänner på liv och död.

Deras närvaro ombord utgjorde dock höjdpunkten på resan, och för dem, som varit med om vidrigheterna på nedresan var dessa strålande dagar en kontrast, som kom uppresan till Söderhamn att verka färd i Edens lustgård, om där funnits någon sjö. Och man kan förmoda att även för de tre ovannämnda var resan något av en upplevelse, då ingen av dem förut seglat till havs. Vind- och vädergudens speciella skydds­lingar tyckas de dock ha varit. Han ville kanske värva proselyter, och troligt är, att han lyckades.

Omedelbart efter frukosten startade vi samtliga för att avlämna Märtha och Harald, vilken sistnämnda skulle tillbaka till sitt verk, i det rullande heta fortskaffningsmedels armar, som kallas tåg. I sista minu­ten kom hon ombord och det hurra, som beledsagade de sista handtryck­ningarna, kom urinvånarna att spärra upp vad som fanns av korpglug­gar, förgätande de egna anhöriga, som skulle med samma tåg. En sista näsduksviftning och hon var borta. Lennart som var närmast sörjande torkade bort en förstulen tår och våra bröst höjdes och sänktes av tunga suckar utlösta av smärtan över förlusten av vår primissima Märtha.

Ännu återstod ett par timmar tills Marianne och Arne skulle ge sig iväg. Förut omtalade slagskugga hade nu lägrat sig ganska tung över våra sinnen. Relativt tysta vandrade vi fram på gatorna och satte oss till sist på bergsluttningen, för att invänta Damoklessvärdets fall över våra nackar, bestämt kl. 15.29. Under tiden gick Marianne och Tibbe en sista gång ombord för att hämta de sista pinalerna. En tillfällig glädje beredde oss Arne med sitt anbud att bjuda oss på en glace över lag hos glacegubben vid bron. Vid ankomsten dit sågs e­mellertid vagn och gubbe försvinna i fjärran. En vissling och div. ges­ter med alla lemmar lät honom emellertid förstå att här vinkade god förtjänst, så att han vände om och vi fingo vår glace.

Ännu en sista gång samling på perrongen och efter att ha bevisat dem den "sista tjänsten" genom att bära deras trunkar, fingo vi efter mycket letande rätt på ett par platser i en överfull kupé. Där strålade ingen sol, fräste inga vågor och bryntes intet skinn av havsvindens rivande sälta, i stället var det unket, hett och kvavt, men så blir det i regel på väg till den välsignade civilisationen. Efter utväxlande av handtryckningar, som egentligen skulle' varit kraftiga kramar och utbringande av ömsesidiga leven, försvunno de i kurvan. Det sista vi såg var studentmössor­na och borta var hon, sommarens vänaste ros med törne (Arne). Och där stodo vi.

Ja, där stodo vi faktiskt, 6 man högt med hemsökelsen av förlusten av 3 våra seglarsyskon över våra huvuden. Solen miste sitt sken och hade det funnits hälleberg, hade de rämnat. Emellertid irrade vi så småningom ut från perrongen, men av den fordom så stolta besättnin­gen återstod nu blott en moloken spillra, som efter hand drog sig tillbaka till platsen för den gångna veckans fröjder utan sorger. Där satt vi lite vissna, sade ingenting, och först efter en god stund kom frågan: "Ska vi sticka nu?"

Det verkade på något sätt "ödsligt och mörkt och kallt" ombord. Oavsett den prägel ett kvinnligt väsen sätter på samvaron i allmänhet, så kände vi förlusten av våra två i synnerhet. De utgjorde dock medel­punkten ombord och frånsett deras kulinariska talanger, så voro de fak­tiskt våra sinnens stimulans, gav oss vår andliga spänst, och att de voro borta, märkte vi granneligen, där vi sutto tysta. Pratet, sången, skrat­tet hade tystnat. Ej för lång tid visserligen, men just nu märka vi hur ni "tagit vårt hjärta, tagit vårt hjärta in".

Då absolut intet längre kvarhöll oss i denna i och för sig goda stad, hissade vi på och gav oss iväg på det i dessa farvatten vedertagna sättet att hala oss ut efter kajen tills svängrummet blev något större.

Det var dock en färd denna, Lidingö-Söderhamn, en verklig färd, en odyssé´, och ingen kan veta om icke samma takter och toner finnas kvar ett annat år, samma homogena gäng än en gång mönstrar ombord på "Marga" och nya upplevelser läggas till de nyss avslutade. Glömma den göra vi aldrig och tack ska ni ha allesammans: Märtha, Marianne, Arne, Lennart, Eric L., Erik E., Tibbe, Wilhelm, Lasse och nedskrivaren!

16.05 Start Söderhamn, lat ostlig. Tur med svag vind i detta trånga hål.

17.40 Tyckte vi kunde ta in en prick i vändningen, vilket omedelbart bestraf­fade sig, i det två dunkar (ej XP) hördes. Fast stod hon. Avbäringsförsök med spinnakerspiran men utan resultat. På råd från land skulle vi gå rakt akterut för att komma loss och då just en kåre kom, backade vi med jollens hjälp och hon var åter flott. Under kryssen ut samlades allt det unga Söderhamn, som disponerade ekor, omkring oss för att, när vi fick fart sacka efter. Stadens roddbåtar tyckas bestå av sådana ekor, liksom dess motorbåtar äro av en och samma typ med ruff i aktern och föra ett fruktansvärt oväsen.

19.00 Under kaffedrickning i eftermiddagssolen kommer en motorbåt ut från stranden och meddelar, att om vi ha för avsikt att lägga oss och vänta på vind, så är bästa platsen vid S. S. S:s klubbhus vid "Segelvik". En ovanlig omtänksamhet. Heders!

20.10 Brandstens fyr passeras. Lat syd men ångbåtsfart på spegelblankt vat­ten. Kurs på S. S. S: s klubbhus.

20.30 Det var bara en bris och nu är det blickstilla och en solnedgång lika knäckande grann som de senaste kvällarna. Vi räka ikapp med bubblor­na på vattnet.

20.45 En motorbåt kommer ut och erbjuder oss bogsering in i hamnen, vilket med tacksamhet accepterades. Ankrade, dirkade storen och sedan iland som vi gick och stod. Ungdomen kom långsides och det första Wilhelm sade åt den lian pratade med var: "Har ni nån mat iland?" Gunte, som stod bredvid hade nog samma tanke men hade beslutat att vi skulle låta truga oss ordentligt innan vi höggo in. Den synnerligen belevade frågan resulterade emellertid i en fin-fin vickning i sällskapets charmanta klubbhus på egen udde och med grandios utsikt. När vi var mätta och belåtna höll Gunte ett litet tal och utbragte ett leve för sällskapet för visad sällsynt gästfrihet. Efter litet småprat och ännu ett leve ombarkerade vi igen. I skeppsråd beslöts starta omedelbart, 23.00. Vi satte kurs på månen och seglade under sång på det blanka vattnet i månstrim­man, njutande i fulla drag den granna aftonen och Lars i synnerhet vid tanken på det nyss lämnade Gehennats gator grå.

24.00 Norrutharets fyr tvärs. Laber SV.

MÅNDAGEN DEN 3 AUGUSTI.

00.20 Ballongen sättes. Agö i sikte.
01.35 Prästgrundets ballong tvärs.
03.23 Agö tvärs.
03.55 Vinden mer och mer motig, så att ballongen bärgades. Lars och Tibbe på däck. Fä ligga lätt bidevind. Kurs som förut N.O.

05.05 Morgonen blek men skön. 5.45 kommer vind igen, dock mer babord och således knappare än förut. Dikt bindevind. N. 20 O. 7.15 Bålsö tvärs babord.

08.15 Morgonfik.
08.48 Lilla ballongen sattes.
09.45 Avgående vakt kojar i solskenet på fördäck.

09.55 Kav lugnt, hett som i Hades fast betydligt angenämare i övrigt. Rors­man kan gott ta sig ett dopp utan att åsidosätta sina plikter. Lennart utsträckt på akterdäck prisar fördelen av att kunna ta sig ett dopp i Adamskostym.

10.45 Gipade och satte spinnaker för en lätt sydlig. Akterdäck så hett att den som går ut med brassen icke kan stå på däck med bara fötterna. Ett glas saft läskande.

12.05 Grans fyr tvärs. God fart. Hela bandet naket.
13.05 Hundgrunds remmare tvärs.

13.20 Skaffning. Kalasfart och hon simmar som på en bädd av svandun på skummet. Fortfarande hett och allmän duschning med inamiralen.

13.50 Bremön tvärs. Solen börjar gå i moln. Mer och mer ökad fart.

16.45 Vinden friskat kraftigt och blir för hård för den stora segelmassan. Vid kurssättning Hernöklubb togs spinnakern. För att undvika onödig slingring och påfrestning i den ganska grova sjön togs toppen omedel­bart efter. Två perfekta manövrar och det är ett nöje att arbeta med vant folk. Sjungande fart för undersegel och den lilla ballongen går hon som den brud hon är. Jollen försvinner titt och tätt bakom aktervågen, och svallet i lovarts låring ligger långa stunder över relingen, och bruset låter som ett grovt morrande. Vid avhakandet av klyvaren skummade "Marga" grädden av en sjö och Gunte var sleven. Följden blev ombyte av skjorta och byxor.

17.20 Hernö klubb tvärs.

17.50 Strömskutans fyr tvärs styrbord. Här skrotade vinden och om några minuter dog den ut. Där lågo vi och räkte genom Lungösundet och drack choklad med smörgås. Vi visste icke var Elsa bodde, men på för­frågan hos några gubbar i land fick vi veta, att hon bodde på samma ställe som sist. Alltså en mycket onödig omväg runt hela Lungön.

20.55 Landsteg Lungö och marscherade i samlad tropp upp till Elsa, som kom utrusande och välkomnade oss med hela den hjärtlighet hon är mäktig. Av tillgängliga medel arrangerades så en sjumannasupé´, varvid huset åts så läns att Egyptens gräshoppor bleknade. Därefter vidtog gram­mofonunderhållning i den högre och den lättare stilen för en mycket slak och sömnig besättning. Efter invitation till en mannagrynsgröt­frukost kl. 10 kojades och somnades omedelbart.

Nästa morgon kom Elsa och ungarna ombord för att övervara morgonbadet, i vilket ingick en liten polomatch för att glädja smågrabbarna. Måste dock avbrytas emedan vattnet var lika iskallt som i juli -89, då vi låg i Alaska och spela polo och fick lov att knacka isen av kroppen med en hammare. Det var kallt det!

Frukost och förmiddag begingos. Handelsboden besöktes varvid provianterades för närmaste behov. 3 kilo strömming åtgick till middagen, som avåts ombord. Just som vi skulle fara iland efter middagen kom farbror John och tant Karolina från stan och det var inte utan bävan vi avvaktade domen över vårt tilltag att rubba de noggranna cirklarna i deras trevna sommarstuga. Farbror J. tog ett bad och lät sedan komma den kan. Sjön började bli besvärlig så att i skeppsråd beslöts att angöra middagen smakade maffe. Efter en verkligt trevlig och gemytlig stund med prat om Lule skärgård och gamla "Junos" mer eller mindre även­tyrliga resor, om husbyggnad i allmänhet och Härnösands badhus och farbror Johns eget palä i synnerhet, fann Gunte tidpunkten lämplig att avtacka dem och Elsa för en verkligt trevlig dag och kväll avslutat med ett leve för dem alla. Elsa ficksitt särskilda vid embarkeringen.

Natten som följde blev ganska orolig, tack vare den starka nordväs­ten. Trots en idealisk hamn var hon orolig till den grad, att man måste upp åtskilliga gånger och se efter vad som stod på. Tibbe lättade i tros­sen, men fortfarande kastade hon som om hon legat under segel. En till kl. 3 utsatt start måste uppskjutas och först 7.50 ansågo vi oss kunna starta.

ONSDAGEN DEN 5 AUGUSTI.

Knappast hade vi kommit ut förrän NW kom rykande som endast den kan. Sjön började bli besvärlig så att i skeppsråd beslöts, att angöra Ulfön i och för revning och färskvattenpåfyllning. Strax innan Hög­bonden blev det lugnt och vi låg i ett egendomligt strömbälte av oför­klarlig karaktär. Efter en stund kom vinden igen om möjligt än ettri­gare än förut. Toppen fick flyttas i lovart, sedan den trots najning gjort ett försök att ge sig iväg. Fastän vi seglade med revade försegel och bara. aktertriangeln av storen lade hon ned hela sidan och gjorde en icke föraktlig fart.

10.40 Högbonden tvärs.

10.55 Lars lägger av i fockskotet och återkommer omsorgsfullt genomduschad av sjöarna. T. o. m. i sittrummet få vi icke föraktliga skurar, vilket e­mellertid är högst uppfriskande.

11.30 Ytternäsans fyr tvärs. Glänsande slör ned mot Ulföinloppet, vilket nås 25 min. senare, och det var en spännande och härlig sak att i den hop­trängda sjön och stora farten fräsa in henne genom ett hål ej bredare än hon själv är lång med fara för att den väl utfirade bommen skulle toucha klippan med nocken. Efter några minuter är vi i lä bakom ön. Allt är så tyst och lugnt som om det aldrig funnits några vågor.

12.15 Ulfö hamn. Omedelbar upphängning till tork och förberedelser till skaffning. Landgång för erhållande av väderleksrapport och div. för­nödenheter. Stormvarning för norrlandskusten. Grundlig stuvning och städning ombord. Dunderfrukost av Lasse. Vattenpåfyllning och där­efter inrullning av ett par meter i och för vidare fart, t. v. till Skag.

17.40 Start Ulfö. Efter några minuters fart hojtas från land och uppvisas fotogendunken, kvarglömd på bryggan; alltså samma öde som den, som ännu står på "Biskopsudden". Trots den avsevärt minskade vindstyr­kan tycks segelytan vara tillräcklig och det förefaller som skulle hon kunna styras av ett litet barn, så mjukt och lätt som hon går.

20.00 Skags fyr babord.

20.30 Ankaret i botten och omedelbar infart för erhållande av rapport. Sam­ma som förut. Lars, Tibbe och Gunte gör en promenad under konstate­rande av omöjligheten av att i nuvarande form vad beträffar benen traska tre mil med packning. Äter ombord, choklad och bullar + Arnes kakor. Tidig kojning.

TORSDAGEN DEN 6 AUGUSTI.

3.00 Svag vind. SW.
5.00 „ „ N.

10.40 Syd. Förberedelser till start trots stormvarning. Beslöts att invänta halv 1-rapporten och frukost under tiden. Tibbe iland och kommer till­baka med gynnsam väderlek och vind.

13.05 Start bums från Skags hamn, alltid bästa hamn. 13.15 Sattes toppen.
13.58 Skälbådan tvärs.

14.00 Lilla ballongen sattes, ett bekvämt och bra dragande segel i frisk vind. 14.55 Wallingrundets remmare tvärs babord.

15.30 Siktades Bonden. Skaplig fart.
16.00 Storbådan tvärs.
16.45 Vinden går på SW. 16.27 Efesgrundet tvärs styrbord.

17.05 Sattes spinnaker, d. v. s. för att stötta skutan i den tämligen goda sjön på länsen riggades spiran ut och sticktoppen sattes, med halsen i fallet, uthalaren i fallhalsen och skotet i skothornet. Gör god tjänst. 17.10 Lördagshällan tvärs babord.

17.50 Bondens fyr tvärs styrbord.

18.10 Sattes riktiga spinnakern efter en styrketår i form av kaffe och bulla. 18.35 Lugnat betydligt och nu S W. Gipade och skiftade spinnakern. Varm och ljuvlig kvällsbris. Ganska svår manöver om den ska gå raskt.

19.15 Vinden åter på syd. Efter en blekperiod gipade igen och skiftade, men nu betydligt fortare.
19.20 Holmögadd i sikte.
20.00 Alfhilhsgrund tvärs babord. Himlen rätt penseldragsbeprydd.
20.35 Blåst? Emanuelsgrund tvärs styrbord.
20.53 Radions numera obehövliga accumulatorer ordnade för belysningen som nu strålar för fullt.
21.00 Vinden förut lat SW. nu på S. Tuffa och Erik jobba: med middagen.
21.05 Kallopsmiddag. Temp. +14.

22.10 Bergudden i sikte. I NW. ett praktfullt åskväder. Förmodligen re­flexer, då intet dunder höres utan endast långsträckta blixtar gå över de mörka molnen. Över oss himlen klar och månen lyser. 22.15 Holmögadd tvärs. Blixtrandet fortfar.

FREDAGEN DEN 7 AUGUSTI.

10.15 Bergudden tvärs. Egendomlig natt, knappast skumt. Fyrsken runt om och dessutom det sällsynta blixtskådespelet i väster. Ett blankt hav, men en liten fin SO. ger oss god fart ännu så länge. Spinnakern kraf­tigt förbrassad, drar utmärkt. Hur länge vet man ej, men vi stryker den inte förrän vi äro säkra att detta är den stadiga vinden. Lars och Gunte på däck, övriga i snarkarna.

01.05 Falkgrundets lysboj tvärs.
01.20 Första åskmuller höres.

01.30 Spinnakern togs. Fortfarande SO. Ha­vet blankt men luftvinden drar oss ännu fram. Spinnakern som dragen ur sjön av dagg. Skriver nu utan ljus.

Bild: Ericus Edlund

01.40 Kom ren ostlig laber vind. Temp. +10.
02.00 Passerades av en motorskuta på väg norröver.
02.13 Dör långsamt, d. v. s. vinden.
02.45 Kommer nu småfint från samma håll. O. 2.47 Första glimten av solen. Rodnaden växer kraftigt.
03.00 En bit choklad fint som nattkaffe. Skap­lig bris och fart.
03.18 Rataskärs fyr tvärs. 3.25. Vind nu OSO. bättre infall.

03.50 Åter på syd. Rata storgrunds remmare tvärs babord. 10 min. senare lysbojen. Ännu 10 min. senare och Gunte satte Lilla Ballongen solokvist.

04.30 Åskvädret nu rätt i aktern, ståtliga blixtar och mullrar. Regn och tilltagande vind kl. 4.50. 5.12 togs toppen och strax efter lilla ballongen. Småningom tilltog vind och hastigt uppriven sjö. Måste lova och hålla skutan jämsides med brottsjöarna och kalla alle man på däck för revning.

06.30 Havet som en kokande gryta med skummet rykande över vågkam­marna. När allt var klart för revning upptäcktes att en av skotringarna kommit under det blöta bomliket och omöjliggjorde inrullning av seg­let. Två försök gjordes att få den lätt men vid upplovningen tvärstannade hon i den hårda sjön, och för att ej läggas ned helt och hållet i vågorna, måste vi fira i storen omedelbart hon föll av. Alle man vid masten genomsura av sjöarna. Återstod intet annat än stryka storen, en kinkig manöver, som gick bra. Sedan basades iväg för fock och klyvare med en fin-fin fart och bommen i saxen. Tack vare att vi hållit ut i ost hade vi nu fin läns mot kusten och siktade

08.30 Blackhallen på ett par distansminuters håll i diset.
09.30 ösregn, skyfall och havet ser ut som konstgjort eller som en målning.

10.30 Vinden mojnar. Lilla ballongen sättes och drar nu bra tillsammans med fock och klyvare. Sjön mindre grov närmare Bjuröklubb.

11.40 Lovade upp under Bjurö och satte storseglet, omsorgsfullt förberedda med endast focken uppe, hissade vi först klon så mycket som möjligt, sedan vid upplovningen togs piken med fart. Det hela lyckades ut­märkt för att vara första gången denna besättning satte storen i öp­pen sjö. Jollen östes och nu känner hon sig åter som den A-yacht hon är för fulla muggar och segel på väg hem. En ansträngande natt och morgon. och nu skall det smaka bra med lite "krubb". Massor med våta pinaler på däck och i rigg.12.45 Sattes spinnakern.

13.10 Skötgrunnans stångmärke tvärs.

13.45 Rönnskärs skorsten tvärs. En trevlig spinnakerbris för oss nu fram med grejorna på tork, och några timmar förut såg samma vackra hav ut som en vit- och gröngnistrande häxkittel, avskräckande, nu inbjudande. Sådant är havet.

14.00 Skaffning, en härlig sak för en blöt och uthungrad besättning. Lat vind och avsevärd rullning i kvarvarande dyning. De yngsta fort upp på däck men slösa icke korven på Ran. Bra!

15.00 Nästan lugnt och usel sikt. Men i övrigt varmt och vackert.

15.15 Gipade och strök spinnakern. Temp. 19 grader. Vinden usel SSO. Tröttande leverne i skoten. Allmän siesta på däck. En blånad i aktern avvaktas med spänning.

16.30 Blev intet av blånaden. Fortfarande siesta, småsnack och grumsning över den lata vinden. W: s hicka har nu varat i c: a 10 timmar och han sitter fortfarande och rycker på akterdäck.

16.35 Ett ostligt kast. 16.45 slutade kastet.
16.50 Ett kast ONO., inskotning.

17.45 stadgade sig ONO. och sattes toppen. Strax lite gladare till kroppar och själar. Gunte och Lasse till kojs, Lennart och Tibbe + jollen (18.00) på däck.

18.55 Vind NO. Ströks toppen, då det blev för knappt. 19.20 Sattes kurs på Piteinloppet. 20.10 Rönnskärs fyr tvärs. Kurs på Leskär.

Bild: Gurly. F.d. familjesmycke.

21.00 Detta tvärs. 21.10 Ankrade vackert under Jäfreholmen för mörker och väntad regntjocka. Toppen som, vanligt över kappen.

Det är i alla fall en känsla, att efter en sådan natt och dag som de passerade, få krypa ned i salongen, just som regnet börjar störta ned, torra och glada och sitta och dryfta de senaste upplevelserna. Även känslan av en snar hemkomst höjer stämningen några grader. Förbudet mot att äta limpa till maten upphäves. Erik tar diskhinken på eget initiativ utan att bli kommenderad och skämtet flödar mer än vanligt, vilket inte vill säga litet. Lennart och Tibbe störta sig som vanligt som ulvar över köket, och när alla lagar äro lössläppta i avseende på mäng­den, som får konsumeras, då kan man vara övertygad om att alla resterna gå åt.

Det gjorde de också, och nu sitter vi och slöar och småpratar, belåt­na men trötta efter ett ansträngande, verkligt vått och spännande dygn. Det finns säkert intet ljuvligare än att sitta varmt och relativt torrt med krävan full och bara vänta på att få krypa till kojs efter en sån där härlig dust med havet, en dust, där man ibland tvivlar på, om man verk­ligen skall hemföra segern. Men det skall mycket till att knäcka "Marga" med 6 vana mannar ombord. (Förlåt, men man tänker faktiskt så nu). Den ena efter den andra slocknar.

10.10 Allmän kojning.

LÖRDAGEN DEN 8 AUGUSTI.

04.05 Utpurrning. Duggregn men varmt. Segelsättning och start.

04.20 Tibbe och Lennart på däck, övriga under. Hela morgonen regn, vilket gör avsaknaden av sjökortslåda med glas kännbar. Tillfölje Piteskärgårdens krokiga och svårnavigerade farvatten måste kortet an­litas titt och tätt. Vind OSO, följ­aktligen gott infall.

05.50 Går vinden på NO och som nästan alltid, egendomligt nog, kryss i Baggholmshålet.
07.30 Den goda vinden återkom krafti­gare och hon gör nu god fart mot V. Mörön. Hällregn.

08.50 Manön tvärs styrbord och vi sikta i dimman den största av björkar, som vår förfader planterat för minst ett halft sekel sedan. .

Här segla vi nu på samma vatten, där släktens förfäder i många generationer fört sin kamp mot havet, styrt sina skutor och lagt sina fiskedon. Även de ha kommit samma kurs, men på egenhändigt byggda farkoster, på vilka de fraktat sina skogars rikedo­mar 100-mila till huvudstaden.

08.45 sattes toppen under det vinden småningom avtager. 10.40 Lulhällan tvärs.

11.15 Flaggan hissas och saft och vatten framdukas. Vattnet direkt ur sjön och sista saften + resterna av Arnes outtömliga kakförråd, hittills en­dast brukat vid högtidliga tillfällen till findoppa, som pris för väl utfört arbete (disk el. dylikt) samt till vinnaren i "stopp". Strax norr om Gråskälsören ha vi ännu god fart av SO., men kom absolut som ett skott 11.45 ett rätt kraftigt NW-kast, som höll på att' slå intet ont anande Gun­te och Lasse i skallen. Till lycka för den ävenledes ihåliga bommen tog det inte. Det blev kryss runt Udden och efter ett "ärevarv" runt ham­nen, varvid allas vår Olle Edlund debarkerade, krokades slutgiltigt i bo­jen nedanför Tjärhofvet 12.50. För en gångs skull slapp Lennart kånka i ankaret, han var annars vår speciella ankrare, därtill av naturen danad.

Debarkerade slutgiltigt sju man med grunkor i jollen, varvid den nätt och, jämnt flöt. Hemkomna mötte modershjärtat och slöt sina fyra söner i tur och ordning i famn, alltid lika varm och god. Därefter hamnade vi mitt i den i anledning av vår faders, redarens 61-årsdag, församlade släkten. Det var inte precis någon balfähig skara, skäggiga, rufsiga och blöta, men då samtliga i släkten, såväl män som kvinnor många gånger uppträtt i samma dress, visste de att så ser man i regel ut efter en långsegling. Efter ombyte, toalett och något fumlande med ett ovant och onödigt plagg, som kallas krage och slips, gick vi ner igen och gjor­de minst sagt heder åt bull- och kakfaten. Den efterlängtade middagen korn senare med Tjärhofvets typiska sommarmiddag, stekt strömming med sallad och fil med tunnbröd.

När vi nu sitter i stolarna framför brasan i vardagsrummet med pipor och frukt och berätta om vår sagofärd för Mor och Far, med många sådana bakom sig, viner just en nordan och regnet piskar upp mot rutorna. Då känns det skönt med brasvärmen, och solskensdagarna verka ganska avlägsna.

Till slut dock "ett värv är övrigt, även det är vårt", nämligen att framföra vårt samfällda tack till "Margas" ägare. Det är främst genom hans generositet, att ställa sitt fartyg till förfogande, som vi fått upp­leva denna strålande färd. Men medvetandet om, att ju roligare vi haft, desto gladare är- han, gör tacksamheten lättare att bära. Sådan är han nämligen. Frän "Margas" besättning på långfärden Luleå-Stockholm - Luleå ett fyrfaldigt leve för honom och hans fruga. Leve dem.


Leve dem.

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön