[an error occurred while processing this directive]
 
 

 
 

Gerdny, länge Luleåflottans stolthet


Foto: Mats Johansson, Gransegel

Som ni säkert alla märkt, har vi sökt upp gamla LSS matriklar för att rädda alla dessa underbara gamla årsböcker till eftervärlden. I dagsläget finns det totalt 36 inscannade artiklar som kommer att presenteras på hemsidan. Under våren kommer vi att gå igenom och behandla ytterligare material som ligger lagrat i LSS förråd. Vår ambition är att löpande presentera dessa artiklar. Så besök hemsidan regelbundet om du är intresserad av luleåbors seglingar långt tillbaka i tiden. Läs hela artikeln-»

Gerdny, länge Luleåflottans stolthet

Trevligt med lite reportage om Gerdny. Jag vet att av alla ställen hon skulle kalla sitt hem från 1921 och framåt till Stockholm, så var Luleå där hon var längst. Hon är en fantastisk jakt och är förmodligen den snabbaste 95:an idag efter en mycket nogrann renovering där inget lämnats åt slumpen. Jag känner mig mycket preveligierad att ha haft chansen att ge Gerdny ett extraliv som hon är så förtjänt av. Läs hela artikeln-»

 

 

Sommaren 1937:

Med Gerdny Stockholm Luleå

Solen sken från klar himmel, men nordan ven bister, och värmen lyste med sin frånvaro, då vi den 17 juni på morgonen gingo ombord på "Gerdny". Sedan en vecka tillbaka låg den trimmad och klar för sommarens långsegling, som var bestämd att gå över Stockholm, Reval och Helsingfors.

Seglen hissades, en lov förbi vågbrytaren, där några seglingsvänner samlats för att säga farväl, och i den förliga vinden voro vi inom kort ute ur hamnen. Ordning skulle bli som vanligt, så de fasta vakterna indelades genast, och övriga permanenta sysslor utdelades. Doktorn blev som sig bör skeppsläkare med officiell "skeppskvark", musikern chef för radio- och grammofonunderhållningen, kontorsmänniskan navigatör och loggboksförare och kocken utnämndes för sina förtjänster till köksmästare och envåldshärskare för om masten. Alltså summa fem man med skepparen.

Vinden stod stadig och farten höll sig i medeltal vid 6 knop, tills vi voro i närheten av Bondens fyr, då den skrotade på väst och mojnade, så att vi vid Skags fyr fingo börja kryssa i c:a 1 m, vind. Den ökade emellertid något, så att farten blev någorlunda skaplig, och lördag morgon gick kroken i botten i Härnösands hamn, Det var som sagt lördag, så det blev förstås jazz och high life i land och kojning på morgonkvisten. Mycken sömn blev det inte av den natten, ty redan vid 5-tiden på morgonen startade vi med Sundsvall som mål. Stadiga och förliga vindar gynnade oss och kl, 2 samma dag kunde vi känna oss trygga och säkra i hamn. Trots hård konkurrens från de i hamnen liggande tyska torpedbåtarnas besättningar lyckades vi vid kvällens jazz på Tivoli klara oss "sehr gut

Måndagen användes till en välbehövlig vila och först vid 6-tiden på kvällen drogs draggen upp ur den stenhårda blåleran, och kursen sattes mot Hudiksvall. Knappt ute ur hamnen överföllos vi av dimma i förening med stiltje och gingo därför till ro vid Klampenborg, och vid piporna och radion gingo timmarna snabbt undan, och stämningen var den allra bästa, trots att utsikterna för en misslyckad midsommarafton ävenledes voro de allra bästa. När vi vaknade på morgonen, hade dimman lättat och en svag förlig bris lekte oss ut ur hamnen runt Lörudden och ner mot Grans fyr, Vid Bålsö friskade vinden och var stundtals uppe i 10 m., och som den dessutom kom akter om tvärs och vi därför kunde föra både ballong och spinnakern, hölls farten ganska hög. Dimman stod tjock och hotande söderöver, men drog sig in över land, så vi sluppo den alldeles, något som vi inte alls gräto över. Då de goda Hudikborna vaknade på midsommaraftonens morgon, lågo vi redan i hamnen. Midsommar firades under övliga former och var säkerligen en av de trevligaste midsomrar, någon av de ombordvarande firat.

Måndag eftermiddag hade vi fått nog av hamnlivet, hissade på och hade ett par härliga solskensdagar på havet, endast avbrutna av en timmas uppehåll i Öregrund. Viken nedanför badhotellet i Furusund blev "Gerdnys" nästa viloplats. Dagen efter ankomsten dit var vilo- och bad-dag, men fredag morgon voro vi glada att få andas lite havsluft igen, varför vi begåvo oss iväg norrut förbi Svenska Björn med kurs mot Reval.
Vinden, som i början varit god, dog alldeles ut omkring Bogskär och där lågo vi hela lördagen i den mest intensiva vindstilla utan dyningar, lågo som solgäddor på däck och beundrade de lekande tumlama och de frustande sälarna, som i tjogtal omgåvo oss på alla sidor. Fram emot kvällningen blev det fart och för 7-9 m, sida svepte vi iväg in mot andra sidan Östersjön. Fjärran i norr sågo vi på kvällen den åländska fyren Bengtskär och mot morgonsidan siktade vi den första estniska fyren, och så noga hade vi följt vår kurs under den 150 distansminuter långa överfarten, att vi icke behövde ändra den en enda grad, då vi fingo fyrarna vid Revals inlopp i sikte.


Gerdny i Helsingfors

Kl. 10.45 söndag förmiddag lågo vi förtöjda vid Baltiska Riks-yahtklubbens paviljong, och efter en splendid lunch där, besågo vi stadens sevärdheter, vilka äro många och stora. På kvällen besökte vi mässan i Ryska kyrkan, en gripande, storslagen och högtidlig akt. Kyrkokörens sång i det mäktiga med guld, vaxljus och målningar översållade templet, prästerna i sina högtidsskrudar och de knäböjande åskådarna; allt bidrog till ett intryck, som oemotståndligt grep och etsade sig fast i ens minne.

Tisdagen den 6 juli kl, 9 på kvällen lämnade vi det gamla intressanta Reval, sedan vi besett allt av intresse och styrde i 6 m, förlig vind över Finska Viken med kurs mot Helsingfors. Natten föll snart på, men den ryska utprickningen och fyrbelysningen är ett mönster av omsorgsfullhet och de ryska sjökorten, av vilka vi tillhandlat oss ett antal i Reval, äro de bästa tänkbara, varför överfarten även om natten enbart är ett nöje. Vinden ökade stundtals ända till 8 å 10 m. och tack vare detta siktade vi kyrktornen i Helsingfors redan vid 2tiden på morgonen och kl. 4 lågo vi för ankar vid Nylands Yachtklubbs ståtliga paviljong. Trots att vi hade svensk flagg hissad, tycktes tullen ej ta någon notis om oss, varför vi ansågo oss tvungna göra den en visit, vilken artigt besvarades av en trevlig gammal herre, som satt en stund och konverserade i salongen och sedan bad om ursäkt att han stört och for iland igen. Det var den fruktade finska tullen.

Vilken oändlig skillnad på stadstyp är det icke mellan Reval och Helsingfors. Den senare representerar den moderna storstaden med sina breda gator, stora och mestadels även vackra byggnader och ståtliga parkanläggningar, men den saknar dock den lockelse, som en stad av Revals typ utövar på ett sällskap kustluffare. Emellertid fanns det naturligtvis saker och ting av intresse även här, vilka vi icke försummade. Till dessa hörde löpning 1 500 m, på Djurgårdens idrottsplats med Nurmi som dragplåster, och Sveaborg, den gamla svenska fästningen. Tack vare en god vän erhöllo vi pass att bese denna, en sak, som vi gjorde synnerligen grundligt.

På fredag kväll ansågo vi oss ha sett nog och lördag morgon vid 7-tiden stucko vi åter till havs med Hangö som närmaste mål. Knappt ute ur hamnen kom en ur badsynpunkt alldeles utmärkt stiltje, vilken också flitigt utnyttjades. Halvtimmar i sträck lågo vi och plaskade runt båten, som icke rörde sig ur fläcken, och till sällskap hade vi några tumlare, som trots sköna locktoner från oss dock hällo sig på respektfullt avstånd.

Det var här vi gjorde "una combinatione", som skulle gälla för hela resan. När någon av oss yrkade på badning, måste de andra vara med därpå, såvida de ej ville lida straffet för vägran, vilket var två amiraler vatten för vägran mellan 8 fm, och 6 em, och en amiral resten av dygnet. Nekade den felande att godvilligt mottaga straffet, avkläddes han och kölhalades.

På eftermiddagen började vi se svaga krusningar runt om oss, men "vi klarade oss" som köksmästaren uttryckte sig, ty ingen enda kåre nådde oss. Först fram på kvällen förde oss en sakta bris ut till fyrskeppet Ärans grund, numera Helsinki, där vi fingo en påminnelse om förbudet, ty strax utanför lågo tre spritskutor förankrade, omgivna av en svärm motorbåtar.

Natten kom med mycket svag vind, som på morgonen friskade i något, så att vi efter en verkligt trevlig söndagssegling vid 2-tiden kastade kroken innanför Hangö berömda pir. Redan kl. 3 voro vi iland och badade på plagen, och därefter bjöd vår kock - - förlåt köksmästaren på middag på Casino, ity att han denna dag fullbordat sitt livs första kvartssekel.

Efter att ha kompletterat vårt förråd av de förträffliga ryska sjökorten stucko vi måndag morgon ut i den krångliga farleden till Åbo, dit vi anlände efter en mödosam färd tisdag middag, och förtöjde vid Åbo Segelklubbs paviljong, ett intimt litet klubbhus, vid en utmärkt ankarvik. Sedan vi "avverkat" staden hade vi en trevlig kväll på ett charmant utvärdshus, där även de besökande danska kommunalmännen den kvällen samlats.

Onsdagen användes nästan uteslutande till bad- och solliv, ty termometern kröp sakta men säkert upp till 30-strecket. På kvällen var det klubbafton på den paviljong, vid vilken vi lågo, och vi erhöllo inbjudan, vilken vi tacksamt hörsammade, och tillbringade en alldeles utomordentligt trevlig kväll bland idel gemytliga och trevliga seglare. "Kvällen" räckte ända fram emot morgonen, varför det nog rådde en ganska allmän trötthet ombord, då vi efter ett par timmars sömn vid 8-tiden torsdag morgon halade kroken ur botten och styrde in i farleden till Nådendal. Finlandsförnämsta och mest besökta badort. Hade farleden mellan Hangö och Åbo varit krånglig, finns det knappt någon beteckning, för denna. Visserligen gingo vi inte stora farleden, men den var dock utprickad. Vi fingo kryssa i 10 m. vind genom sund, så smala att om "Gerdny" ställt sig på tvären, hade den i det närmaste räckt tvärs över, och på ett ställe var leden ej en meter över tio i bredd, men som tur var hade vi sträckvind på det stället.


Hästarna vänta sin sjöman

I Nådendal kastade vi ankar på vad vi ansågo lämpligaste stället, men ankaret vägrade envist att i den hårda vinden komma i någon intimare kontakt med bottnen, varför vi kastade reservankaret, men detta ställde sig solidariskt med stora ankaret, och vi fortsatte att sakta driva ned mot kajen. Vi voro just i färd med att hissa seglen för att uppsöka en mer tryggad plats, då en kraftig motorbåt kom till vår hjälp och denna och vi hade c:a två timmars hårt arbete i den nu orkanliknande vinden, innan vi fått upp båda ankarna och lågo förtöjda vid en dykdalb. På badrestauranten väntade oss en angenäm överraskning, det var Finlands första kräftdag för säsongen, och till tonerna av en förstklassig jazzorkester och med lämpliga jazzavbrott återknöto vi bekantskapen med dessa röda läckerheter.

Från Nådendal gick färden vidare mot norr och som vinden höll sig omkring 12 m, togo vi in två rev och hissade stormfocken, vilket allt visade sig välbetänkt. Vid mörkrets inbrott uppsökte vi en lugn ankarvik, där vilade oss till ro för natten, och uttröttade som vi voro efter kryssen i den hårda sjön, somnade vi snart alla, sedan vi på bästa tänkbara sätt förtöjt skutan.

När det purrades ut vid 6-tiden på morgonen, låg havet stilla och lugnt med undantag av svaga krusningar på ytan och lätta dyningar. Reven togos ut, seglen hissades och för svaga växlande vindar stävade vi sakta norrut genom den vackraste skärgård, vi sett under denna resa, och vid 5-tiden på eftermiddagen voro vi vid Enskär, inledningsfyren till Nystad.

Därifrån togs kursen direkt på Strömmingsbådan, vilken är belägen c:a 20 distansminuter söder om Wasa, vårt närmaste mål. Långt kommo vi emellertid ej den dagen, ty tre min. norr om Enskär dog vinden alldeles ut, och vaggade av långa dyningar sågo vi solen blodröd sjunka i havet och över land en brandgul fullmåne stiga upp, medan enstaka stjärnor tindrade på fästet. Ännu då solen ånyo gick upp i den daggfriska söndagsmorgonen, hängde seglen slaka eller slogo sakta för en och annan större dyning.

Länge dröjde det dock ej, innan vi började röra oss framåt, oaktat ej en krusning syntes på vattnet. En jämn och lugn luftvind fyllde våra segel, och "Gerdny" lydde åter sitt roder. Vinden, som från början var sydostlig, vred sig så småningom på O, och tilltog i styrka, men någon verklig fräs ville det ej bli, utan den stannade i c:a tre m., vilket ju under alla förhållanden kan anses idealet för en söndagssegling. Som det var all anledning förmoda, att detta var vår sista söndag på havet under denna segling, befalldes det allra bästa fram, och middagen bestod av tre utsökta rätter jämte dessert och kaffe med avec. Därefter grammofon- och radiounderhållning, dagsnyheter och väderleksrapport, och sedan var det kojdags för frivakten. Under natten höll sig vinden vid i stort sett samma styrka och riktning, och vi tillryggalade enl, loggen 50 min. Morgonen ingick med dis och samma svaga vind, vilken vi fingo behålla hela dagen.

På eftermiddagen kommo vi in i den egentliga farleden och efter att på sjökortet ha utvalt det ställe, vi ansågo lämpligast för ankring, styrde vi dit. Döm om vår glada överraskning, då vi svängde om udden till vår utvalda vik, finner där en segelpaviljong med ett tiotal utankrade, övervägande mindre yachter. Som sjökortet endast ofullständigt angav djupet, gingo vi försiktigt fram, och lodade ideligen. När skutan lovat upp i vinden och stannat rapporterade lodaren 4,5 m., dy. Skepparen kommenderade, ankarkättingen rasslade, och i samma ögonblick ankaret högg, gick storseglet i däck, minuten därefter var det beslaget, kapellet på, allt i ordning - och kaffepannan på bordet, ty den påpasslige köksmästaren visste, vad som hörde till. Och vid "skenet" av den vackraste aftonrodnad, vi någonsin skådat, intogs nattskaffning på däck. Det var svårt att i den ljumma natten slita sig från det utomordentliga skådespelet att se halva himmeln liksom i brand, varför midnatt längesen var förbi, då vi uppsökte våra kojer.

Vår goda sömn tog ut sin rätt, och solen stod redan högt, då vi vaknade. Ett bad i det härliga ljusgröna vattnet, frukost, och sedan voro vi färdiga att se, vad staden hade att bjuda på. Det var mångt och mycket, och allting besågs noga, varför aftonen var inne, då vi åter kommo ombord. Med ett visst vemod tänkte vi på, att detta var sista kvällen i främmande hamn, och vi beslöto att ägna den åt segelpaviljongens lockande kräftor.

Vi hade icke hunnit sätta oss tillbords, då segelsällskapets ordförande infann sig, hälsade oss välkomna och bad att få bli vår värd för aftonen. Det var en utomordentligt trevlig och älskvärd herre, vittberest och sällskapsmänniska ut i fingerspetsarna. Supen blev glansfull, och efteråt bjöd oss vår värd på biltur ut till det sevärda gamla Wasa, och vid hemkomsten därifrån kunde vi ej motstå hans hjärtliga inbjudan till ett nachspiel i hans trevna ungkarlshem, oaktat klockan gick på två och vi hade beslutat oss att senast kl, 3 vara under segel, för att i rimlig tid dagen därpå hinna fram till Holmsund. Ett förslag att stanna till följande dag, då segelsällskapet skulle anordna middag för oss, måste vi emellertid tacksamt avslå.

Det kändes kanske lite kusligt, att efter så mycket festande hissa segel mitt i natten och sticka ut till havs, men när vi väl voro ute ur hamnen, voro vi glada att vi verkligen gjort det, ty det var nog inte utan att en liten hemlängtan och en liten önskan att efter allt detta kringflackande få komma till ro därhemma, började få rotfäste innerst inne i hjärtat.

På morgonen den 21 juli lämnade vi definitivt det gästfria grannlandets yttersta kobbar och styrde hän mot de svenska skären, och efter en snabb överresa kastades ankar i Holmsunds hamn samma dag 1,30 på middagen. Här uppåtos de sista finska kräftorna, och sedan tullvisitationen utan anmärkning var överstökad, gingo vi vår vana trogen i land för att uppsöka något trevligt. Som vi ej funno annat sevärt än ett utsiktstorn, som f, ö, var fallfärdigt, bestego vi detta, beundrade den verkligt hänförande utsikten och återvände snart till den trogna "Gerdny".

Följande förmiddag använde de, som ännu ej sett Umeå, till ett besök i denna stad och de övriga till att genomgå de väldiga Obbolaanläggningarna, men redan kl. 1 voro vi klara för den sista etappen, Holmsund-Luleå.

Det blåste en frisk 6 m, nordost, då vi lättade ankar, varför kryssen var oundviklig, och första slaget gjordes in under Holmön, där sjön var mindre krabb. Under slaget skrotade vinden mer och mer på ost och vi fingo falla undan för undan, en sak som vi dock ej sörjde över, ty det betydde sträckvind hem. Det var som om vinden velat, att vårt intryck av sista dygnet på havet skulle bli det allra bästa, ty stadig och frisk följde den oss genom natten förbi Ratan, Bjuröklubb och Rönnskär, och då vi vid morgonen vid 7-tiden siktade Rödkallen rätt i fören, fyllde den fortfarande våra segel med oförminskad styrka. Vår första välkomsthälsning erhöllo vi av Rödkallens flagga, och vår egen solblekta duk sänktes till svar över huvuden på en morgonglad besättning.

Det är märkvärdigt vad humöret lättar, då man börjar skönja hemmets strand. Stämningen ombord steg med varje båtlängd och det ena kvicka, ja blixtrande infallet, avlöste det andra, och under de mest tokroliga upptåg gick färden över Germandöfjärden, genom Tjuvholmssundet, runt Gyltzauudden. Gyltzauudden, där segelsällskapets ordförande från sin "Anna-Lisa" hälsade oss med ett rungande välkommen, och fram till den rödmålade boj, som under vår bortovaro troget väntat oss. När klockan slog 2 fredagen den 23 juli låg "Gerdny" åter i hemstadens hamn efter att ha varit borta i dryga fem veckor.

Så var färden slut, en färd som skänkt oss så många oförgätliga stunder och minnen, visat oss så många nya och intressanta saker och fört oss samman med så många angenäma och trevliga människor, med få ord: en färd, som man aldrig glömmer.

Gerdny är borta men minnet lever. Som en liten hälsning till hederspampen C. W. A., som vilat sig ett litet tag hos doktor Gyllensvärd, har Axel satt sig till skrivmaskinen och skaldat om en minnesvärd segling. Det är längesen, men meningen är ju, att årsböckerna skola bli ett arkiv.

Text: Axel

Läs också:

Gerdny är borta men minnet lever. Som en liten hälsning till hederspampen C. W. A., som vilat sig ett litet tag hos doktor Gyllensvärd, har Axel satt sig till skrivmaskinen och skaldat om en minnesvärd segling. Det är längesen, men meningen är ju, att årsböckerna skola bli ett arkiv.

TILLÄGNAT VÄNNEN C. W.

Det var en härlig dag i Stockholms hamn
du kastade din Gerdny rätt ut i böljans famn
och jag var med och du var med o vi va' många fler
och alla tänkte "till Luleå vi oss beger".
Men jag, jag tänkte nog att smita vid nån kaj,
men därav blev ju intet, nej, aj, aj, aj, aj
vad den "Gerdny" lockade och drog
och all min längtan den dog.
När därför till Furusund vi kom
så ville jag ej alls vända om
utan du liksom en äkta gentleman
på råd helt genast fann
och bjöd mig koja i din egen fina hytt
där allt var elegant och nytt.

Ja, det var även där som spritbutelj'n åt helsike gick
och vi ingen ny av "pillertrillarn" köpa fick.
I land vi där hr Sjöbäck satt och det var mörkt och svart
och stackars Sjöbäck uppå makan lurad vart
ty hon på ångbåten stod och viftade farväl –
jag undrar om han skivan klarade förutan gråt.
Men dessförinnan vi Enderstedt med fru på Vadholma lagt av, och styrde sedan kosan längre ut på öde hav.
I Öregrund vi mjölk och kaffe fick
och Göstas byxor där i tusen bitar gick.
Men - jag var med och nål och tråd
så för den saken fanns ju någon råd.
Ifrån den lilla staden vi sände telegram
och sen gick Gerdny - färden ännu ett stycke fram.

Ja, sen vi stucko från Arholma ut på Ålands hav
om vad som hände där, jag tiger som en grav.
Det är ej bra ha "kvinsen" med på böljan blå
ty tänk så lätt det är för dem att illa må.
Det var en stackars kvinnsperson som blev om nosen blek
och inte tålde alls, att höra tal's om käk –
ty - - vågorna de rulla - de rulla glatt på Ålandshav
hon tänkte "det här fick jag, för att jag på böljan mig begav."
Sen låg vi uti dimma i 38 timmar visst
men då vi spelte priffe så det blev aldrig trist.
Så äntligen det skönjdes Enekvistens Härnösand
och där så gladeligt vi alla gick i land.

Där köptes öl och korvar och kött och bröd
så inte behövde man på "Gerdny" lida hungersnöd
fastän med törsten det nog var si och så
ty vattenkaggen var ej stor och kunde ej förslå
ty - jag var med och du var med o vi va många fler
och allihop de "chefen" så bevekande ber:
"Får jag nånting att dricka förr'n det blir slut på mej"
men "chefen han var sträng och sade bleklagt nej!!!
"Nej, här ska sparas" sa han, uti en myndig ton
"ty annars slut nog tager vår lilla vattranson"
Som en härförare du räkna också rätt
ty snart ombord ej fanns en liten skvätt,
så kaffet som vi koka, blev kokt med havets salt
men det gör ingenting - på "Gerdny" tål man allt.

Ty den är ingen riktig gast, som ej tål äventyr.
"Nej se nu alle man, där ha vi Rönnskärs fyr".
Nu Axel Nilsson och Göte passa på
med kameran att några fina plåtar få.
"Där kommer just en stilig våg, den ska vi ta
och fånga på en plåt, ty den blir säkert bra".
Vem ropar där i fören "kom hit alla som vill", -
här bjuds på nykokta potäter och härlig spicken sill".
Ty kockarna på "Gerdny" ha tjänt sig stora A
och bägge heta Kalle och äro lika bra.
Den ene uti Kiruna knogar ibland snö och is
den andre uppå "Kornhamn" knogar på ett annat vis.

Nu kommer John ifrån sin koj, där han tagit sig en lur
och undrar om inte lite "käk" nu skulle passa - eller hur?
Han slumrat till och haft en härlig dröm om mat
om läcker mat och mycket mat på stora fulla fat.
Så tiden uppå "Gerdny" den förgår med fröjd o gamman
och då och då vi samlas allesammans
för att av Elof Brännström få oss en lektion
i segelkonst och navigation.
Och fastän du är skicklig och seglar väldigt flott
att känna alla sjömanstermer är inte alltid gott
och fullt av grund och faror det lurar överallt
då gäller det att vara lugn och taga saken kallt.

Ibland man går på läns, ibland man går på kryss
så en sjöman får minsann ej schlafa till i sin kabyss.
Nej, ständigt uppå vakt "att taga vara uppå vin'n"
ibland han måste släcka - ibland dra skotet in.
så ropar genast någon jäkel "se opp för slag"!
Och den som inte passar sig och ser för bommen opp
får själv ett "slag" så han blir mör uti sin arma kropp.
Ja, mycket smått o gott, det händer på en båt –
tänk bara uppå Enekvist, som bar sig illa åt
och torka sig om mun, med trasan, - tänk så fräck
som ämnad var till "Gerdnys" fina däck.

En annan stor passion än äta gott o sova rart
har John från Jala - han ville komma hem med fart
han sa: "Nu sätter vi opp spinnakern, o kommer in med kläm
ty Luleå vi nalkas och han är nära hem.
Då plötsligt höres glada rop o hej o skratt
och "Gerdny" utav "Bio" full av vänner hälsas glatt.
Så färden ifrån Stockholm nu med lycka ändad var
och för oss alla står ett roligt minne kvar.

Vännen Dagmar.

Deltagare i färden: Gerdnys ägare: Dir. C. W. Andersson, John Andersson, Göte Andersson, Axel Nilsson, Elof Brännström, Luleå. Karl Andersson, Kiruna. Carl Enequist, Gust. Engström, Dagmar Engström, Stockholm.
Deltagare en del av färden: Dir. Sjöbäck, red. Enderstedt, fru Enderstedt, Stockholm.

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

[an error occurred while processing this directive]