Sommaren 1924:
En Långfärd med Marga


Ragne och Marga på norra fjärden i slutet av 20-talet.

Livad av Iångfärdsminnen tillskrev redaren "navigatören", 1:ste stationsskrivaren Herman H. i Boden, huruvida han än en gång ville anförtro sig åt Marga, för färd till Stockholm. Omgående svar - ja.!

Försedd med nödiga böcker och övriga grunkor lättade alltså Marga den 3 juli 1924 kl. 2 em. för att inom någorlunda rimlig tid försöka uppnå huvudstaden. Redarn tog plats vid rodret, hans kära hälft stökade i penteriet, navigatören och de övriga 31/2 återstående gastarna, Lasse, Atte, Tibbe och Wilhelm II, mannade reling för att avvifta hela Luleå stad, som, inkapslad i sjömannen och bollsparkaren Gucken, viftade ett sista farväl "vid stranden av".

Marga är en 10 m. R-yacht av gamla stammen. Det var inte första gången hon nu gjorde sig beredd att krossa djupare vatten. 1915 Göteborg -Luleå, 1916 Luleå-Hernösand -Luleå, 1919 Luleå-Wisby-Luleå. Se där hennes meritlista, men så har också navigatören, den ock "Hocken" kallas, följt henne troget hela tiden. Hon är ännu trots sina 15 år en snabbseglande båt och vet även att hålla sjön på respektabelt avstånd. Men det fordras vana att sköta seglen. helt naturligt, då hon begåvats med storsegel, fock, klyvare och toppsegel i allt 164 kvm. förutom ballong och spinnaker.

Så stucko vi till sjöss efter en lätt kryss genom Luleå skärgård. De yttersta kobbarna voro knappt bakom oss förrän vinden behagade avdomna, och på ett spegelblankt hav förgick första natten utan nämnvärt resultat. Vid 7- tiden på morgonen inställde sig en ostlig kåre, som så småningom ökade, och Marga, som inte just behövde så mycket vind, började nu skjuta fart. Kompassen inställdes på Bjuröklubb och redan 3,10 em. den 4 juli kunde vi, under de allt tätare återkommande åkarbrasorna, ta av oss handskarna och annotera fyren tvärs. Efter denna lovande början, trots kylan, ändrades kursen på Stora Fjäderägg. Medelfarten, som hittills kunnat hållas vid 6,6 knop, började nu i den domnande vinden rackla nedåt.

Utanför Ratan tillstötte ett intensivt regn tjocka med kraftigt. friskande vind, som tvingade oss in i denna hamn. Då inloppet är smalt och utrymmet i hamnens norra del minimalt, tvingades vi lova, gå till sjöss igen, bärga topp och storsegel, en manöver no, så påfrestande i den ganska grova sjön under hällande regn, och med storseglet genomblött och styvt som stålplåt. Men navigatören skötte sig och det hela gick fint.

Vi kunde nu plocka av oss pälsarna, och sedan Gun-mamman bjudit på en kopp livgivande mocka, sträcka på lemmarna. I hela två dygn höll ovädret i sig. Tiden fördrevs med landbesök. Först besågs Rataskärs stora båk, från vars "gluggar" högst uppe man har en hänförande utsikt. Upp till "gluggarna" leda inga trappor, endast länga stegar. Det påstås nämligen, att stegarna ej komma att utbytas mot trappor, ty Kungl. Lotsverket kan endast använda absolut nyktert folk som utkik. Påhälsning gjordes även i Rata by. Det var därför med en viss lättnad ankaret hivades ombord och Marga den 6 kl. 5,1s em. åter stack nosen till sjöss.

Sedan utfartsprickarna klarats, sattes kurs på Berguddens fyr. 7,45 pejlades denna tvärs och kurs togs på Bonden. Vinden var ledande men de kraftiga sjöarna från sydväst tvingade oss att bärga toppseglet. Här förmäler loggboken: "Marga går storartat i den höga sjön, endast fördäcket vått". Kölden kändes om möjligt ännu svårare. Den blåfrusna besättningen sökte så gott sig göra lät liva upp de domnande livsandarna. -- Den 7 juli kl. 2,50 fm., då vi hunnit Bonden, övergick vinden till västlig. Samtidigt började temperaturen stiga, och för första gången sedan vi lämnat Luleå fingo vi nu bevittna en sol "direkt ur havet tagen". Efter en hård kryss anlände Marga till Skags hamn vid 11-tiden samma dag. Besättningen kunde nu på allvar lägga av pälsarna och humöret steg med temperaturen. Ankaret hade nu knappt nått botten, förrän "Hocken" var i jollen och hos där boende fiskare verkställt inköp av försvarligt kvantum strömming, även den "direkt ur havet tagen". Med dill och potatis till, vilken måltid! Loggboken förtäljer: "Färsk krusidullströmming till middag, 15 st. pr man utom allt annat".

Medelfarten 4,5 knop från Ratan blev tack vare motsjö och motvind inte så synnerligen lysande, men vi hade ju till synes kommit in i ett varmare bälte. Det var därför med en viss förväntan vi motsågo de kommande dagarna,
och samma kväll 9,15 em. lämnade Marga denna idylliska hamn. Dessförinnan hade vår passagerare och gast, Arthur Å., en trevlig prick förresten, avpolletterats och vederbörligen avhurrats. Han skulle nämligen till Örnsköldsvik och lapa sol hela sommaren.

Vinden var till en början inte vidare lovande men fram mot midnatt började en behaglig västan sätta fart på skutan. Den ångermanländska skärgården, så olik den norr om Örnsköldsvik, framträdde nu riktigt till sin fördel. I morgonbelysningen erbjödo dessa "fjällhöga" berg, med Högbondens fyr i förgrunden, en ståtlig anblick. Norr om Stockholm skådar man icke en liknande syn. Natten var ljum och härlig och vi njöto i fulla drag av värmen och den goda brisen. Redan 6,25 fm. den 8 kunde vi skriva Hernöklubb tvärs. Men sedan började det krångla. I variabla vindkårar kryssade vi oss fram genom Bremösundet mot Grans fyr. Här tog vinden avsked för att efter ett par timmar åter börja rassla i skoten, och för lätta kårar trasslade vi oss vidare mot Agö. Åter blekt. Den ena steamboaten efter den andra for oss hånande förbi. Det började bli minst sagt tålamodsprövande. Ilade inte, vår förträffliga "restauratris" med lämpliga mellanrum undfägnat oss med, vad som ur Margas rymliga buk kunde framletas, vet ingen hur det egentligen kunnat sluta. Medelfarten från Bremö till Agö fastställdes till 3 knop - en tröst var ju att havet var slätt som ett golv. 2,30 fm. den 9 juli kom slutligen nordvästen, och med alla dragande klutar i topp satte Marga fräs med kurs på Grepen. Den lovande gnistan slocknade dock efter ett par timmar och åter igen fingo vi pröva på "en strålande sol över ett spegelblankt hav".


Alle man på deck

Samma dag vid 6-tiden på em. kom en västlig körare, som förde oss allt närmare målet, och kl. ii pejlades Björns fyr tvärs men så började samma. Blekt och åter blekt. Det såg emellertid ut att bli mera vind, och gissningarna kommo igång. Den 10 juli, sedan solen gått upp och med sina strålar förvandlat det spegelblanka havet till guld, började skutan röra på sig för nordvästlig bris och kurs sattes åter på Grepen. Strax efter det vi passerat fyrskeppet, drog sig vinden på nordost och friskade alltmer; endast navigatören och Lasse på däck, de övriga i sina kojer. Att nu företaga en nödvändig omplacering av segelmassorna var en smula vanskligt, men "Hocken" hade varit med förr. Gipen gick fint, ehuru krängningsvinkeln blev en smula stor. I fräsande fart passerades Öregrund. Kl. 7,05 fm. lämnades Svartklubben akter med kurs på Simpnäsklubb. Ålandshav var gropigt, men vad gör det, då det går undan. 9,54 fm. passerades Simpnäsklubb med våldsam fart. Sedan vi kommit in i smulvattnet, började Marga gå mera stadigt. Furusund kunde annoteras tvärs redan 12,25 em., och Stockholm började komma i tankarna. Medelfarten hade nu sprungit upp till 7 knop alltsedan vi lämnade Svartklubben.


Rataskärs båk

Väder och vind sågo alltjämt lovande ut. Någon navigering behövde ej komma ifråga. Därom drogo rospiggarna försorg. Ända till ett dussin skutor räknade vi framför oss. Det hade nämligen rått hård motvind, och nu sedan den vänt sig, kommo de i klungor. Strax före Vaxholm blev det väl så trångt genom alla mötande och passerande mer eller mindre oceangående motor- och segelfartyg. Men redan 8,15 hade Marga krånglat sig förbi de flesta "piggarna", och kunde nu ankra utanför K. S. S. S:s yachthamn. Vinden tog även slut. Klutarna hade då statt i tre dygn eller allt sedan vi lämnade Skags hamn och hela färden tagit oss 6 dygn, några timmar mindre.

Sedan K. S. S. S:s älskvärde hamnmästare med motor-jollen tagit Marga på släp innanför piren och förtöjt skutan, tog även besättningen slut. Kl. 10 em. skakades skrovet av de mest ljudeliga snarkningar.

Påföljande dag den 11 juli vid 12-tiden började landbacken pejlas. Under 6 hela dygn inventerades huvudstaden från Babels torn till "Den gyldene Freden". Varpå besättningen på grund av ömma fötter och en aldrig sinande törst började dra andan åt sig i den olidliga värmen, och så begav det sig att Marga en vacker dag åter ståtade i sin vackra segelskrud.

Den 16 juli kl. 2,45 em. ägnades vännerna B. och P. ett sista farväl. Så började hemfärden. Besättningen hade ökats med 3 kappsäckar och en man, "Gunte", och för ledande men byig vind satte Marga fart genom Vaxholm och in i Furusundsleden. Det kändes skönt att åter andas luft. Brisen höll i sig, och 10,2o em. samma kväll hade vi Furusund tvärs.

Den 17 juli kl. 4,50 fm. passerades Simpnäsklubb, och därmed lämnade vi Stockholms skärgård. Kanske för alltid? Medelfarten hade hållits omkring 4 knop. Ålandshav visade sig nu mera fördelaktigt. Spinnaker kunde föras. Kl. 8,08 fm. stucko vi in i Öregrunds skärgård via Svartklubben, som ståtar med ett högst respektingivande monument. På kobbarna mitt emot ligger nämligen tvenne halvor uppkastade. Delarna konstaterades hava tillhört en större steamboat., som tydligen fått plikta för sin närgångenhet. Vår präktiga skuta började nu skjuta allt bättre fart i den ökande vinden. 11,15 fm. passerades Öregrund. Genom kursförändringen måste vi tänka på att gippa, men den kraftiga sydosten tvingade oss att vända genom vinden. Så fräste vi iväg mot Grepen. Sjön började nu bli besvärlig, spinnakern togs. Likaså toppseglet. Men det hjälpte inte. Hon började ligga på rodret, och för att få henne bättre stöttad tillsattes åter spinnakern. Nu var det bara att hålla kurs på Västra Banken. Sjön växte och växte. Jollen, som troget släpat efter sedan starten, hotade att, trots den långa släplinan, slängas in över aktern. Västra Banken klarade vi kl. 4,25 em. Kursen sattes på Agö. Vitskummen yrde nu formligen kring skutan, som knakade i fogarna för den oerhörda påfrestningen. Besättningen satt mol tyst och väntade på vad som komma skulle. Redaren hade sökt upp alla lediga tampar med vilka backstaget förstärktes. Bättre färd över Gefle-bukten hade vi förut aldrig upplevat. Efter en hotande sjö på babords låring ändrades kursen mera västvart. Sjöarna kommo härigenom rätt akter. Sjöhävningen var storartad. Riktiga berg bildades, som från Margas däck tedde sig som nya landkonturer. Allteftersom vi närmade oss kusten började dock vinden bedarra. De vita vågtopparna blevo allt färre och färre och svenska folket kunde åter andas.


Förmiddagskaffe i Geflebukten

Kl. 9,30 flögo vi förbi Agö. Sjön började lägga sig något, och utanför Bålsö tog vinden plötsligt slut. Situationen var nu ingalunda behaglig. Utan stöttning i den grova sjön hotade riggen att gå över bord. Alle man utpurrades. Redaren, i bara nattskjortan, flög som en skottspole över däck, och inom ett ögonblick var spinnakern i skansen och spiran dirkad. Gunte kommenderades till lovarts vant och Lasse till backstaget för att med axeln stötta och något mildra knyckarna. Redaren, fortfarande i bara mässingen, placerade sig vid storskotet för att hindra storbommen träffa vågtopparna. Navigatören satt vid rodret, till utseendet åtminstone lugn och trygg som vanligt. Efter tvenne allt annat än avundsvärda timmar började vinden så småningom återvända. Den gamla chansen var emellertid slut, och för laber syd arbetade sig Marga fram i den grova sjön och nådde Sundsvall efter en ytterst besvärlig natt med ytterligare flera timmars platt stiltje, kl. 12 middag den 18 juli. Medelfarten Grepen-Agö, d. v. s.70 sjömil, uppmättes till 8 knop, men därefter dalade hastigheten ned till 3 knop.

Sundsvall visade sig i samma intensiva värme som huvudstaden. Vistelsen här blev därför helt kort. Män pojkarna måste ju lämnas tillfälle att taga "Norrlands huvudstad" i betraktande. Detta skedde förnämligast genom än titt upp till norra stadsberget, därifrån man har den härligaste utsikt över staden med omgivningar. På redden lågo "Drottning Victoria" och "Gustaf V". Staden gick i anledning härav i Kungl. Flottans tecken, och motorbarkasser gjorde allt för att "röra opp have"'. I loggboken läses: "Sens moral: Ankra aldrig i hamn, där Kungl. Flottan uppträder". Efter besöket å stadsberget knallade sig besättningen ombord, och påföljande dag 3,45 den 19 juli lämnade Marga hamnen.

Vinden var till än början sydost, men gick snart över på nordost. Vi måste därför ligga bidevind, och efter en tålamodsprövande natt med omväxlande stiltje och motvind ankrade Marga i södra hamnen i Hernösand, söndagen den 20 juli kl. 4 fm. De 28 dist. min. hade således tagit över 12 timmar i anspråk. Bättre men knappast sämre fartresultat kan man tänka sig.

Vid 11-tiden på förmiddagen väcktes vi av redaren, som meddelade att Marga skulle skifta plats till norra hamnen. På släp efter en motorjolle bar det så iväg genom kanalen. Brosvängningen gick som vanligt med snigelfart. För att få behålla riggen måste vi stoppa upp farten. Allt gick dock lyckligt, och efter en del manövrer låg Marga åter till ankars.

"På stranden av" viftade oss "svärfar" till mötes. För övrigt var det ingen brist på värme här heller. Snarare tvärtom.
Efter än dag med varierande förströelse insomnade besättningen tämligen lugnt. Dagen därpå, stor middag hos "svärfar" och "svärmor". Män säg mig en glädje som varar etc. Redan kl. 9 måste vi lämna vårt älskvärda värdfolk. Och lätta ankar. Hela Kungl. Flottan med "Drottning Victoria" och "Gustaf V" i täten hade anlänt. På släp efter "svärfars" motorbåt lämnade så Marga med alla segel i topp Härnösands storslagna hamn. Vindstyrkan, som noggrant uppmättes, kunde icke drillas över nollpunkten. Så förblev den hela natten. Till varning och varnagel för dem, som ha för bråttom. Ibland! Under Härnöklubb måste vi låta ankaret gå, varpå besättningen kröp till kojs.

Den 22 kl. 4 på morgonen varskodde vakten vind. Seglen räcktes och Marga stack. iväg med Ulfö som närmaste mål. Först 3,35 em. samma dag kunde vi ankra här. Medelfarten kunde vi nedbringa till 2,8 knop. En titt in i Ulfö idylliska hamn lönar sig alltid. Isynnerhet som inseglingen icke stöter på några svårigheter. Man sticker direkt från sjön in i "Barkarhålet", och så öppnar sig inför ens blickar en vid fjärd kantad av höga berg. Badsäsongen pågick tydligen som bäst vid Margas besök. Överallt skådades mest damer, liggande i solbadet på klipporna. Besättningen var heller icke sen att ögonblickligen som seglen beslagits och allt ordnats ovan däck, stupa på huvudet i sjön. Härligt. Man bör icke glömma bort att besöka lotsutkiken. Vägen dit är rätt besvärlig, men väl vid målet får man dubbel lön för mödan. Efter ett par dagars uppehåll i denna oförgätliga hamn, lättade Marga torsdagen den 24 juli 6,35 em., för att, via Örnsköldsvik, sätta kurs på hemorten.

Kl. 10 fm. kunde vi ankra i Örnsköldsvik, efter en medelfart av 6,i knop i smul sjö inomskärs, och redan 4,30 samma dag lättade Marga för en lätt sydostlig bris, som efter kryssen genom skärgården övergick till nordost. Vid passerandet av en utav Ö-vikens bryggor, hälsades Marga av Atte och hans syster.

Utanför Skag dog nordosten ut, men de höga dyningarna och vädret i övrigt varslade om härd vind. Vi kröpo därför in i Skag, där vi ankrade 9,15 em. Strax efter började det vissla i riggen, och inom kort var kulingen färdig. Det kändes skönt att ligga skyddad i denna, av naturen så gynnade hamn. Men väntan blev lång, trots alla upptänkliga förströelser. Efter 2 hela dygn kunde Marga åter börja röra på sig, och söndagen den 27 juli 7,15 lämnade vi denna idyll.

Sjön gick fortfarande hög, men så småningom lade sig både denna och vinden. Vid Bondens fyr dog allting bort. Efter en stund kom dock en körare från nordost. Vi hade ingenting annat att göra än lägga bidevind. Såväl vind som sjö ökade betydligt, vilket hade till följd att toppen kvickt måste bärgas. Inom två timmar hade vi åter samma envisa nordost, som tvingat oss till overksamhet i Skag. I avvaktan på gynnsammare chans kryssade vi in till Holmsund och ankrade där 1,3o fm. den 28 juli. Här fingo vi åter vänta i tvenne dygn, vilka användes väl. Besättningen tog platsen i skärskådande från det höga, illa underhållna utsiktstornet samt besåg under sakkunnig ledning det stora tidsenliga sågverket.

Onsdagen den 30 juli 4,30 fm. styrde vi ut ur hamnen, för att definitivt sätta kurs på Luleå. Vinden var till en början mot, men övergick vid 10-tiden på fm. på sydkanten. Den var emellertid rätt så ostadig och tvingade oss till en hel del manövrer med spinnaker och ballong o. s. v. Vid 5-tiden på em., då vi befunno oss tvärs Ratan, stadgade sig sydosten och jollen kunde nu upptagas på däck. Farten blev härigenom bättre. 3,20 fm. den 31 antecknades Bjuröklubb tvärs men därefter tog vinden slut. Efter över 3 timmar i stiltje kom slutligen vind åter från sydost.

Efter att på utfärden i dessa farvatten fått känna på vad kyla vill säga, fingo vi nu uppleva en hart när outhärdlig värme. Däcket brände under de nakna fötterna, och besättningen låg för det mesta i sjön, än simmande, än släpande i linor. Redarens hela kostym den dagen bestod av - nattskjorta + en stor halmhatt.

Vinden ökade dock som väl var allt mer, och med god fart fördes Marga mot hemkusten. Vi beräknade att få Norströmsgrund synligt kranbalksvis styrbord. Genom felberäkning av ström m.m. pejlades nu fyrskeppet om babord. För spinnaker och svällande ballong hälsade Marga 2,50 em. fyrpersonalen, som med flagga och viftningar glatt besvarade vår hälsning.

Loggboken förtäljer: "Marga i god fart med alla klutar till".

Sedan bar det iväg direkt på Germandö fyr vid inloppet till Luleå. Farten var just inte vidare lysande de första dygnen. Därtill bidrog även en ovanligt kraftig motström. Den tillryggalagda distansen på utresan utgjorde 464,5 dist.min., varunder Marga gjorde en medelfart av 4,1 knop. På hemresan 5o6,5 dist.-min. medelfart 3,7 knop.

Inkommen på stadsfjärden möttes Marga av bekanta segel- och motorbåtar, som med hurrarop välkomnade långseglarna. Sedan "Hocken" vederbörligen avtackats och avhurrats, är följande antecknat: "7,40 em. Navigatören Herman Högstadius lämnade Marga för att hinna med tåget 8,09. 8,25. Förtöjde vid Margas boj". (Loggboken). Så var den färden ett minne blott.

Broder Herman! Redaren och hans familj tacka dig för oförgätliga långseglatsen.


Margas chief har tagit vakten

Ett utdrag ur Margas loggbok under färden Luleå-Stockholm-Luleå den 3-31 juli 1924, en sammanlagd sträcka av 971 distansminuter, utvisar, att största hastigheten, 8,o knop, uppnåddes å sektionen Grepen--Agö, distans 70,0 min., använd tid 8 tim. 45 min. A sträckan SvartklubbenSimpnäsklubb-Tyfö-Kapellskär-Furusund antecknades resp. 6,5, 7,0, 7,4, 7,0 och 6,s knops hastighet och under återresan mellan fyrskeppet Norströmsgrund och Germandö 7,s knop.

Text: Wilhelm Thurfjell

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön