CE-märkningen ersatte den blå skylten
Båtar godkändes 40 år i Finland

Finska Sjöfartsverket och VTT har inte sedan i fjol beviljat "blå skyltar" som bevis för att båtarna uppfyller de frivilliga nordiska normerna. Den blå skylten blev onödig i och med att CE-märkningen enligt EU:s fritidsbåtsdirektiv blev obligatorisk 1998.

Nordisk båtstandard har tillämpats i cirka 30 år. I Finland har man dock godkänt båtar betydligt längre, i 40 år.

Båtindustrin införde typgodkännandet

Långt in på 50-talet byggdes båtar av professionella båtbyggare för användning i närområdet. Samtidigt började utvecklingen av råmaterial och metoder som möjliggjorde serietillverkning av båtar. Som exempel på detta kan nämnas Kellokoski Bruks Kello-båtserier, varifrån Buster-båtarna härstammar. Den egentliga serietillverkningen kom i gång i och med att man började använda polyesterharts och glasfiber som gjorde det möjligt att tillverka båtserier hos många båtvarv. I och med detta uppkom ett behov av något slags typgodkännande av båtar som berättade om båttypens begränsning även för oerfarna användare.

Båt- och Motorföreningen i Finland rf, nuvarande Båtbranschens Centralförbund Finnboat rf, startade typgodkännandet av båtar i Finland enligt amerikanska normer. Den första typgodkända båten, en mahognymotorbåt av typen Bensow Export, god-kändes till båtmässan 1963.

De samnordiska frivilliga reglerna för godkännande av båtar en viktig faktor för båtsäkerheten

Utvecklingen av den nordiska båtstandarden (NBS) började i slutet av år 1971 då Det Norske Veritas och Svenska Sjöfartsverket för första gången förhandlade om att förenhetliga reglerna. Sjöfartsverket var till en början med som observatör.

Arbetet med att förenhetliga reglerna väckte då så stor uppmärksamhet att redan under våren 1973 deltog även sjöfartsmyndigheterna från Danmark, Finland, Norge och Sverige i arbetet. Senare anslöt sig även Island. Det första regelförslaget, dvs. ”Regler för typcertifiering av fritidsbåtar med längd upp till 5 m” gick ut på remiss i de fyra länderna sommaren 1973, och den slutgiltiga reviderade versionen trädde i kraft i juli 1974.

Som bevis för godkännandet användes en blå skylt som från första början togs som en säkerhets- och kvalitetsgaranti, vilket också varit avsikten.

Reglerna ändrades flera gånger. Längdgränsen ökades först till 12, och senare till 15 meter. Småningom utvidgades reglerna till att gälla också segel-, termoplast- och yrkesbåtar samt kanoter. De omfattade också halvfabrikat, och innehöll ett mera ingående avsnitt för träbåtsbygge. Den sista regelversionen (1990) har inte genomgått nå-gon revision, då resurser har satsats på arbetet med EU:s fritidsbåtsdirektiv. Erfarenheterna från typgodkänningsarbetet har avsevärt underlättat övergången till CE-märkningen i enlighet med direktivet.
Sjöfartsverket skötte först prototypstesterna, det övriga fältarbetet och det egentliga godkännandet, med andra ord beviljandet av skyltar och certifikat, men från år 1982 beställdes prototypstesterna och det övriga fältarbetet från VTT. Efter det gav Sjöfartsverket endast typgodkänningsbeslut med VTT:s granskningsrapporter som grund.

Den första båt som godkändes enligt NBS-reglerna var Lohi 375 år 1975. I början beviljades endast några tusen skyltar per år, men som bäst rörde det sig vid 80-talets slut om ca 15 000 skyltar. I medeltal har det beviljats cirka 12 000 skyltar per år.

Man har i Finland godkänt över 300 båttyper som tillverkats i enlighet med reglerna hos ca 80 olika tillverkare. Antalet blå skyltar som beviljats i Finland är cirka 300 000. Överlägset flest skyltar för en och samma båttyp har gått till roddbåten Päijän 471, hela 30 000, med andra ord cirka tio procent av alla beviljade skyltar.

NBS-reglerna var en garanti för säkra och kvalitativt bra båtar

Reglernas största betydelse finns på konsumentskyddssidan, eftersom de lett till säkrare och kvalitativt bättre båtar. Den viktigaste, men inte den enda säkerhetsfaktorn, har varit kravet på att alla godkända båtar under 5,5 meter skall flyta vattenfyllda med högsta tillåtna last. För båtbyggarna har arbetet med att låta godkänna båtarna lett till att man insett hur viktigt det är att följa något slag av normer, och på det sättet få säkra och kvalitativt bra båtar. Vidare har denna nästan 30 års erfarenhet gjort att båtbyggarna i Finland haft lättare att använda och förstå fritidsbåtsdirektivet än deras kolleger i många andra länder.

Den 30 000:e skylten för roddbåten Päijän 471 blev den sista beviljade Blå skylten.


Om CE-Märkning på Fritidsbåtar

Från och med den 16 juni 1998 måste alla nytillverkade fritidsbåtar vara CE-märkta enligt ett produktdirektiv från EU, det sk Fritidsbåtsdirektivet.

Båttillverkare måste följa direktivets krav och regler och i Sverige kan Sjöfartsverket förelägga den som inte följer kraven, att båten inte får marknadsföras, levereras eller att båten skall återkallas, användningen begränsas eller tas ur bruk.

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön