Nattligt möte i Kohamn

Först tänker jag segla genom det smala sundet vid norra delen av Estersön. Men Harry Lindgren avråder oss från det.
- Det är lite knepigt där, och just nu är det lågvatten. Det skulle inte vara så trevligt om ni blev sittande på en av stenarna det första ni gör. En sommar satt vi med kikaren och hade rena folknöjet här för då hade kommunen satt ut en av prickarna på fel sida om en stor sten. Det small nästan varje dag.

Nej, om ni ska till Kohamn vet jag en bättre väg, både säkrare och minst en timme kortare. Gå tillbaka ut till havet och sväng norrut.
Håll utanför alla öarna upp till Bergön. Sen är ni mer eller mindre framme. Ni har rätt vind så det blir en bra kvällssegling.
Vi följer Harrys råd och vänder tillbaka. När vi möter havet ute i sundets öppning märker vi att det har börjat blåsa och vattnet har börjat gräva stora dyningar. Jag styr Måsen norrut ganska nära Estersön och tar ut kursen mot Töre skärgård långt i fjärran.

Vi håller utanför en laxfälla vid Estersön och släpper loss Måsen med halvvind snett bakifrån. Det känns som att släppa tyglarna på en travhäst. Måsen surfar på vågorna. Under seglingen håller jag hela tiden kontroll på sjökortet för jag har sett i kortet att det finns en farlighet längs vägen öster om ön Båtöharun. Faran heter Båtöklack och är en grynna precis under vattenytan en aning till höger om vår kurs. Det gäller att segla i en korridor mellan öarna och grynnan.
Vi märker att vinden ökar för det börjar vina i vanten på Måsen. Vågbergen blir högre och nu måste jag vakta på varje våg så att Måsen inte viker sig och börjar slingra och hamna på tvären i den grova sjön. Det känns ungefär som att köra bil på en halkbana eller ute på isen. Så fort man vrider på ratten vill den sladda. Vi får en spännande segling i den tilltagande skymningen. På långt håll ser vi en smal öppning mellan öarna. Öppningen ligger rakt norrut och måste vara ingången till sundet mellan den höga Bergön och öarna Näverön och Granskäret.
Där ska vi in.

Måsen kränger till när en ovanligt stor våg kommer rusande som en långtradare bakifrån. Under några sekunder lutar vi så mycket att vattnet spolar över däcket på babords sida. Just när jag rätar upp henne genom att släppa ut storskotet så att trycket i seglet minskar, piper det till i ekolodet som är inställt på att varna för två meters djup. När jag tittar ner på ekolodet tror jag inte mina ögon! Lodet visar ett djup på 1,2 meter! Siffran skjuter en våg av fruktan upp genom ryggraden. Jag spänner hela kroppen för att ta emot smällen. Men ingenting händer.
I nästa ögonblick visar ekolodet 16 meter. Jag tittar på min GPS för att se exakt var vi befinner oss. På babords sida har vi Båtöharun. Den enda logiska förklaringen jag kan komma på är att vi har kommit lite för långt österut och snuddat Båtöklack. Under några korta sekunder surfade vi med Måsen i full karriär över klipporna. Kanske lyfte den där stora vågen oss över grynnan?

Blev vi räddade av att Måsen krängde ner på sidan just i rätta ögonblicket?
Jag skäms över att jag inte hade bättre koll på den enda farliga grynnan i närheten, och jag säger ingenting till Heikki som ovetande njuter av seglingen. I fortsättningen granskar jag varenda liten detalj på sjökortet hela vägen upp till Bergön. I skydd av skogen på öarna runt sundet stillnar vinden och vågorna. Vi får en lugn och fin segling hela vägen fram till Bergöns norra sida. När vi går in i den smala öppningen som leder in till Kohamn och den runda lagunliknande viken öppnar sig, blir vi förvånade. Där ligger två motorbåtar, men ingen segelbåt. Har våra finska vänner inte kommit? Då slår det mig att de naturligtvis har lagt till i den andra hamnen där Töre båtklubb har sin gästhamn med bryggor, servering och bastu.
Vi vänder och går för motor runt ön, och när vi glider in i hamnen klockan halv tre på morgonen ser vi Mammarosa förtöjd vid den långa bryggan. Men vi känner igen två andra finska båtar också: En stor svart segelskuta ligger förtöjd vid samma brygga som vi går in till. Den heter Raahen Fiia, eller på svenska Fia från Brahestad. Skutan fungerar som en sorts skolskepp eller flytande kursgård för grupper som får segla henne under en erfaren skeppare några veckor åt gången.

Heikki pekar på en grön motorbåt med finsk flagg i aktern.
- Pentti Auranaho är här! Har vi hamnat i en finsk eskadersegling?
Vi har nästan svårt att tro våra ögon. Av en slump har flera av våra vänner längs den finska kusten kommit till samma hamn långt uppe i den Norrbottniska skärgården. Hamnen är stilla i morgonsolen. Alla ligger och sover i sina båtar. I morgon ska det bli trevligt att träffa våra vänner från Finland.

Boris Ersson 2006-07-17

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön