Tilltagande vind från nordväst...

Jag skriver ett SMS till den finska vädertjänsten: Sjö B1N och slår numret 72363 i mobiltelefonen. Efter några sekunder får jag svaret: Nordvästlig vind 11-13 m/s. Lokala byar med åska. Brrr!

Jag bestämmer mig för att ligga kvar en dag till i Kuivaniemi, och det gör jag gärna. Fiskarna i hamnen är trevliga och samtalen på kvällarna om livet och fisket och smugglingen och kriget har varit spännande att lyssna på. En av dom gamla gubbarna i byn var vän till smugglarkungen Mabou Erik uppe i Haparanda. Han gav mig nya uppgifter om en smugglare som hette Kovero som jag har sökt efter längs hela kusten. Kovero opererade även här längs kusten med att köpa upp fisk och smuggla den till Sverige, och så kom han tillbaka med kaffe, socker och andra varor som det var brist på i Finland.
I morgon ska det tydligen bli snällare vindar. Prognosen visar på 9-11 meter per sekund med minskande till 5-9 meter på eftermiddagen.

På kvällen går jag upp till den lilla serveringen i hamnen och slår på stort, en kebabtallrik och en mellanöl, och kaffe på det. Det viner i riggen på natten. En gång går jag upp för att kontrollera att förtöjningarna är bra. Alla de åtta vindkraftverkens propellrar snurrar så att det viner. Inte ser det här ut som "minskande". Och kallt är det. Ska det här vara slutet på den varma sommaren 2003? Jag kryper ner i kajutan, stänger dörren och läser slutet på Huckleberry Finns äventyr i sovsäcken.

Vad fan är det som knackar där ute? Jag måste ut i kylan igen. Inte en människa på kajen. Bara vinden som viner. Jo där! Ett av träblocken i bardunerna som jag spänner upp masten med i hård vind knackar mot en mantågsstötta. Jag spänner åt bardunen så att blocket inte kan slå och kryper ner igen, huttrande.

Segelväder!

När jag sticker ut näsan i kajutadörren nästa morgon ser jag direkt att vädret är bättre än i går. Det är solsken och en ganska frisk kylig vind blåser över havet från nordväst. Men den är inte så stark som i går. Jag tar på mej tröjan och går ut på piren och spanar ut mot havet. Mörkblått vatten med vita gäss på vågorna. Jag kommer att ha vinden och vågorna med mej när jag seglar till Iin Röyttä, den gamla timmerhamnen vid kusten norr om Uleåborg.
Ännu en plats med spännande historia, och spännande historier om sjömansliv, smuggling av timmer och sprit och dramatiska händelser under kriget.

Jag dricker kaffe och äter smörgås på mörkt rågbröd medan jag sitter i sittbrunnen med sjökortet och tar ut koordinaterna till min GPS för hur jag ska segla. När jag tar ut Måsens farled blir det nästan som en slalombana mellan alla grynnor och skär. Men farlederna är utmärkta med prickar och stora tydliga ensmärken på stränderna.
Seglingen ner mot Iin Röyttä blir fin med plattläns i solsken. Vågorna bryter på topparna och skummar på sidorna av oss, men Måsen rider bra. Jag sitter bakåtlutad med handen på rorkulten och ser till att vi inte får en gipp. Om den tunga bommen med storseglet kommer farande över till andra sidan kan det bli en kraftig smäll.

Ett par små svarta moln passerar och släpper lite regn. Under några minuter ökar vinden och blir byig. Så seglar molnet vidare och den stadiga nordvästen fortsätter.
Långt borta i solglittret ser jag något svart guppa upp och ner. Jag tittar på kortet. Vattnet är grunt åt det hållet, men det finns ingen prick utmärkt. Då ser jag vad det är: två fiskare i en liten öppen båt mitt ute på havet.
Jag styr så nära jag vågar med tanke på grundet och vi vinkar åt varandra. Dom gör en liten paus och ser efter Måsen. Så fortsätter dom att ta upp sina nät.

Överraskad av en stormby

Jag seglar den sista halvtimmen i varmt solsken och styr in mot det smala sundet mellan Iin Röyttä och ön Satakari som ligger söder om den. I motljuset är det lite svårt att se de gröna och röda prickarna. Här gäller det att komma rätt, för sundet är smalt och har steniga stränder på bägge sidorna.
Då kommer överraskningen. Ett ilsket svart moln har smugit på Måsen och mej bakifrån och kastar sig över oss med all kraft. En våldsam stormby får vågorna att piska på några sekunder. Måsen vräks ner på sida så att vattnet spolar upp på däck. Jag släpper ut storskotet för att vinden ska tappa kraften i seglet. Måsen reser sig och saktar farten. Men jag är tvingad att hålla mej på den smala farleden mellan prickarna. Det betyder att jag seglar med stormbyns fulla kraft rakt från sidan. Nu gäller det att hitta lite lä bakom ön så att jag kan få upp Måsen mot vinden och dra ner seglen. Fort som fan! För på andra sidan sundet där fjärden bortom ön öppnar sig ser jag hur det vitt skum på vågorna.

Kajen där de gamla segelskutorna lade till kommer rusande mot mig. Jag styr upp i vind mitt i sundet och får stopp på Måsen med flaxande segel. Med andan i halsen rusar jag fram till masten och börjar ta ner storseglet. Men när jag har hunnit halvvägs tar det stopp och Måsen börjar luta kraftigt samtidigt som hon tar fart framåt. Vinden har fått tag i seglet och nu är vi på väg rätt upp i stenstranden! Jag rusar tillbaka och kastar mej på rodret och lyckas vända Måsen tillbaka ut mot öppna havet igen. I ögonvrån ser jag att ekolodet visar 2 meter. Puh, det var nära!

Där ute möter jag stormbyn med full styrka igen. Men nu finns det plats att manövrera på. Jag seglar Måsen snett mot vinden så att vattnet sprutar i ansiktet. Ute på djupt vatten går jag upp i vind och låser rodret och kryper på alla fyra fram till masten. Jag hakar fast säkerhetsselen och får ner storseglet. Så här skulle jag förståss ha gjort från början. Men den förbannade stormbyn tog mej med överraskning när jag redan hade börjat fundera på vilken mat jag skulle koka och om det finns nån varm bastu igång på ön.

Jag startar motorn men låter focken och klyvaren vara kvar. Om motorn skulle få för sig att stanna så kan jag segla mig ur problemen. Men motorn dunkar på tryggt och lugnt. Vi sneddar runt cementpiren och kommer in i hamnbassängen där det ligger ungefär 15 båtar. Jag tar ner förseglen och går för motor fram mot en av flytbryggorna. Ett par finska seglare möter på bryggan och hjälper mig att lägga till långsides vid kajen.

Hundmat och andra läckerheter

När jag har pustat ut öppnar jag dörren ner till kajutan och möts av ett rent kaos. Allt som inte låg stuvat bakom den kraftiga plankan i den vänstra kojen har kastats huller om buller och det mesta har hamnat nere på durken. Jag röjer upp i den värsta oredan och öppnar en burk med finsk ärtsoppa och kokar den i den rostfria kastrullen på spisen. Men ärtsoppan ser så tråkig ut så jag funderar på nåt sätt att piffa upp den. Jag gräver bland burkarna i lådan under min brits och hittar den sista burken med gulaschsoppa. Den åker ner i kastrullen. Blandningen ser ut som den brungrå sörja som min gamle kompis renskötaren Mikkel Eira brukar koka till sina hundar. Mikkels hundmat brukar bestå av renblod, köttslamsor, gammal potatis och korngryn. Säkert lika nyttigt som min soppa. Förresten så fryser jag som en hund...

Tillsammans med en stor bit av den finska råglimpan, några oliver och en burk öl smakar min hundmat riktigt gott.

Hyvä sauna!

Vinden viner kall och vass i ryggen när jag sitter och äter i sittbrunnen. Då kommer mannen från båten intill och säger:
- Vi ha eldat sauna. Om halvtimme är den varm. Du välkommen.
Åh, om jag hade kunnat säga nåt riktigt fint på finska! Jag drar till med:

- Kiitos baljo! Hyvä sauna!

En halvtimme senare följs vi åt in på den långa piren med räls och en järnvägsvagn kvar från skutornas tid. Vi följer en liten stig till vänster bakom ett förråd som är ombyggt till dansbana och kommer fram till en ganska stor trästuga.
- Här är Uleåborgs segelsällskaps klubbstuga, säger min nya vän på en svenska som sjunger av österbottnisk dialekt.
Bastun är så varm att vi måste öppna och vädra för att kunna sitta där inne. När jag sätter mig på den översta bänken bränner det till i baken. Kompisen häller kallt vatten på bänken. Men så upptäcker jag att brädorna är fastspikade uppifrån så att spikhuvudena kommer åt skinnet. Inte undra på att det brände i sittfläsket.

Vi häller på mer vatten och kommer till ro inne i den goda värmen. När vi börjar prata berättar jag att jag bland annat söker efter smugglarberättelser på min resa med Måsen runt Bottenvikens kuster. Då börjar min kompis berätta:
- Min farfar hade en grossistfirma i Vasa. Ibland kom arbetare eller anställda och frågade om dom kunde få låna pengar till att bygga eller köpa en båt. Då sade han:

- Du kan få pengar till din båt om du hjälper mej att köra över till Sverige och hämta lite varor åt mej. Till slut hade han minst tio man som åkte båt över Kvarken till Umeå och kom tillbaka med båtarna fullastade med kaffe och socker.
Så dyker den ena historien efter den andra upp. Undrar hur många det finns...

Vi sitter i bastun tills vi storknar av hettan. Då går vi ut och svalkar oss med kallvatten ur en tunna och sätter oss nere vid en eld nere vid stranden där en man och en kvinna från en annan båt har grillat korv. Deras hund sniffar vänligt på oss.

Ute på havet har vinden börjat mojna. Det går inga vita gäss på vågorna längre. I sundet där jag hade mina dramatiska minuter för en stund sedan glittrar vattnet stillsamt.

Så skiftar havets ansikte hela tiden. Vänligt och varmt ena stunden för att plötsligt och utan varning förvandlas och bli mörkt och hotfullt och våldsamt. Inte undra på att havets gud Poseidon var nyckfull och lättretad i grekernas gudasagor.

När jag sitter på kvällen i Måsens kajuta och skriver kluckar vattnet hemtrevligt mot bordläggningen i Måsen. Kanske för att påminna mig om att jag inte ska slappna av för mycket kommer en ilsken vindil och viner till uppe i riggen. Retade jag någon med min vindgud från Bali på masten? Vad var det Sira sade när han målade den och gav den till mej...
- Sätt den här på din båt så kommer du att få mycket vind. Han är en mycket kraftfull vindgud. Hoppas bara att gudarna där uppe i norr inte blir arga för att du har honom på din båt.

Boris Ersson,
Ur Måsens loggbok 8-9 augusti 2003

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön