Sälen som trodde att den var ett får

Solen är blek och kall när Egil och jag lämnar Holmön. Temperaturen är bara fem grader så vi har satt på oss tröjor och långkalsonger under flytoverallerna. Vi hissar segel och gör tre-fyra knop i en svag sydvästlig bris.
Vi är helt ensamma på havet. Nej, alldeles inne vid kusten kommer en båt. När den kommer närmare ser vi att den har siffrorna 282 målade på det blå skrovet. Det knastrar till i Måsens VHF-radio.
- Kustbevakningen här. Vilka är ni? Kom.
- Måsen från Luleå, svarar jag. Vi är på väg från
Holmön till Luleå, och vi tänker övernatta i Ratan.
- Trevlig resa. Klart slut.

Motorerna mullrar till och Måsen gungar av svallvågen från kustbevakningens båt när den skjuter fart. När vi glider in genom det södra inloppet till Ratan kommer en flock gäss flygande i plogformering. De trumpetar sorgset och följer kusten söderut.
På kvällen går vi längs grusvägen vid hamnen och letar efter lite torra pinnar för att elda i Måsens kamin. Inne på en gård hör vi ljudet av yxhugg. Vi går in och träffar Christer Hollinder som bor i Ratan och driver fårskötsel vid sidan av sitt arbete som lärare. Han bjuder på kaffe och ger oss ett fång torr björkved. Sedan följer vi med ut i ladugården när han ska ge foder till fåren. En tacka kommer fram till honom och bräker och han kliar henne på huvudet.
- Den här tackan höll på att bli av med ena örat i våras, säger Christer.
- Hur då? frågar jag.
- Hon blev biten av en säl!
Christer ler när han ser min förvåning och berättar hur han har räddat vilsekomna sälkutar på vårarna.

- Tre gånger har jag blivit fosterförälder för sälkutar. Den senaste hittades i hamnens norra inlopp där den hade krupit upp på land och blev angripen av en flock skator. Troligen hade den tappat bort sin mor och börjat kravla upp på land. Kutar som förirrar sej upp på land brukar kallas ”mascherare”. Dom kryper för det mesta mot söder eller sydväst. Kanske säger deras instinkt att havet finns där. Jag tog hem kuten och gav den en soppa av mald lax, fiskleverolja och vitaminer. Efter ett tag började den äta fast föda. Jag lade ut ganska mycket pengar på kuten för det enda den åt var laxfiléer. Den fick bo bland fåren i ladugården. En gång blev den osams med den här tackan och bet av en bit av hennes öra.

- Blev kuten tam? frågar jag.
- Som en hund. Fast jag skulle tro att den inbillade sej att den var ett får. Den bodde ju bland fåren.
När isen hade gått tog jag ner den till hamnen varje dag. Den brukade simma en sväng i hamnen och så kom den tillbaka och kravlade efter mej när jag gick hem. Men en dag måste den ha förstått att den var en säl. Den simmade ut som vanligt och kom in mot stranden där jag stod. Så stannade den till och tittade på mej, och så simmade den ut mot havet. Den gången kom den inte tillbaka.

På morgonen nästa dag följer vi med Christer när han lägger ut några nät utanför södra inloppet till Ratan.
När näten är i vattnet pekar Christer söderut över havet.
- Här kom hela den svenska kustflottan söderifrån med 32 fartyg för att anfalla ryssarna i augusti 1809.
I mars hade den ryska armén marscherat över Kvarken för att anfalla Umeå. Efter en del strider gick ryssarna tillbaka över isen under fruktansvärda förhållanden.
Fler soldater dog av köld och svält än av striderna. I maj kom ryssarna tillbaka landvägen runt Bottenviken och besatte bland annat Ratan. Här i Ratan låg 70 kosacker och vaktade hamnen. När den ryske befälhavaren fick rapport om att den svenska flottan var på väg skickade han sina trupper i ilmarsch hit upp.

Christer kör sakta med sin båt tillbaka in i hamnen.
I stillheten är det svårt att tänka sig hamnen i Ratan full av kanonbåtar, skrikande soldater och skottlossning.
Här stod ett blodigt slag den 20 augusti 1809 mellan svenska och ryska trupper i Sveriges sista krig, då vi förlorade Finland till Ryssland.
- Ryssarna förlorade två tusen man, och svenskarna ungefär tusen. Det sägs att den svenska armén kunde ha vunnit eftersom de svenska soldaterna var utvilade och hade bättre utrustning. Men den svenska ledningen var handlingsförlamad, så ryssarna fick övertaget och i fredsförhandlingarna miste Sverige Finland. Ibland har jag fantiserat att jag kunde vrida klockan tillbaka och bli ett osynligt ögonvittne till det som hände här i Ratan.

Christer tar oss på en liten rundtur och visar Ratans sevärdheter, som inte alls bara handlar om Sveriges sista krig. I Ratan finns en gammal båk som byggdes 1823 för att vägleda sjöfarare. En liten bit från båken byggdes fyren på Rataskär 1890. Efter att ha fått förfalla i många år ska den renoveras och kommer att vara en av 20 fyrar som bevaras som kulturhistoriska byggnader.
- Fastighetsverket kommer att ta över ansvaret och Ratans byalag kommer att sköta om fyren och båken.
Vi är några stycken som arbetar ideellt med att bevara historien och visa upp den här i Ratan.

På väg tillbaka till Måsen gör Christer en sväng och visar oss några inristningar i klipporna på olika ställen nära vattnet. Den äldsta ligger ute på Leskär och är från 1749, och en annan hittar vi nära det södra inloppet. Årtalet 1774 visar när märket gjordes, och en linje visar vattenståndet vid den tiden. Christer pekar på ett G som är uthugget i klippan.
- Det är Gustav IIIs märke, säger han. Ratan var en viktig plats för Sveriges sjöfart. I gamla tider måste varje skuta som hade byggts på varven i Bottenviken seglas till Ratan för att mätas och registreras. Ratan var Kungens hamn, och inget vanligt fiskeläge.
När vi stiger i land på bryggan visar Christer oss ett litet åttakantigt hus av trä på en kraftig stengrund.

- Det här är Mareografen. Den byggdes år 1890 för att mäta landhöjningen. Förr i tiden trodde man att den snabba förändringen av vattenståndet i Bottenviken och Kvarken berodde på att vattnet i Östersjön rann ut och att vattnet minskade. Först senare insåg man att landet hade varit nedpressat av inlandsisen och att det stiger med nästan en meter på hundra år. Så ni ser, det finns en del att se här i Ratan.

När Egil och jag gör oss klara att segla vidare med Måsen kommer Christer ner till kajen med en säck torr ved.
- Ni kan behöva värme i båten, säger han. Jag hörde på väderleksrapporten att det kommer att bli dåligt väder.

Publicerad: 2005-09-09, från boken Äventyr med Måsen. Text & Foto Boris Ersson.

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön