Språnget över Kvarken

Så är det dags att ta språnget över Kvarken. Åke och de andra har flyttat Holmöslupen till Svedjehamn för att hämta postroddsbåten Kråkan och bogsera henne hem till Holmön. Vi stannar i fiskehamnen eftersom det är för grunt för Måsen i Svedjehamn.
Vi har kommit överens om att följas åt över Kvarken. När vi ringer i mobiltelefonen får vi inte kontakt, så vi startar själva vid den tid vi kommit överens om.

Det känns lite nervöst när vi kastar loss från bryggan. Den finska väderleksrapporten har varnat för 16 sekundmeter sydlig kuling. Men när vi spanar ut mot havet ser det inte så farligt ut. Fiskehamnen ligger på den norra delen av ön och är i lä för den sydliga vinden. För säkerhets skull börjar vi med revat storsegel, men efter en stund släpper vi ut hela seglet. När vi kommer ut på öppna Kvarken och inte längre har skydd av Björkö ökar vinden. Dyningarna rullar ikapp oss snett bakifrån. Egil håller i sig när en stor våg får Måsen att kränga och sköljer vatten över däcket. Han ropar:
- Hur fort seglar vi?

Vi surfar just på en stor våg och skummet på toppen fräser alldeles intill mig. Jag kastar en blick på Måsens GPS. Den visar att vi gör 8,3 knop.
- Nytt hastighetsrekord! ropar jag till Egil. Vi jublar som två småpojkar. Det här är segling nära gränsen, spännande, upphetsande och lite farligt. En gipp skulle kunna bryta av masten eller få oss att välta.

Himlen brinner i solnedgången. Trasiga moln rusar över himlen. Så kommer mörkret. Nu gäller det att navigera rätt. Snett framför oss på den östra sidan om Holmön ligger ett stort bälte med grynnor där många skutor har gått under genom tiderna. Jag tänder ficklampan och ser på sjökortet. Den första farliga platsen i vår väg är Södra Storgrund. Längre fram kommer Norra Storgrund, och där innanför ligger Kanadagrundet som Åke berättade om en gång i båtmuseet på Holmön.

Kanadagrundet fick sitt namn för ungefär 100 år sedan då ett fartyg med namnet Canada gick på där. I Holmöns båtmuseum finns en loggbok där några av sjömännen på Canada beskrev hur de fick hjälp av fyrpersonalen på Stora Fjäderägg efter olyckan.
Jag vänder mig om. Ljusen från Björkö och fyren på Ritgrund är borta sedan länge. Jag har lagt vår kurs efter en linje på sjökortet som slutar på fyren vid Stora Fjäderägg. Så länge vi håller oss i fyrens vita sektor öster om den linjen är vi på den säkra sidan. Skulle ljuset slå över till rött är vi på väg in i farliga vatten för nära Holmön. Då ropar Egil:
- Ser du ljuset nere till vänster? Kan det vara
Gadden?

Jag stirrar ut i mörkret men ser ingenting. Plötsligt glimtar ett vitt ljus i sydväst. Några sekunder senare ser jag ett annat ljus söder om det första. Två fyrar sänder sina hälsningar till oss. Det måste vara Nordvalen och Holmögadd, vår första skymt av Sverige på många veckor. En stund senare glimmar ännu ett vitt ljus, men rakt framför oss. Det är fyren på Stora Fjäderägg. Skönt, vi är på rätt spår. Ljuset från Fjäderägg blir vår fasta punkt och riktmärke länge medan signalerna från Nordvalen och Holmögadd sjunker mot horisonten och försvinner. Då och då tar jag kikaren och spanar åt väster in mot Holmön som jag vet ligger där inne, men jag ser bara ett kompakt mörker. Vi håller rakt på fyren ända tills vi är inne i sundet mellan Fjäderägg och öarna vid kusten av Holmön. Jag ser på instrumenten att vi har passerat Malbådan där det finns farliga grynnor. Ska jag våga svänga in i sundet nu? Då piper GPS-en att vi är framme vid navigationspunkten. Jag lägger om rodret. Nu får vi plötsligt vinden från sidan. Måsen lutar kraftigt och vi seglar i full fart rakt in i mörkret med vattnet sprutande om fören. Snart blir farleden trång och jag vet att det finns grund på båda sidorna, så jag ropar till Egil att han ska göra klart för att reva segel. Jag styr upp Måsen mot vinden och vi drar ner seglen och beslår dem. Plötsligt är det som om Måsen har tappat hela sin personlighet. Finns det något ledsnare än en segelbåt som ligger och skvalpar med revade segel? Jag startar motorn och kör längs farleden in till Byviken, passerar stenpiren, rundar färjan och upptäcker Holmöslupen vid bryggan.
Fan också, dom hann före oss!

Egils mamma Annika står och väntar på kajen när vi lägger till. Hon är lättad över att allt har gått bra. Jag förstår henne. Hon har ju haft sin man och sina två pojkar ute på Kvarken i kuling i becksvarta mörkret.
Vi cyklar upp genom byn till familjen Sandströms hus, dricker te och äter tjocka skivor av Annikas hembakta rågbröd med ost på innan vi stupar i säng.
Jag ligger på rygg i mörkret och lyssnar på vinden som river och sliter i trädtopparna. Madrassen vill välta hela tiden. Dyningarna sitter kvar i kroppen. Så kommer sömnen och havet blir lugnt.

Publicerad: 2006, från boken Äventyr med Måsen. Text & Foto Boris Ersson.

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön