Årets
sista båttur, otur, heltur, helgtur

Berghamn i Kalix skärgård
Jag skulle göra en båttur
till Kalix vackra skärgård en lördag
i mitten av september. Målet var att fotografera
skärgården när det är lite mjukare
ljus och solnedgångarna börjar glöda
på himlen.
Resan började med strålande väder
och fina bilder på några av de sista entusiasterna
i sina tjusiga segelbåtar. Den första båten
hann jag ikapp utanför Altappen. Den framfördes
av Nicklas och Louise Granberg som styrde kosan mot
Likskär, där den årliga flaggstryknings-festen
skulle gå av stapeln.

Framför dem seglade Mats och Astrid Johansson
med sällskap. Spinnakern hade de hissat vilket
alltid är lika vackert att se. När jag stannade
för att prata med mina gamla vindsurfingkollegor
berättade de att målet för helgen var
Renskär och jag hoppas det blev en trevlig resa.

Jag satte fart igen med segelbåtarna nu krympande
bakom mig och med den härliga höstluften fyllande
lungorna.
I Trollerisundet ligger dobbarna som en varning för
stenarna där Ronja slog söder sin propeller.
Tyvärr blev det ett dyrt kalas för ägaren
men samtidigt blev alla medvetna om hur viktig funktion
Ronja har.
När jag passerade Båtuharun och närmade
mig Bredskär började motorn bete sig konstigt
med en kraftig obalans i drevet. Tankarna går
till att det kan bli en resa som släpbåt
till Mats och Astrid men innan jag hinner göra
någonting upphörde vibrationerna lika plötsligt
som det kommit.
Först trodde jag att det hade fastnat ett rep
runt propelleraxeln vilket nu hade lossnat. För
att vara säker vek jag av in till Renskär
för att lättare kunna hissa upp drevet och
inspektera. Nervadad i det höstkalla vattnet kunde
jag efter en telefonkonsultation med Steve på
Norrkust Marina, konstatera att zinkanoden hade lossnat
med lättare skador på propellern som följd.
Steve säger med sitt vanliga lugn att jag kan köra
vidare utan att oroa mig och om jag vill så skulle
han kunna fixa problemet under samma lördagseftermiddag.
Sagt och gjort! En dryg timme senare kör jag in
i Norrkust Marinas hamn i Båtskärsnäs
där man möts av Sveriges största lyftkran
i en marina. Kranen som klarar 80 ton behöver inte
användas till min i jämförelse lilla
båt.

Steve lyfter istället upp båten med sin
traktor vilket går förvånande lätt
med tanke på att den trots allt väger 1,5
ton.

Med båten över fast mark börjar Steve
med reparationsarbetet av propellern och monteringen
av zinkanoden.
Samtidigt som Steve arbetar promenerar jag runt på
området för att se mig omkring. Det är
ett imponerande komplex som förutom två båthamnar
även har plats för 140 st. båtar under
tak.
När jag återvänder från min sightseeing
berättar Steve att det är många finländare
som kommer dit med sina stora båtar för service
och vinterförvaring i Båtskärsnäs.
Det är något som har ökat stadigt när
ryktet går om marinans kapacitet och utbud. Det
är roligt att utbudet för service breddas
längs vår kust för nästa gång
är man väl i problem på något
annat ställe där hjälpen förhoppningsvis
är nära.
Ett bra tips är att vara medlem i Sjöassistans,
men det ena utesluter inte det andra.
När båten är lagad och jag har fått
betala och tacka Steve för servicen börjar
min resa igen. Efter en övernattning i Kalix skärgård
besöker jag bl.a. Huvön där jag får
en härlig eftermiddag med solsken. Jag promenerar
runt ön och råkar skrämma upp ett antal
orrar och tjädrar. Det är förresten inte
bara de som blir skrämda.
Man trampar nästan på fåglarna innan
de flyger iväg så jag fick radera en del
bilder som råkade fyras av i ren överraskning.
Det blir i alla fall flera fina bilder på olika
öar under min resa. Jag fotograferar solnedgången
med en sol som är så stor och glödande
att man tror det ska fräsa i vattnet när den
sänker sig. Jag ångrar att inte familjen
kom med för höstdagarna i skärgården
är svårslagna, även om barnen inte kan
ligga och plaska vid stranden.
På min väg tillbaka till Luleå ser
jag bara en annan båt. När vi möter
varandra ser jag att det är Robert Gabrielsson
från Archipelago Fishing & Adventure. Vi stannar
till båda två och Robert berättar att
han är ute på en guidad fisketur med några
kunder. Jag önskar dom ett skitfiske(man säger
så för att det inte ska betyda otur)och en
trevlig dag. Vi studsar iväg åt var sitt
håll på vågtopparna och nu börjar
Lövskär dyka upp. När jag tittar på
tankmätaren ser jag att bränslet håller
på att ta slut. Jag bestämmer mig ändå
för att köra hela vägen till Ettans båthamn.
Vad gör man inte för spänningen! Jag
har extrabensin med mig men det räknas inte och
tillslut glider jag in i hamnen där jag kan tanka.
Då ser jag att det var 4 liter (motsvarande 4
distansminuter) kvar i tanken. Men det gick!
|