Årets sista båttur, otur, heltur, helgtur


Berghamn i Kalix skärgård

Jag skulle göra en båttur till Kalix vackra skärgård en lördag i mitten av september. Målet var att fotografera skärgården när det är lite mjukare ljus och solnedgångarna börjar glöda på himlen.

Resan började med strålande väder och fina bilder på några av de sista entusiasterna i sina tjusiga segelbåtar. Den första båten hann jag ikapp utanför Altappen. Den framfördes av Nicklas och Louise Granberg som styrde kosan mot Likskär, där den årliga flaggstryknings-festen skulle gå av stapeln.

Framför dem seglade Mats och Astrid Johansson med sällskap. Spinnakern hade de hissat vilket alltid är lika vackert att se. När jag stannade för att prata med mina gamla vindsurfingkollegor berättade de att målet för helgen var Renskär och jag hoppas det blev en trevlig resa.

Jag satte fart igen med segelbåtarna nu krympande bakom mig och med den härliga höstluften fyllande lungorna.
I Trollerisundet ligger dobbarna som en varning för stenarna där Ronja slog söder sin propeller. Tyvärr blev det ett dyrt kalas för ägaren men samtidigt blev alla medvetna om hur viktig funktion Ronja har.
När jag passerade Båtuharun och närmade mig Bredskär började motorn bete sig konstigt med en kraftig obalans i drevet. Tankarna går till att det kan bli en resa som släpbåt till Mats och Astrid men innan jag hinner göra någonting upphörde vibrationerna lika plötsligt som det kommit.

Först trodde jag att det hade fastnat ett rep runt propelleraxeln vilket nu hade lossnat. För att vara säker vek jag av in till Renskär för att lättare kunna hissa upp drevet och inspektera. Nervadad i det höstkalla vattnet kunde jag efter en telefonkonsultation med Steve på Norrkust Marina, konstatera att zinkanoden hade lossnat med lättare skador på propellern som följd.
Steve säger med sitt vanliga lugn att jag kan köra vidare utan att oroa mig och om jag vill så skulle han kunna fixa problemet under samma lördagseftermiddag.

Sagt och gjort! En dryg timme senare kör jag in i Norrkust Marinas hamn i Båtskärsnäs där man möts av Sveriges största lyftkran i en marina. Kranen som klarar 80 ton behöver inte användas till min i jämförelse lilla båt.

Steve lyfter istället upp båten med sin traktor vilket går förvånande lätt med tanke på att den trots allt väger 1,5 ton. 

Med båten över fast mark börjar Steve med reparationsarbetet av propellern och monteringen av zinkanoden.

Samtidigt som Steve arbetar promenerar jag runt på området för att se mig omkring. Det är ett imponerande komplex som förutom två båthamnar även har plats för 140 st. båtar under tak.

När jag återvänder från min sightseeing berättar Steve att det är många finländare som kommer dit med sina stora båtar för service och vinterförvaring i Båtskärsnäs.
Det är något som har ökat stadigt när ryktet går om marinans kapacitet och utbud. Det är roligt att utbudet för service breddas längs vår kust för nästa gång är man väl i problem på något annat ställe där hjälpen förhoppningsvis är nära.

Ett bra tips är att vara medlem i Sjöassistans, men det ena utesluter inte det andra.

När båten är lagad och jag har fått betala och tacka Steve för servicen börjar min resa igen. Efter en övernattning i Kalix skärgård besöker jag bl.a. Huvön där jag får en härlig eftermiddag med solsken. Jag promenerar runt ön och råkar skrämma upp ett antal orrar och tjädrar. Det är förresten inte bara de som blir skrämda.

Man trampar nästan på fåglarna innan de flyger iväg så jag fick radera en del bilder som råkade fyras av i ren överraskning. Det blir i alla fall flera fina bilder på olika öar under min resa. Jag fotograferar solnedgången med en sol som är så stor och glödande att man tror det ska fräsa i vattnet när den sänker sig. Jag ångrar att inte familjen kom med för höstdagarna i skärgården är svårslagna, även om barnen inte kan ligga och plaska vid stranden.

På min väg tillbaka till Luleå ser jag bara en annan båt. När vi möter varandra ser jag att det är Robert Gabrielsson från Archipelago Fishing & Adventure. Vi stannar till båda två och Robert berättar att han är ute på en guidad fisketur med några kunder. Jag önskar dom ett skitfiske(man säger så för att det inte ska betyda otur)och en trevlig dag. Vi studsar iväg åt var sitt håll på vågtopparna och nu börjar Lövskär dyka upp. När jag tittar på tankmätaren ser jag att bränslet håller på att ta slut. Jag bestämmer mig ändå för att köra hela vägen till Ettans båthamn. Vad gör man inte för spänningen! Jag har extrabensin med mig men det räknas inte och tillslut glider jag in i hamnen där jag kan tanka. Då ser jag att det var 4 liter (motsvarande 4 distansminuter) kvar i tanken. Men det gick!

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön