På skoterpatrull i Norrbottens skärgård

Följ med på skoterpatrull i bitande köld, isar som påminner om puckelpister och övernattning i stuga utan el och vatten. Snöskoterpatrullering är inget för den armsvage eller bekväme!

Båtskärsnäs, fyra mil från finska gränsen, blir utgångspunkten för våra två dagar i en snötäckt skärgård. Solen står lågt på himlen och termometern visar minus 16 grader. Kustbevakningsinspektörerna Lars Näsman och Conny Rönnqvist från Luleå lastar av skotrarna från släpen och fördelar dem och packningen mellan oss. För dagen är även kustbevakningspiloten Stefan Nilsson med.

När isen gör det omöjligt att patrullera med båt använder Kustbevakningen bilar, svävare och snöskotrar för att övervaka skärgården. I år satsar Luleåstationen lite extra på skoterpatrullering med inriktning på jakt- och naturskydd, och att kartlägga isläget. Allmänheten vänder sig ofta till Kustbevakningen för att få reda på om man kan ge sig ut på isarna. 2-3 dagar per vecka patrulleras nu skärgården på snöskoter, och projektet ska utvärderas efter säsongen.
− Vi vill kartlägga när, var och hur övervakningen behövs i skärgården vintertid, och hoppas också att det leder till goda kunskaper i att färdas på isarna, säger Lars Näsman.

Så ger vi oss iväg. Snön gnistrar i solen och fartvinden avslöjar obarmhärtigt minsta glipa i klädseln. Efter ett omgående stopp för att rätta till ansiktsskydd och glasögon kan vi fortsätta mot dagens mål: nationalparken Haparanda Sandskär. Den första milen är en ren fröjd och går snabbt, men när vi kommer in på grundare vatten blir det knöligare. Brottisen skapar höga pelare kring grynnorna, och det tar sin tid att hitta den bästa vägen mellan dem. Packkälken med maten i hoppar och studsar högt, och frågan är hur mycket som är helt när vi kommer fram.

Luleåstationens övervakningsområde är lika stort som västkusten och sträcker sig från Bjuröklubb i söder till Haparanda i norr. Det finns 2000 öar i skärgården och för att skydda växtligheten råder skoterförbud på i princip alla.
På isen ser vi gott om älg- och rävspår. Strax innan Sandskär stannar vi och Lars Näsman berättar om älgtjurarna som slogs här, trasslade ihop sina horn och så småningom dog tillsammans någon gång förra året. Han skrapar i snön mellan träden och mycket riktigt – där ligger två älghuvuden med hornen sammanflätade.

I skymningen kommer vi fram till stugan där vi ska övernatta. En flock renar går och skrapar i snön bakom huset, men flyr när vi kommer för nära. Efter att ha gjort upp eld i kaminen kör vi ett varv runt ön som är nationalpark. I mörker känns det annorlunda – från att i solljuset ha verkat oändlig, koncentreras nu världen till den gula ljuskäglan framför skotern, och det gäller att försöka hinna se guppen i tid. Vid horisonten glimmar en klunga ljus.
− Finland, ropar Lars Näsman.

Tillbaks i stugan packar Conny Rönnqvist upp maten och konstaterar förvånat att ingenting gått sönder.
− Vi testar nya metoder att packa varje gång, för hittills har ingenting funkat, säger han och håller upp en tillknycklad konservburk.
Med hjälp av två påsar pulver och diverse tillbehör trollar han sedan fram en soppa ”på havets frukter” som smakar himmelskt – inte minst för att den är varm.

Efter att ha smält snö till diskvattnet och pratat en stund i stearinljusens sken är det dags att krypa ner i sovsäcken. Någon större hygienansträngning känns inte aktuell, att borsta tänderna och spotta i en snödriva är så långt inspirationen sträcker sig. Stjärnhimlen över skärgården är magnifik.

Nästa morgon blåser det och temperaturen har sjunkit till minus 20 grader. Näshåren klibbar ihop när man andas och värmefunktionen i skoterstyret känns som världens bästa uppfinning.
− Det är myggfritt i dag, säger Stefan Nilsson och försöker få bort imman från sitt hjälmvisir.

Vi kör norrut mot ett naturskyddsområde. Närheten till Finland blir tydlig när man tittar på sjökortet: namn som Suutari, Pöllö och Tiillikrunni kittlar på tungan. Vi kollar ö efter ö och kan konstatera att det varken pågår terrängkörning eller tjuvjakt någonstans.
− Det är ovanligt lite skotertrafik nu för att det har varit kallt så länge, annars brukar folk vara ute även mitt i veckorna, säger Lars Näsman.
Han har jobbat som kustbevakare i 17 år och har aldrig haft en tanke på att byta arbete.
− Tjusningen med detta är att man får vara ute, samtidigt som det känns att vi gör nytta. Fast vi saknar vissa befogenheter, som att kunna kontrollera nykterhet till exempel, säger han.
De drygt 100 kilometrarna på skotern börjar kännas i armar och rygg, och har dessutom en kraftigt aptithöjande verkan.
När vi tämligen vindpinade kommer tillbaka till civilisationen i Båtskärsnäs hägrar två mål framför alla andra – ett skrovmål och att få bli riktigt varm.

Text och foto: Johanna Holmer
20-21 februari 2007

Din e-postadress:

Vad tycker du om artikeln?

-Mycket bra
-Bra
-Inte  bra

-För lång
-Lämplig
-För kort

-Följ upp


 

 

 
 
  HITTA SNABBT:
         

Välkommen till Bottenviken.se
Vi hjälper dig med att hitta besöksmål, boende och aktiviteter i Bottenvikens skärgårdar. Sidan startades i februari 2000. Under Bottenviken.se hittar du tusentals sidor med information, artiklar och videoreportage från hela Bottenviken.

BOTTENVIKEN I SOCIALA MEDIER:

Bottenviken på Facebook
Bottenviken på YouTube

  NYHETSBREV

Vill ni veta vad som händer i skärgården?
Anmäl er till vårt nyhetsbrev nedan.

KONTAKT:
Alf-Arne Harjo
info@bottenviken.se
Telefon 070 52 195 92

 
HEM RESMÅL: KARTA BOENDE BÅTLIV: WEBB-TV ARTIKEL ARKIV VINTER OM OSS
    Haparanda   Bottenviken       Kunskap       2000 - 2017        
    Kalix           Distans                
    Luleå           Båtklubbar                
    Piteå           Maringuiden                
    Skellefteå           Aktiviteter                
    Finland                            
    Ratan                            
    Holmön