Välkommen till Haparanda skärgård i nordligaste Bottenviken. Skärgården är ett havsområde med en samling unga moränöar utan motsvarighet längs Sveriges kuster. De låga öarna ger intryck av atoller och sydligare hav. Särskilt attraktiv är Sandkärr med sina sandstränder och sin öppna, parkartade vegetation.
Med en kopp rykande varmt kaffe och en god smörgås påbörjar vi resan mot Sandskär. Vid några av grunden håller gråsälar till. Deras runda huvuden tittar nyfiket upp ur vattnet. Som ett vidsträckt sandrev reser sig Sandskär ur havet. Haparanda-Sandskär är en utpost i en unik skärgård och nationalpark med många naturtyper och en rik kulturhistoria.
Efter en delikat lunch bestående av rökt skärgårdlax ger vi oss ut på vandring. Vår värd Staffan Svanberg som är tillsynsman i nationalparken berättar om livet på ön i gamla tider.
Jag sitter i kajutan på Måsen i hamnen i Kemi och väntar på Sven Wollter. Vi ska segla i samma vatten som generationer av smugglare har använt för att frakta lax, kaffe, sprit, vapen och flyktingar mellan Finland och Sverige.
Under mitten av 80-talet reste jag mycket i gränsbygderna mellan Sverige, Norge och Finland. Jag sökte efter människor och öden till boken ”Skogen i våra hjärtan” och till en radioserie som fick namnet ”Möten i gränslandet”.
Efter en timmes segling från Kemi kommer Sven
Wollter och jag fram till Juhani Sotisaaris fiskeläge.
Jag har varit här flera gånger förut så Juhani känner igen Måsen. Han kommer ut på den långa bryggan och hjälper oss att lägga till. Vi berättar att vi är ute och seglar i spåren efter smugglare vid gränsen.
I smuggelberättelserna förekom ofta tullaren Nils
Lindén som blev nästan lika berömd som Mabou Erik på grund av hans envishet när det gällde att jaga smugglarna. Med hjälp av tullverket hittade jag Nils Lindén, som var pensionerad och bodde i Nynäshamn. Så ringde jag till Mabou Erik.
På kvällen följer Sven Wollter och jag bröderna Innala ut och vittjar en av deras laxfällor. När vi kommer tillbaka röker Jussa fisken och Thomas eldar i bastun. Natten sänker sig över havet. Vi äter rökt lax och sik och skrattar åt gamla smugglarhistorier och diskuterar lag och moral, socialismen, kommunismen och kapitalismen. I takt med att promillehalten ökar kommer resonemangen ut på allt djupare vatten, som kärleken och meningen med livet.
Ur Måsens loggbok, den 11 juni 2001:
”Jag kommer till hamnen i Nikkala och får skjuts ut med Solbritt Innala. Hon är på väg till Mats med kaffe och smörgåsar. Tio fiskebåtar ligger i en klunga nära Seskaröbron och vaktar några laxfällor. Kustbevakningens båt avvaktar en bit ut. Stämningen är spänd. En fiskare körde nyss fram till kustbevakningsbåten och ville gå ombord och prata med befälhavaren. När fiskaren tog tag i relingen trampade en av kustbevakarna honom på fingrarna och sade till honom att försvinna därifrån.
Sven och jag tar adjö av Torne Furö och bröderna Innala och seglar ut mot de yttersta öarna i Haparanda skärgård. En liten bris får Måsen att veckla ut sina rödbruna segel. Det börjar porla om fören.
Vi seglar förbi Knivskär och följer gränsen mellan Sverige och Finland rakt söderut. Vinden stillnar och havet förvandlas till en enorm silverspegel. En snabb fiskebåt närmar sig bakom oss från den svenska kusten. Båten styr mot oss och saktar in. Jag känner igen Mats och Solbritt Innala som fiskar här ute på somrarna. De är gamla vänner.
Vi styr in i viken på Lilla Sarvi där Mabou Erik hade sitt högkvarter, kastar ankar och ror med gummibåten in till bryggan. Mabou Eriks stuga finns inte kvar. På platsen där stugan stod har andra människor byggt en liten rödmålad stuga. Jag letar efter Mabou Eriks laxkällare, men hittar den inte. Sven och jag går omkring på stranden. Fiskeläget ligger fridfullt och tyst i solskenet. Fisknät hänger på tork. En del andra redskap på bryggan och stränderna visar att det fortfarande pågår fiske här.
- är en del av den kust som sträcker sig från den västerbottniska gränsen i söder till den finska i nordost. Haparanda skärgård är en säregen övärld med över hundra öar. Nya kommer ständigt till på grund av landhöjningen.
Skoterförbud på alla öar i skärgården
I Norrbotten finns idag omkring 64 000 snöskotrar. Skotertrafiken är i stort kanaliserad till skoterleder som anlagts av dels kommunen dels skoterföreningar. I Haparanda kommun gäller skoterförbud på alla öar i skärgården. Det är dock tillåtet för fast boende och fritidhusägare att köra kortaste väg mellan strand och stuga.
