Välkommen till Bjuröklubb

Bjuröklubb har en mycket lång historia som vänt- och nödhamn. Det kommer sig av att området skjuter så långt ut i Bottenviken. All sjöfart till och från orter norröver, passerade här. Gösthamnen har varit offeciell lotsplats sedan 1821. En liten pir byggdes 1927 och hamnen fick sitt nuvarande utseende 1947, när den större piren byggdes. Som lotshamn fungerade den fram till 1967, när lotsplatsen lades ned. Sedan dess är den gästhamn.

Klippan vid havet

Västerbottens kust skymtar inne i dimman när vi seglar norrut i motvind och iskallt regn. Fram på dagen bryter solen igenom och det blir vackert väder, men solen värmer inte. Det är första veckan i oktober och kallt. De senaste dagarna har Egil och jag seglat i vindstyrkor på mellan 15-20 sekundmeter. På kvällarna när mörkret kommer söker vi skydd i vikar och båthamnar längs kusten.

Läs mer här-»

Oväntat möte i Bjuröklubb

I hamnen i Bjuröklubb ligger en fiskebåt där Hans Söderlund och Christina Sätterström säljer fisk till turisterna och ortens befolkning. Vid kajen som vetter ut mot havet är en stor segelbåt förtöjd. En kvinna med blå tröja kommer gående från segelbåten. Hon kliver ner i fiskebåten och frågar om hon kan få köpa lite fisk.
- Det går bara bra, svarar Christina. Vill du ha färsk lax eller strömming? Vi har nyrökt sik också.

Läs mer här-»

Ett försvunnet folk träder fram

Jag har stämt möte med professor Noel Broadbent nedanför fyrplatsen vid Bjuröklubb. Noel Broadbent var tidigare professor vid Umeå universitet, men arbetar nu för det naturhistoriska museet i Washington,
The Smithsonian Museum. Noel leder ett projekt där man söker spåren efter de människor som levde vid norrlandskusten för ungefär 1000 år sedan.
Eftersom jag möter dagens kustbor under min resa med Måsen är det spännande att lyssna på vad Noel har kommit fram till.

Läs mer här-»

Mannen som skrev sitt namn med stenar

Jag går längs stranden vid Grundskatan några kilometer söder om Bjuröklubb och letar efter ett namn bland strandstenarna. Det är i slutet av november. De första riktigt kalla nätterna har kommit. Eftermiddagssolen värmer inte och jag huttrar i blåsen. Var är namnet?
Jag har redan gått två gånger fram och tillbaka över udden som sticker ut i havet utan att hitta vad jag söker.
Då ser jag det plötsligt. Det är mycket större än jag trodde. Yrsnön har lagt sig i mönster runt bokstäverna. Jag läser texten: ”Karl Sebbfolk, Finland 1920”

Läs mer hä-»