Välkommen till Kåge Båthamn

Kåge Båtklubbs hemmahamn ligger bara ett stenkast från Skellefteå centrum och är en av Västerbottens största, med sina 340 medlemmar.

I hamnen finns en klubbstuga som är tillgänglig för medlemmarna hela säsongen. Klubbstugan har ett bemannat kansli, tvätt- och duschmöjligheter, samt kaféverksamhet under högsäsong.

Klubben bildades 1963, och fick sitt nuvarande namn 1972. Kåge I hamnen finns plats för omkring 200 båtar Klubben har också en klubbstuga på Bastuholmen som man driver tillsammans med Kåge skoterklubb.

Panoramabild, klicka för större bild

Till Kåge ca 1 km, Skellefteå 10 km med daglig bussförbindelse. Cyklar uthyres gratis.

Kåge repslageri

Repslagaren Markus Kågström guidar i repslageriet. Foto Skellefteå museum.

Om du sett en ovanligt långsmal byggnad skymta då du passerat Kåge på E4, har du förmodligen sett Kåge repslageri. Huset är 110 meter långt! Repslageriet är från 1800-talet och än idag är den långa repslagarbanan fullt användbar.

På 1800-talet fanns det två repslagerier i Kåge, båda låg på Ön vid mynningen av Kågeälven. Ett av dem ägdes av Johan ”Janke” Kågström. 1800-talet var segelsjöfartens tidevarv och segelfartygen krävde enorma mängder tågvirke, det vill säga linor, rep och trossar. Behov av tågvirke fanns även i början av 1900-talet, nu var det timmerbogserarnas tur. Många repslagerier levde därför kvar långt fram i tiden, som Kåge repslageri. Det flyttades till sin nuvarande plats 1928 och man kan fortfarande slå tågvirke på resplagarbanan. Repslageriet, som är lagskyddat byggnadsminne, står i ”malpåse” men är fullt användbart. Så sent som 1989 slogs 5 km tågvirke till Jacobstads Wapen, som är en kopia av en 1700-talsgaleas som byggdes i Jakobstad i Finland.

Repslagerier är av naturliga skäl långa byggnader – det är själva repslagarbanan som skapar längden. På banan löpte slagningssläden som tillsammans med slagningshuvudet tvinnade repet till önskad längd och tjocklek. Vanligast var att rep slogs av hampa, men även bast, lin, bomull och jute förekom. Tillverkningen började med att man spann garn. Sedan tvinnades ett antal garn till en dukt. Tre-fyra dukter slogs ihop till en lina eller tross. Av tre-fyra trossar kunde man sedan slå samman en kabel, som var det grövsta tågvirket.

Källa: Skellefteå kommun