Havets bönder

När de är färdiga med nätet går de ner till kajen och Paavo lyfter en stor vit säck med fiskfoder ombord på deras båt med en lyftkran och tömmer fodret i en behållare på däck.

- Kan jag få följa med ut till fiskeodlingen och se hur ni arbetar? frågar jag.
- Det går bra, säger Anna-Maija. Men du får skynda dej. Vi ska just utfordra fiskarna.
Medan vi åker ut till de runda fiskkassarna en bit ut i havet berättar Anna-Maija om arbetet.
- Vi har sju kassar där vi odlar ungefär 150 ton
regnbågsforell. Vi köper yngel som kommer med tankbil från en kläckningsanläggning. Det tar två år att föda upp fiskarna innan vi kan börja slakta.

- Så ni odlar inte lax? frågar jag. Är det inte lax som de flesta köper?
- Norrmännen säljer sin lax till rena dumpingpriserna så vi måste hitta andra arter att odla. Några odlare här i trakten har provat med att odla sik, men vi har valt regnbågsforell.
- Hur kom du på tanken att odla fisk? frågar jag.
- Jag började utbilda mej inom konsthantverk, textil och vävning. Men jag märkte att det skulle bli svårt att leva på det så jag började arbeta med fiskeodlingen tillsammans med pappa.
- Och nu har du tagit över hela firman?
Anna-Maija skrattar och ser på sin far.

- Jo, det är jag som äger företaget. Men vi arbetar tillsammans. Pappa har odlat fisk i 20 år så han kan det här. Jag lär mej hela tiden av honom.
Vi lägger till vid en stor rund kasse. Redan när fisken hör motorljudet från utfordringsbåten börjar det röra sig i vattnet. Paavo sätter på fodermaskinen och fiskfodret som består av små runda korn börjar spruta ut i bassängen. Vattnet kokar av regnbågsforeller som tävlar om att få mat. Anna-Maija kontrollerar mängden av foder som fiskarna ska ha från en dator i båtens styrhytt. I datorn finns uppgifter om mängden fisk i just den kassen, hur mycket foder fisken ska ha, vattnets temperatur och annat.
- Det är varmt i vattnet i dag, drygt 20 grader. Bästa temperaturen är 15-16 grader, då är dom hungrigare, säger Anna-Maija.

Jag märker att det ligger ett par döda fiskar i en av kassarna. Några fiskmåsar sitter på kassens vägg och tittar hungrigt på dem. Paavo kliver över till kassen med en håv och lyfter över fiskarna till utsidan av kassen.
Fiskmåsarna lyfter och cirklar i luften och väntar på att få börja kalaset.
- Finns det några miljöproblem med odlingen? frågar jag. Är det inte risk att föroreningar sprids i havet?

- Det allra mesta av fodret äter fisken upp, säger Paavo. Fiskens avföring hamnar i vattnet och intill kassarna kan man se att botten har påverkats. Men det mesta förs iväg av strömmarna och sprids i havet. Det är ganska sträng kontroll och vi samarbetar med myndigheterna och med fiskeskolan i Simo. Det måste finnas tillräcklig vattencirkulation och man får inte ha för många fiskeodlingar på ett begränsat område.
På väg tillbaka till hamnen frågar jag Anna-Maija hur hon trivs med arbetet som fiskodlare.

- Att vara fiskare kanske är mer spännande, säger hon. Fiskaren åker ut på havet och jagar nya fångster varje dag. Men det är inte så spännande när man inte får någon fisk och räkningarna ska betalas. Det här känns säkrare.
- Skulle du vilja kalla dej fiskare? frågar jag.
- Vi är nog mer som bönder fast vi föder upp våra djur i havet. Du kanske kan kalla oss havets bönder.

Boris Ersson, från boken Äventyr med Måsen.