Sommarens sista vecka på Bottenvikens Pärla

Fredagen den 12 september åker Alf Arne Harjo och jag till Haparanda för att berätta om hur farledsprickarna och den nya flytbryggan tas upp på Haparanda Sandskär.

Sommarens sista vecka på Bottenvikens Pärla

Björklöven lyser gula när vi kör på vägen ner mot Haparanda hamn. Nu är hösten här. Men när vi möter Staffan Svanberg, hans fru Lena och Björn Jacobsson på bryggan i hamnen är det tydligt att sommaren inte tänker ge upp så lätt. Himlen är blå. Solen lyser varm och gul. En stilla vind krusar vattnet.

- Det blir en fin dag på sjön, säger Staffan. Än är inte sommaren slut.
Staffan startar dieselmotorn i hans grönmålade arbetsbåt Bosmina. Han slår på navigatorn och styr Bosmina ut ur hamnen med hjälp av en liten joystick som han håller i handen.

- Det har varit en fantastisk sommar, säger Staffan. Vi har aldrig haft så mycket folk på båtturerna ut till Sandskär. Så gott som alla turer har varit fullbokade.
På vägen ut lägger Alf Arne ut några bilder och korta berättelser om att vi är på väg ut till Haparanda Sandskär. Redan efter några minuter kommer de första reaktionerna från några av de tusentals människor som regelbundet följer hans hemsida ”Bottenviken.se”
När vi är tillbaka på eftermiddagen har cirka 2000 sett berättelsen om vår resa, och mer än 200 har gillat den.

Ett gränsland med rik natur i havet
I öster skymtar röken från fabriker och vindkraftverk vid den finska kusten. Haparanda Sandskär skymtar vid horisonten. Längst ute vid havet skymtar Malören med fyren och kapellet.
En skarv sitter på en grynna. En säl dyker upp i vattnet, tittar nyfiket på oss och försvinner. Staffan berättar att han flera gånger har sett älgar komma simmande mitt ute på havet. En gång simmade en björn ända ut till Sandskär. Ett dött rådjur och björnspår i sanden visade att björnen hade varit där. En annan gång kom en bäver på besök. Men mårdhundarna som var ett allvarligt hot mot fågellivet för några år sedan verkar ha försvunnit tack vare den kampanj som naturvården har bedrivit i flera år.

Bekymmer
Vi glider sakta in mot hamnen på Sandskär med sina röda stugor. Ny för i år är den långa blågula flytbryggan av plast längs stenpiren. Lena bär upp backar med mat till stugan medan Staffan och Björn mekar med lyftkranen framme i fören på Bosmina. Lena ska stanna ute på Sandskär under den kommande veckan och städa ur stugor, toaletter och de två basturna inför hösten.
- Om ni börjar ta upp farledsprickarna så har jag lunchen klar när ni kommer tillbaka, säger Lena.

Staffan vänder Bosmina ut mot havet igen och vi kör ut till den yttersta pricken, en orange stång av plast som sitter fast i botten med en kätting och ett ankare av järn. Men när Staffan och Björn kopplar lyftkranens krok till kättingen och börjar lyfta, då jämrar sig lyftkranen och orkar inte få upp pricken som blir hängande över relingen. Men en kraftansträngning baxar Staffan och Björn den tunga pricken över relingen och in i båten.
- Det här går inte, säger Staffan. Vi åker i land och försöker hitta felet. Vi återvänder till hamnen där Lena har dukat upp lunchen som består av rökt renkött, sallad och potatis, och en fenomenalt god sås av blandade svampar som hon har plockat själv.

Finskt besök
Efter maten gör Staffan och Björn ett nytt försök att hämta resten av farledsprickarna. Vi stannar på land och Alf Arne skickar upp sin radiostyrda helikopter och filmar och tar stillbilder över hamnen och fiskeläget. Några stuggrannar och fågelskådare som ringmärker flyttfåglar vid Sandskärs fågelstation kommer och tittar på den surrande helikoptern.

På avstånd ser vi en båt med vita segel som närmar sig. Utanför hamnen revas seglen och båten glider sakta in i hamnen och lägger till vid flytbryggan. Hela tiden surrar Alf Arnes helikopter som en mygga över båten och filmar. Det är en Colin Archer, en berömd båttyp från Norge som användes tidigare i sjöräddningen. Ett norskt ordspråk säger att när stormen viner och alla andra båtar söker skydd i hamnarna, då går Colin Archer ut och räddar båtar och sjömän som är i nöd. Båten heter Madicken och kommer från Torneå i Finland. Besättningen består av tre finska män med namnen Matti, Pekka och Ismo.

- Vad kostar det att ligga här över natten? Finns det sauna? är deras första frågor till Lena.
- Det kostar inget, och bastu med huggen ved har vi, svarar Lena. De tre finnarna blir mycket nöjda med hennes besked och känner sig välkomna.
Efter en timmes slitsamt arbete ute vid prickarna kommer Staffan och Björn tillbaka.
- Det går inte, säger Staffan. Jag måste åka tillbaka till Haparanda och be en mekaniker laga lyftkranen. Sommaren får en vecka till här på Sandskär…

Hur ska vi nå ut?
På vägen tillbaka till Haparanda hamn resonerar vi med Staffan Svanberg om livet i skärgården och villkoren för fisket, båttrafiken och turismen.
- Det kunde vara betydligt bättre, säger Staffan. Vi har en fantastisk skärgård här uppe. Jag har arbetat med skärgården i mer än 20 år. Men det är svårt att få draghjälp för att nå ut och utveckla skärgården. Trots att vi har mer vildlax än någonsin i modern tid i havet och i Torneälven så är restriktionerna hårda för fisket.

Genom åren har EU-projekten avlöst varandra med olika namn: Ljusa kusten, Swedish Lappland, Heart of Lapland, Bottenvikens skärgård, Boundless Bothnian Bay. Miljoner kronor och euro har gått till projekt som har haft som målsättning att bygga kontakter och sprida information om kustbygdernas natur och besöksnäringar. För min del har jag haft ganska lite nytta av alla dessa projekt, som oftast bara varat i tre år för att sedan somna in. Man kan unda hur mycket pengar som har kastats i sjön...
- Ska jag vara ärlig så är det främst tack vare hemsidan ”Bottenviken.se” och mun-mot-mun-metoden som vi syns. I somras spreds ett rykte i Finland genom Facebook att Haparanda Sandskär hade fått nya flytbryggor i hamnen. Tidigare har större båtar tvingats lägga till mot stenpiren. Nu har vi en lång fin flytbrygga som rymmer mer än 30 båtar. Åtskilliga dagar under sommaren har bryggan varit fullbelagd av finska båtar.

BILD

Framgång som gett problem
- Det ökande antalet besökare är glädjande men har också gett oss en del problem, berättar Staffan. Många av finnarna vet inte att Haparanda Sandskär är en nationalpark och att man måste ta extra stor hänsyn till den ömtåliga naturen. Som tillsynsman för nationalparken ser jag hur slitaget på naturen ökar. En del har låtit sina hundar springa lösa och dom har jagat harar och fåglar. Toaletterna har blivit fulla, och det har varit köer vid grillplatsen. För första gången någonsin har vi varit tvungna att ordna listor där man bokar bastubaden. En gång blev det slagsmål om vilka som var i tur att använda bastun. Till nästa år måste vi få bättre styrning på på dom här sakerna. Det finns mycket att göra för att utveckla skärgården här uppe. Jag är glad att ni har kommit hit ut för att berätta om livet i skärgården. Era filmer och böcker och hemsidan ”Bottenviken.se” har gett stort resultat.

Smuggelhistorier blev levande historia
Vi åker båt med Staffan Svanberg genom Haparanda skärgård. Här blev storsmugglaren Erik Innala med smeknamnet Mabou Erkki en legend och en förmögen man på svarta affärer och smuggling av lax, kaffe, brännvin och flyktingar under kriget. De svarta pengarna använde han till att starta två lagliga företag, en ICA-butik i Haparanda och Norrfrys som än i dag handlar med bär och vilt under namnet Polarica. Jag blev bekant med Mabou Erkki några år innan han gick bort. Han var en liten man med stora och djärva idéer, inte alltid lagliga…
- Nog är det bra med lagliga affärer. Men olagliga affärer ger mycket större vinster, och så är dom roligare - och skattefria! sa han en gång när jag följde honom ut i skärgården för att skriva en bok om smugglingen.
- Nog var tullarna ute och spanade på oss. Men det var helvetes lite dom fick fast, he,he,he! sa Mabou Erkki och skrockade.

Smugglarhistorierna blev en radioserie och en bokom smuggling tillsammans med Sjöhistoriska muséet. Det var Staffan Svanberg som öppnade dörren till Haparanda skärgård, vilket ledde vidare till ett stort EU-projekt: ”Mare Botnicum-Kustliv i Bottenviken och Kvarken.” Vi arbetade i fem år för att skildra kustbygdernas natur och människor med Föreningen Norden som huvudman. Boris Ersson var projektledare och Alf Arne Harjo var grafisk designer.
Mare Botnicum blev en stor framgång och utsågs till bästa EU-projekt. I fem år seglade vi med kosterbåten Måsen längs de svenska och finska kusterna och dokumenterade livet i skärgårdar och kustbygder. Resultaten blev en TV-serie som visades i TV i Sverige och Finland, ett 30-tal radioprogram och inslag, många artiklar i dagstidningar, båttidningar och olika magasin som informerar om turismen i Bottenviken. Vi gjorde cirka 15 stora fotoutställningar i Sverige och Finland. Boken ”Äventyr med Måsen” valdes till Föreningen Nordens årsbok. På Västra kajen i Piteå och i Södra hamnen i Luleå står permanenta utställningar utomhus med stora bilder och texter printade på aluminiumplåt.

Tjuvfiske i skärgården?
Den hemsida med Facebook som du besöker just nu -Bottenviken.se - har fungerat i 14 år med Alf Arne Harjo som redaktör. Bottenviken.se är i dag den största mötesplatsen för de som söker information och upplevelser om Bottenvikens kuster. Hemsidan drivs utan några bidrag. Nu genomförs en storsatsning på flygbilder i hamnar, öar och andra intressanta platser längs kusten. Varje dag besöker ett par tusen människor Bottenviken.se där de kan se bilder, berättelser och filmer.
Statistiken visar att Bottenviken.se har överlägset mest information om kustmiljöerna jämfört med andra hemsidor med liknande innehåll trots att de andra har fått stora bidrag form av EU-medel och kommunala bidrag.
Nyligen blev vi uppmärksammade på att Swedish Lapland utan att be om lov och utan att betala ett öre har tagit ett 15-tal av våra filmer från Bottenviken.se och lagt ut dem på sin egen hemsida. Swedish Lapland arbetar med flera miljoner kronor i samhällsstöd. Då borde man inte stjäla från andra.
Vi sträcker ut handen mot kustkommunerna och alla andra som vill lyfta kustbygderna. Låt oss samarbeta för att berätta om vår fina skärgårdar.

Låt oss göra det utan att tjuvfiska…

Text Boris Ersson, Foto Alf Arne Harjo.