Välkommen till Kemi, sidu!

Sven Wollters vecka på Måsen är slut. Nu är jag en ensam sjöman i en främmande stad där jag inte talar landets språk. Jag känner mig plötsligt väldigt ensam. Umgänget med Sven i Måsen har blivit en vana. Seglingen under dagar och nätter, måltiderna tillsammans, besöken hos fiskarna ute på öarna, samtalen om allt mellan himmel och jord. Det har varit lättsamt att segla tillsammans. Nu känns det tomt.

Välkommen till Kemi, sidu!

På väg ner mot hamnen får jag syn på antikvariatet som jag besökte förra gången jag var i Kemi. Då hittade jag en pocketutgåva av Tove Janssons ”Pappan och havet”. Få se vad dom har nu. Längst in bakom alla finska böcker hittar jag några böcker på svenska och engelska. Jag gör jag ett par verkliga fynd: Fröken Julie av August Strindberg och Huckleberry Finn av Mark Twain.
Nöjd går jag sakta tillbaka mot hamnen igen. Jag sätter mig i Måsen och bläddrar i böckerna. Så höjer jag blicken och ser mig omkring.
Min fina Mås ser ut som ett slagfält. Tallrikarna och besticken är odiskade. Nere i kajutan är det en enda röra med kläder, sovsäckar och sjökort på britsarna.

Det börjar bli dags att tvätta både lakan och kläder. Jag kan ju inte segla omkring med en sopstation.
En glad röst på svenska med finsk brytning får mig att vända på huvudet.
- Nej men välkommen hördu Boris! Jag trodde väl att det var Måsen när jag såg dom bruna seglen ute på fjärden i går kväll! Välkommen till Kemi, sidu!
Det är Lars Hansen som har hittat mig och räddat mig från ensamheten. Den som kommer till Kemi med en båt med svensk flagga i aktern kan alltid räkna med ett besök av honom. Lars är Svenska kryssarklubbens representant i Kemi.

Vi blir stående en ganska lång stund på bryggan.
Lars berättar att han hade en dröm att gå till sjöss som ung pojke. Men det blev inte av. På den tiden hade föräldrarna större makt över sina barn.
- Många av karlarna i min släkt har varit på sjön i olika yrken. Morfar var tullmästare här i Kemi och var ofta ute på sjön och jagade smugglare. Men när jag själv ville gå till sjöss satte min far stopp. Jag fick bli banktjänsteman istället. Jag har alltid varit intresserad av sjölivet, och jag har seglat mycket.

Jag plockar ihop mina tvättkläder medan vi pratar.
- Vet du var jag kan hitta en tvättmaskin? frågar jag.
- Inga problem, svarar Lars. I båtklubbens hus här
intill.
Lars följer mig upp till båtklubbens servering där det finns dusch och tvättmaskin. När tvättmaskinen har dundrat igång tar jag en snabb dusch och tvättar håret och känner mig genast piggare. Så går jag ner till båten och värmer diskvatten. Kastrullen med inbränd välling måste jag gnida med Svinto men till slut blir den blank igen.
När disken är klar lägger jag mig och läser en stund, och somnar med Fröken Julie på magen. Det har nästan gått en timme när jag vaknar. Nu borde tvätten vara klar. Med famnen full av fuktiga tvättkläder går jag tillbaka till Måsen och hänger dem på tork lite här och där.
Lars tittar förbi nere vid hamnen och får ett gott skratt åt Måsen som är täckt av tvättkläder. Han kommer ombord. När han får syn på den provisoriska rorkulten som Sven Wollter tillverkade av en brädbit, blir han förskräckt.

- Så där kan du inte ha det, säger han och tar upp sin mobiltelefon. En halvtimme senare kommer en av hans vänner som arbetar på en mekanisk verkstad i Kemi. Kamraten heter Pekka Hissa. Jag följer med honom till verkstaden i Kemi. Innan dagen är slut har Pekka ordnat en ny rorkult av rostfritt stål. När den är monterad känns Måsen mycket säkrare igen.
- Ring mej om du behöver hjälp med nåt annat, säger Lars. Bara ring, sidu!
När Pekka Hissa har monterat min nya rorkult på Måsen bjuder han mig att komma till hans sommarstuga i Simo strax söder om Kemi.

- Jag ska först segla ut till Selkäsarvi utanför Kemi med en annan kamrat från Sverige, säger jag. Sedan fortsätter jag söderut längs kusten.
- Jaha, men du får lova att inte missa Simo när du är här! Vi ska bada bastu när du kommer, och vi har en säng till dej om du vill.
Vad svarar man en man som har ägnat hela arbetsdagen åt att reparera rodret på ens båt och nu bjuder en på bastu och säng?
- Jag kommer om några dagar, svarar jag.
- Sikta på prästgården när du är inne i viken. Den går inte att missa, säger Pekka.

Boris Ersson, från boken Äventyr med Måsen.