Eld i bastun och krig på havet

Natten sänker sig över havet. Vi äter rökt lax och sik och skrattar åt gamla smugglarhistorier och diskuterar lag och moral, socialismen, kommunismen och kapitalismen. I takt med att promillehalten ökar kommer resonemangen ut på allt djupare vatten, som kärleken och meningen med livet.

- Kärleken är störst av allt, säger Jussa. Sven nickar. 
- Det håller jag med om. När min livskamrat sedan många år gick bort kändes det som om allting var slut. Men så mötte jag kärleken på nytt, helt oväntat. Jag har fått en ny biljett till livets stora föreställning och det är jag tacksam för.

Jussa berättar att han fick en hjärnblödning några år tidigare och att vägen tillbaka har varit ganska lång och besvärlig.
- Utan Pia hade jag aldrig klarat det, säger han stillsamt.
- Visst är det för djävligt att det tar hela livet innan man börjar fatta vad det går ut på? säger Thomas. 
- Jag tror aldrig att vi blir klara med våra liv, svarar Sven. Vi söker meningen med livet och många letar efter en gud. Jag tror inte på någon gud. Men jag tror på människan. 
- När du spelade i Raskens och Hemsöborna satt vi klistrade vid TV-apparaterna. Det kändes som om det handlade om oss, säger Jussa. Thomas håller med. 
- Lika klistrade som när Ingemar Johansson boxades mot Floyd Pattersson 1959. Vilket liv det blev när han vann! Hela Salmis var ute på byvägen och skrek.
Svens ansikte strålar upp i ett stort leende och han börjar skratta.

- Jag satt också uppe och lyssnade på radion! 
Hela Göteborg festade den natten.
- Fan, då har vi gjort nåt tillsammans, säger Thomas. Nu tror jag att bastun är varm.
Vi sitter länge i bastun och svalkar oss i vattnet vid fiskebryggan. Thomas pekar mot viken på andra sidan hans stuga innan vi går in i bastun igen. 
- En gång i somras kom två älgar simmande in i viken från en annan ö. Dom gick i land här på stranden och stod en lång stund och tittade på mej. Sen försvann dom in i skogen.

Inne i bastun fortsätter samtalet. Thomas och Jussa känner till att Sven är kommunist, och Sven märker snabbt att bröderna knappast är det. Men de förenas i slutsatsen att varje människa har rätt att protestera om överheten sätter sin tunga stövel i ansiktet på en. 
- Sven, vad skulle du säga om det kom in en massa poliser på teatern och förbjöd er att spela en viss pjäs? frågar Thomas.

- Jag skulle dra pistol! ryter Sven och höjer höger hand. Nej inte det. Men jag skulle protestera utav helvete! 
Friheten måste försvaras i alla former!
- Det är exakt vad vi gjorde. Vi försvarade våra urgamla fiskerättigheter som vi har haft i århundraden. 
Men vi blev utpekade som tjuvfiskare, och anklagade för att skjuta på kustbevakarna, eller hur Boris? Du var ju där. Du såg vad som hände.

Efter bastun går jag ner till Måsen och hämtar loggboken. Tillbaka inne i stugan bläddrar jag fram sidorna som handlar om fiskekriget och sätter mig och läser.