Hyvä sauna!

Vinden viner kall och vass i ryggen när jag sitter och äter i sittbrunnen. Då kommer mannen från båten intill och säger: - Vi ha eldat sauna. Om halvtimme är den varm. Du välkommen.

Hyvä sauna!

Åh, om jag hade kunnat säga nåt riktigt fint på finska! Jag drar till med:

- Kiitos baljo! Hyvä sauna!

En halvtimme senare följs vi åt in på den långa piren med räls och en järnvägsvagn kvar från skutornas tid. Vi följer en liten stig till vänster bakom ett förråd som är ombyggt till dansbana och kommer fram till en ganska stor trästuga.
- Här är Uleåborgs segelsällskaps klubbstuga, säger min nya vän på en svenska som sjunger av österbottnisk dialekt.
Bastun är så varm att vi måste öppna och vädra för att kunna sitta där inne. När jag sätter mig på den översta bänken bränner det till i baken. Kompisen häller kallt vatten på bänken. Men så upptäcker jag att brädorna är fastspikade uppifrån så att spikhuvudena kommer åt skinnet. Inte undra på att det brände i sittfläsket.

Vi häller på mer vatten och kommer till ro inne i den goda värmen. När vi börjar prata berättar jag att jag bland annat söker efter smugglarberättelser på min resa med Måsen runt Bottenvikens kuster. Då börjar min kompis berätta:
- Min farfar hade en grossistfirma i Vasa. Ibland kom arbetare eller anställda och frågade om dom kunde få låna pengar till att bygga eller köpa en båt. Då sade han:

- Du kan få pengar till din båt om du hjälper mej att köra över till Sverige och hämta lite varor åt mej. Till slut hade han minst tio man som åkte båt över Kvarken till Umeå och kom tillbaka med båtarna fullastade med kaffe och socker.
Så dyker den ena historien efter den andra upp. Undrar hur många det finns...

Vi sitter i bastun tills vi storknar av hettan. Då går vi ut och svalkar oss med kallvatten ur en tunna och sätter oss nere vid en eld nere vid stranden där en man och en kvinna från en annan båt har grillat korv. Deras hund sniffar vänligt på oss.

Ute på havet har vinden börjat mojna. Det går inga vita gäss på vågorna längre. I sundet där jag hade mina dramatiska minuter för en stund sedan glittrar vattnet stillsamt.

Så skiftar havets ansikte hela tiden. Vänligt och varmt ena stunden för att plötsligt och utan varning förvandlas och bli mörkt och hotfullt och våldsamt. Inte undra på att havets gud Poseidon var nyckfull och lättretad i grekernas gudasagor.

När jag sitter på kvällen i Måsens kajuta och skriver kluckar vattnet hemtrevligt mot bordläggningen i Måsen. Kanske för att påminna mig om att jag inte ska slappna av för mycket kommer en ilsken vindil och viner till uppe i riggen. Retade jag någon med min vindgud från Bali på masten? Vad var det Sira sade när han målade den och gav den till mej...
- Sätt den här på din båt så kommer du att få mycket vind. Han är en mycket kraftfull vindgud. Hoppas bara att gudarna där uppe i norr inte blir arga för att du har honom på din båt.

Boris Ersson, från boken Äventyr med Måsen.